h1

Inneboende ute

januari 9, 2012

 

Robin* Julafton hos Pelles föräldrar Kicki & Ove

Igårkväll flyttade min son Robin hem igen, i tre veckor så bor han inneboende hos oss, fast ute…i gäststugan på gården. Detta i väntan på lägenheten som hans pappa fått men som ska renoveras innan inflytt. Igår tömdes villan som han sålt. På torsdag åker hans pappa till Thailand, så Robin ska bo hos oss i tre veckor tills hans pappa kommer hem och lägenheten är klar för inflyttning. Robins flickvän Josefin, vännerna Thom och Amanda hjälpte till med flyttningen, om än Robin inte hade så mycket grejor. Mest kläder, platt-TV och dator…

Idag måndag ska Robin på arbetsintervju så jag hoppas han kom ihåg att ställa klockan därute i gäststugan. Håller tummarna för honom!

Igår (och idag) hade (har) jag fruktansvärda Trigeminusneuralgiska smärtor, kunde varken äta/tugga eller prata utan smärtor igår. Att borsta tänderna blev en fruktansvärd plåga. Åt soppa, bjöd svärföräldrarna på mat. Inatt sov jag inte mycket så jag är rätt trött. Imorse när Pelles klocka ringde klockan 6 så var jag redan vaken av TN-smärtorna och av enorm nacksmärta så jag sitter med nackkrage och uppdaterar lite kort här. Har bara kunnat dricka lite. Ska lägga mej och vila en liten stund nu…

Får se hur och om jag orkar blogga mera senare… Ha en fin dag i vart fall ändå!!!

* Foto: Copyright StudioMaya (Mitt Egna Foto) Man får EJ använda mina foton utan mitt tillstånd.
* Photo: Copyright StudioMaya (My Own Photo) My photos may NOT be used without my permission.
* Camera: Nikon D5000 (2011-12-24)

10 kommentarer

  1. Vad kul att få se din son han ser jättefin ut. Härligt att få rå om honom lite. Hoppas det gick bra med hans arbetsintervju.

    Det låter så fruktansvärt plågsamt detta med TN-smärtorna så jag tycker så synd om dig. Man skäms nästan när man klagar på sin nacke för jag har ju i alla fall behandlingsmetoder som hjälper en del. Hoppas du blev lite bättre av vila

    Sköt om dig kära du
    varm kram


    • Ja det känns ovant att ha honom hemma, om än vi inte ses hela tiden. Han har ju ärenden, jobbsök och annat för sej. På torsdag får han tillgång till bil så han lär väl bli osynlig då. Jobbintervjun gick bra, men företaget har nyligen låtit folk gå så det är frågan om dom behöver folk just nu. Dock har han ju visat intresse inför framtiden iallafall.

      Jadu det är ingen lek denna sjukdom, jag föder hellre ett fotbollslag på raken hahaha. Jag har haft enorma attacker senaste dagarna och än har det inte släppt, igårkväll och vid lunchtid idag hade jag så ont att jag bara grät. Blir så totalt oförmögen att göra nånting alls. Det i sin tur stressar mej eftersom jag vill inte ha ALLT att göra på en gång då det är mycket närmaste veckorna. Bara att jag fyller år iveckan t.ex. Hade ju tänkt göra lite saker pö om pö men nu verkar kroppen bestämma att det inte alls blir så. Undrar om jag ens orkar med att ställa till med kalas. Vi får välan se. Allt jag kan göra är att försöka vila och smärtstilla det lilla som går, om alls. Har nu kylklampar mot ansiktet, ser knäppt ut men vad gör man när man har så vansinnigt ont?? Lindrar ju litegrann…

      Kram!


  2. Ojojoj,, NU fattar jag MER vilken SMÄRTA du går med,, efter bilden du la in på nerverna i ansiktet.
    Ajajaja.. åså klagar jag på MIN värk,, jag borde skämmas.. :o((

    Härligt att få rå om din son dessa veckorna..

