Archive for 12 januari, 2012

h1

Lumbago

januari 12, 2012

Precis när mina TN-smärtor lättat lite…

Igårkväll accentuerades de molvärkande problemen från ländryggen jag haft ett tag, ett rejält hugg vid minsta rörelse som blev allt värre. När Pelles bror Micke var här blev det sämre, när Pelles föräldrar Kicki och Ove kom förbi på en kopp thé hade jag svårt för att sitta, kliva upp ur stolen och att stå upprätt. Mot läggdags vid 22-tiden kom tårar av smärta. Natten blev outhärdlig, smärtor utan dess like och trots en kudde mellan mina knän då jag sover i sidoläge (ett bra tips jag fått av en sjukgymnast en gång i tiden om man har värk) så kunde jag inte sova en blund. Jag tog mej knappt upp ur sängen för att gå på toa och sedan ta smärtstillande, men det hjälpte inte. Tårarna bara rann och jag hade enorma smärtor.

Imorse kunde jag inte ens röra mej, Pelle fick hjälpa mej ur sängen, han fick klä på mej och hjälpa mej gå. Nu insåg jag att jag troligen skulle få ställa in den inplanerade shoppingrundan jag skulle ha med Anna idag. Lämnade henne ett meddelande på MSN att jag skulle uppsöka sjukgymnast eller läkare akut men att jag hör av mej om dom kan fixa mej eller om vi får skjuta på vår shoppingdejt. Pelle tyckte att det var läge för ett akutbesök, om inte till vårdcentralen så till en sjukgymnast, så nån skulle få titta på mej. Så jag inte skulle behöva uppsöka läkare utomlands…

Pelle fick klä på mej skor och jacka också, han körde till jobbet och jag kämpade mej till förarplatsen där för att ta bilen till vårdcentralen. Jag grät och grinade illa när jag kämpade mej ur bilen. Kunde knappt gå, i vart fall inte upprätt. Bad om en akuttid hos sjukgymnast åtminstone men sköterskan tyckte att jag behövde komma till läkare. Tyvärr kunde jag ju inte sitta i väntrummet och fick stå i 1,5 timma innan jag kunde klämmas in akut mellan inbokade patienter. Att stå med såna smärtor i ryggen och domnande ben var hemskt, jag kämpade mot gråten och var konstant svimfärdig av smärtan.

Äntligen kom jag till en läkare och han bad mej klä av mej allt utom underkläder. Det blev en kamp att klä av sej och smärtan var enorm. Jag grät innan han ens hann fråga om jag har mycket ont. Vi undersökningen så ömsom skrek och ömsom grät jag, jag hade i mina tankar redan förstått vad läkaren skulle ställa för diagnos. Med runnet smink så jag såg ut som Ozzy fick jag återigen klä på mej med långsamma, försiktiga och smärtsamma rörelser. Jag var yr och illamående av smärtorna. Vätte en pappersbit och torkade bort det utsmetade sminket så jag inte skulle skrämma ihjäl folk i väntrummet och läkaren berättade vad han kommit fram till. En BRA läkare.

Jag har fått ryggskott, med risk för diskbråck i ländryggen. Ingen ischiaspåverkan och jag nickade och sa att jag vet hur ischias känns så jag visste att det inte var det. Däremot var det lite svag rörelseförmåga i fötter och tår, ingen eller mycket liten reflex i benen. Men höger ben är mer påverkat, där är det pirrningar, domningar och tårna avsaknar känsel. Skulle jag få domningar i båda benen, mera avsaknad känsel, domningar i underlivet, svårt att hålla mej/svårt att kissa (plus nr2) och/eller smärta ner i båda benen måste jag omedelbart in igen. Då kan det vara diskbråck…

Jag blev sjukskriven i två veckor till att börja med, fick 4 olika mediciner, smärtstillande, muskelavslappnande och inflammationshämmande (i förebyggande syfte) samt måste kontakta sjukgymnast. Förhoppningsvis är jag ”på benen igen” om 2-3 veckor. Och det är lite drygt 3 veckor tills vi åker så vi har oroat oss för om vi skulle behöva ställa in resan, men det ska förhoppningsvis bli bra innan dess om det ”bara” är ryggskott.

Körde till Pelles jobb så han fick köra mej hem och hjälpa mej. Han fick tyvärr stänga företaget en stund eftersom chefen inte kom i tid på morgonen. Men är det akut så är det. Efter några smärtstillande hemma bäddade Pelle ner mej med telefoner och laptop i sängen. Åt lite yoghurt för att inte ta piller på tom mage. Pratade lite snabbt med Anna på MSN men somnade sen liggandes med laptopen på magen. Pillren jag hade hemma gjorde mej så trött. När Pelle sen slutat jobbet så tog jag ytterligare flera smärtstillande så att han skulle kunna köra mej och följa mej på apoteket. Nu passade vi också på att skriva fullmakter för att kunna hämta varandras mediciner, eftersom jag nu var tvungen att drogad och icke körbar samt ha smärtor släpa mej till apoteket för att hämta mina mediciner läkaren ordinerat. Nästa gång kan jag skicka Pelle själv, likaså kan han skicka mej att hämta hans mediciner om han t.ex. jobbar övertid (vår- & höstrusch) samt om han är för dålig att hämta själv.

Väl hemma så pysslade Robin om mej och hjälpte mej lite, han och Josefin hade gjort mat själva och ätit när vi varit på apoteket. Pelle åkte på rep med det nya bandet (3tim) och nu ser Robin och Josefin film ute i gäststugan medans jag ligger nerbäddad i sängen, vilar med ytterligare 5 piller i kroppen, snurrig och trött med kanske 30% av smärtorna jag haft. Ska se en film jag också (om jag inte somnar) men tänkte att jag bloggar om läget så att Ni läsare förstår att jag kanske inte kommer vara så bloggaktiv närmaste dagarna. OCH min födelsedagsfika på söndag ställer jag in tyvärr så jag får återkomma med den när jag är lite mera på benen…

Ha en fin kväll!