h1

Garden Party med abrupt slut!

juli 9, 2013

1.kusinernapellejessica  Foto: AnneliÖ

I lördags fyllde min älskade make 45 år & det firade vi med ett Garden Party med en sammanslagen kusinträff då makens alla kusiner med respektive, fyra barn och fyra hundar var hos oss. