Archive for 17 december, 2011

h1

Julgranen 2011

december 17, 2011

I tisdags klädde vi julgranen. Iår var det tänkt att ha vår nya ”vita” (transparanta) LED-ljusslinga i granen men den var så trasslig att vi satte den blå LED-ljusslingan i granen iår igen, så iår är julgranen pyntad precis som ifjol, 2010.

Vår Julgran 2009 var grön och hade vår multifärgade LED-ljusslinga och här har Ni en filmsnutt av den. Jag brukar samla på julgranspynt och köpa lite nytt varje år, men iår har jag inte gjort köpt något julgranspynt alls (än). Vi har nog dubbelt så många julklappar under granen idag än i tisdags när jag fotograferade den… (Fotot är klickbart större)

Foto: Copyright StudioMaya (Mitt Egna Foto) Man får EJ använda mina foton utan mitt tillstånd.
Photo: Copyright StudioMaya (My Own Photo) My photos may NOT be used without my permission.
Camera: Nikon D5000 + F*8 (2011-12-13)
Länk/Link: YouTube.com/MollywoodMovies (My own YouTube Channel & Video).

Don't touch my site

h1

Maypel’s Julkalender Lucka 17

december 17, 2011

Idag är det den 17 December i MayPel’s Julkalender. Vi tänkte ha en julkalender där vi ska visa dagens lucka i form av våra barndomsminnen. Varsågoda, Lucka 17!

När vi var små fick vi lära oss att räkna, skriva, läsa och allt om siffror och bokstäver genom pedagogiska barnprogram. Vi fick lära oss att Fem myror är fler än fyra elefanter

Jag älskade Brasses gissningstävlingar ”Lattjo-Lajban-lådan” och hans roliga uttryck ”Fel, fel, feeel”… 

Fem myror är fler än fyra elefanter var ett svenskt barnprogram från 1973–1975 med Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Eva Remaeus. Programmet underhöll barnen med sketcher och sånger, där undervisning om bland annat bokstäver, siffror, lägesangivelser alltid förekom. Fem myror är fler än fyra elefanter sändes i TV2 med start den 19 november 1973 och våren 1975.

Förutom att underhålla barnpubliken hade programmet ett pedagogiskt syfte och ville väcka intresse för bokstäver och siffror. Varje avsnitt hade en bokstav och en siffra som tema. Magnus, Brasse och Eva hade genomgående roller: en pedant, en slarver och en ordentlig person. I flera av seriens senare delar hade de animerade delarna Monica Zetterlund och Tomas Löfdahl som berättarröster. Bengt Linné och Lasse Haglund producerade serien. Bengt Ernryd skrev musiken, och Magnus Härenstam och Brasse Brännström skrev sångtexterna. Animationerna ritades av Owe Gustafson och för dess ljud stod Jan Brandhildh och Lennart Jörevall.   Programmen bestod av en rad revyartade sketcher och sångnummer med några fasta inslag. Ett exempel är Brasses ”Lattjo-lajban-låda”, där han presenterar fyra djur, varav ett skall tas bort. Magnus och Eva gissade, men fick alltid fel från Brasses ”fiffighetssynpunkt”; avsikten var att lära barnen, att en sak kan ha flera egenskaper. Det fanns också tecknade filmer, bland annat med elefanter som släpar fram de bokstäver som är aktuella. Knysten och Fräs var två dockfigurer som var med i de allra första omgångarna av programmet.   Programmet är numera en så kallad kultklassiker. 2006 utsågs programmet till ”bästa svenska barnprogram genom tiderna” i programmet Folktoppen med över 50% av rösterna.

Fem myror är fler än fyra elefanter var Julkalendern i Sveriges Television 1977. Varje lucka i kalendern motsvarade en bokstav i alfabetet och 1977 var det enda året som inte hade 24 luckor, utan hade 28 stycken (en för varje bokstav). Den gick dock inte i ordning och den första bokstaven i kalendern var H

Förlagan till Fem myror är fler än fyra elefanter var det amerikanska programmet Sesame Street, som också arbetade med pedagogik. Det visade sig vid TV2:s egna preliminära utvärderingar av ”Fem myror” att inlärningseffekten hos barnen var begränsad. Man fokuserade sig därför mer på att väcka intresse och mindre på att lära ut. Den sprallige och okunnige Brasse överlistar också ofta Eva och Magnus, vilket hade till syfte att visa att fantasi och nyfikenhet ibland är viktigare än kunskap.   Under tidigt 1970-tal hade många svenska barnprogram en stark pedagogisk målsättning. Ofta var syftet att lära barnen att det finns andra som inte har det lika gott ställt som de själva. ”Fem myror” hade däremot många inslag med glamorös kostymering och kiss- och bajshumor. Det kritiserades därför för att vara glittrigt, opedagogiskt och ha en med tidens mått mätt alltför blek politisk ådra.

Video: YouTube.com

(Förtida inställt blogginlägg)