    Har du fler barn och vad gamla är de..??

    Jag har bara en son som blir 19 år i höst.

    Stor varm kram… ❤


    • Ja den bilden beskriver det rätt bra, men tyvärr inte till 100%. Jag bara gråter när det känns som om nån kör in en skruvmejsel i örat och gräver runt där…eller sticker spikar rätt in i ögat…eller när det känns som om nån hugger knivar genom tinningen rätt in i huvudet… Hellre får det kännas som om jag bränt mej, eller som om jag får elektriska stötar, eller som tusentals myror biter mej…eller som svår tandvärk – Hellre det än ”kniven, spiken och skruvmejseln”…Men hemskt är det om det är alltihop på en gång, för det får jag ju också. Dessutom i hela ansiktet, vanligare är att vissa har bara ena ansiktshalvan, jag har ju båda…

      Jag har bara en son (Robin), Pelle har tyvärr inga egna barn. Robin fyller 21 den 7 februari.

      Kram kram!


  3. Trevligt att ha sonen så nära! Tur att ni har en gäststuga att ”hyra ut” …!

    Stackars dig – vilka otäcka smärtor du har! Hoppas att du får slippa ifrån nu ett tag och må gott!

    Har inte svarat på mail … men det kommer.
    Kramar om dig!


    • Ja det är trevligt att ha sonen hemma lite, om än han inte syns till hela tiden. Än mindre blir det väl när han får tillgång till bil på torsdag, då lär jag väl inte se röken av honom. Det är rätt skönt att ha en gäststuga på gården så man kan ha övernattande gäster där, vi ska fixa till det ännu mera så det blir mera mysigt och bekvämt där. Riktig ”bra-och-ha-sak” på gården faktiskt.

      Såhär ser det ut ungefär (lite rörigt just nu):

      https://maypel.wordpress.com/2011/08/30/hemma-hos-repotage-2

      Denna sjukdom kallas inte helt oväntat för ”självmordssjukan” då det faktiskt anses vara de värsta smärtor som en människa kan uppleva. Jag skulle nog hellre föda en massa barn under en veckas tid istället om jag slapp detta. Den ÄR otäck…denna sjukdom.

      Tack för mailet, ska svara när jag orkar med. Börjar få en attack igen så jag blir väl liggande i soffan nån timma 😦 Kanske mailar en annan dag.

      Kramar!


  4. Tackar,,visst sno så mycket du vill,idén till granen har jag snott från en vägg här i byn,,tog en bild,sen var hag dit med tumstock och tog mått..Usch stackars dig som ska behöva ha denna värk..Hoppas det fixar sig för sonen..Haé Kramen.


    • Är det inte det ena så är det det andra. När TN-attacken utmynnade till mindre så kom ett ryggskott 😦

      TACK för att jag får kopiera Din idé! Ska försöka komma ihåg den bara, än är det ju inte jul 😉

      Kram!


  5. Härligt att du får rå om sonen, men de brukar ha rätt fullt upp med annat också 🙂
    Håller tummarna att intervjun gick bra för honom, inte lätt i dessa tider med jobb…
    Stackars dig som mår så dåligt, jag kan skatta mig lycklig som är så frisk som jag är , man vet ju aldrig vad som kan drabba en i livet…
    Kram och krya på dig…


    • Jadå när Josefin jobbar så får jag se till honom litegrann, om han inte är iväg till AF, söker jobb, söker egen lägenhet eller hälsar på nån kompis. Men han har stöttat mej litegrann när jag var som värst första dagarna av ryggskottet.

      Jag brukar säga att man ska passa på att leva, resa och göra sådant man drömmer om för man vet aldrig hur man kan drabbas senare i livet, sjukdom, olycka och andra förhinder i livet sen…

      Tack vännen! Hoppas Du hade en toppenfin födelsedag! KRAM!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: