h1

Status: Fortfarande allvarligt

september 14, 2011

(Fortsättning från blogginlägget ”Status: Allvarligt”)

Så åkte vi in på akuten för att min hals svullnat upp, eller snarare mina körtlar på halsens utsida har svullnat upp. Pelle var med mej in men väntade i väntrummet. Inte nog med att den unga killen i luckan inte var tillräckligt lyhörd att skriva ner allt viktigt jag säger och ”tycker” en massa. Så kommer en annan ung lång kille och hämtar mej i väntrummet utan att presentera sej. Är han min läkare? Eller vad? Han tittar på mej flera gånger som om han undrar ”följer Du med, eller?” och sen ber han mej sätta mej i ett rum och vänta. ”Jag kommer strax” sa han och gick. Under min väntan, några minuter, så känner jag en yrsel och svimningskänslor, samt en blytung huvudvärk. In kommer den långe unge mannen och vill ta blodprov. Ett såntdär pyttelitet rör senare så går han igen. Rickard heter han såg jag på brickan. Sedan kommer en äldre man in och presenterar sej. ”Jaha, DET är min läkare alltså?” tänker jag. Helge heter han.

Han är dansk och talar snabbt, men tydligt så jag förstår. Men hans attityd är nonchalant, i mina ögon. Jag får berätta hur jag känner mej, på hans papper står bara ”sväljningssvårigheter + huvudvärk”. Jag berättar att jag har svällt upp och har ont runt körtlarna på halsen, att det påverkar svalget och att jag inte kan äta. Han berättar att mitt blodprov var bra, ingenting tyder på infektion, ”inga bakterier” som han uttryckte sej. Annars hade man kunnat sätta in antibiotika, men det behövs inte nu säger han. Han frågar ”har Du några värktabletter hemma?”. Jag svarar att jag har massor, men inte vågat blanda med Tegretol. ”Jodå, Du kan blanda ALLA, vilka som helst” svarar han. Paff av det svaret säger jag ”Jag har Tiparol, går den?” och han säger ”Nja, det är ju starka grejor, det skulle jag inte rekommendera”. (???) (Han har inte ens frågat varför jag tar Tegretol, vet ingenting om mina trafikskador eller varför jag har Tiparol hemma).

Ja det går ju ”så mycket förkylningar och konstiga varianter av sjukdomar” säger han. ”Men jag känner mej ju inte det minsta förkyld” svarar jag. ”Vissa har förkylningar på upp till sex veckor nu” svarar han. Det sjuka är att läkaren skrattade åt mej när jag sa att jag undrade om det var en av biverkningarna av Tegretol. Han sa att då är jag nog ”den enda i Sverige, ja kanske i världen som fått sådana biverkningar!” (???) Ändå står följande på FASS.se:

”Kontakta omedelbart din läkare eller åk till akutmottagningen på närmaste sjukhus:

• om du får en allergisk reaktion, med symtom som feber med svullna lymfkörtlar, utslag eller blåsbildning på huden.”

Han tittar i halsen och skojar att jag ska ”gapa stooort”. ”Men det gör jätteont” svarar jag och han säger att jag ska göra mitt bästa. Han säger att det ser bra ut i halsen också. Han klämmer lite på halsen och jag grimaserar illa för det gör fruktansvärt ont vid körtlarna. Sen säger han ”Du får ta smärtstillande och febernedsättande, vila så blir det nog bra”. ”Får Du fortsatta problem får Du ta det med Din vårdcentral. Du vet, vi kan ju inte vara flera som bryr sej i Din behandling…och bla bla bla…” (resten orkade jag inte höra). Jag kände då att jag gav upp, det var kört, han ville inte ta mej på allvar och nu ville jag bara ut därifrån.

Ledsen hemma bäddade jag ner mej i soffan. Pelle åt middag, jag som inte kan äta tog bara lite yoghurt. Vi såg en film och sen vilade jag en stund. Loggade in igen på Facebook och berättade för mina vänner hur det gått och sa ”Jag vet varken ut eller in nu. Vad är det som händer? Ska jag våga ta fler Tegretol? Hur länge ska jag våga avvakta på vad som händer? Får jag andningsbesvär ringer vi ambulans…(och hoppas den kommer)!”

Mina TN-vänner svarade:

Anne: ”nej nej–ta ingen mer! det var en idiot till läkare–åk dit be få prata med ansvarig chef–jag var med en som svullnat lite i ansiktet av Gabapentin o han fick avbryta direkt..har du svullnat så mycket ska du ha antihistamin och även Betapred-cortison. det får både min mor o son vid allergiska reaktioner med ansikts-halssvullnad, bättre medicinera än att chansa.

adrenalin kan man oxå få inandas på sjukhuset

fan vad arg jag blir–stackars dig–

ta med dig ngn o åk in igen o ge er inte –var det en neurolog du fick träffa? Annars kanske det är bäst- men du skall inte gå så svullen utan att veta varför..helgalet..kan nån ringa dit o säga att ni vill prata med ansvarig chef föer akuten när ni kommer..ni skall ej behöva vänta alls!”

Anita: ”Haller helt o fullt med Anne! For j…t att bli behandlad sa nonchalant!”

Anne: ”och de brukar behålla en för observation efter man fått medicin–för att se att det ej blir värre o att med. funkar. Jag vet ej vart du bor men är det ett sjukhus du åkt till? Eller finns det ngt annat sjukhus du kan åka till?”

Caroline:Men vad i hela friden??? Hur som helst, ta ingen mer dos, den har ju hur som helst varken gjort till eller från på dina smärtor, snarare gjort dig sämre iom allt det andra som kom till. Se till att få hem antihistamin och ta det. I morgon ser du till att få tag i din egen neurolog och beskriv hur du reagerade.”

Så nu blir det att avbryta behandligen, utan min läkares tillstånd, för jag tänker inte riskera att dö på kuppen. Jag får försöka kontakta min ordinarie läkare på vårdcentralen. Det blir att ringa ambulans om jag får andningsbesvär…

Fortsättning följer förhoppningsvis…

Annonser

6 kommentarer

  1. Jag blir rädd när jag läser det du skriver … I min enfald så tror jag, att när jag råkar ut för något, så är det kunniga och lyssnande människor i sjukvården som tar emot mig och hjälper mig. Du ger ett skräckexempel tycker jag… Är jag orolig så behöver jag någon jag litar på, någon som ser mig och verkligen förstår vad jag säger. Hoppas att du kan få hjälp via din egen läkare och att allt ordnar sig. Nu känns det bara som om du blev nonchalerad och inte tagen på allvar. Tänker på dig! Kramar!


    • Tack för kommentar och omtanke! Visst är det skrämmande när vården blir sämre och sämre. Man blir verkligen mörkrädd.


  2. och jag tror att man ofta kan bli nonchalerad för att de helt enkelt inte har kunskapen om ens problem. Men genom deras val av yrke tycker man ju att de borde vara intresserade att ta reda på och lära sig något nytt?


    • Att slå upp i FASS.se vore ju en bra försiktighetsåtgärd om man är osäker på medicin t.ex. Jag tror inte ens han visste vad Trigeminusneuralgi är!


  3. […] World En Gert i Rymden… « Status: Fortfarande allvarligt Status: Bättre september 15, […]


  4. […] från blogginläggen ”Status: Allvarligt” och ”Status: Fortfarande allvarligt” och ”Status: […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: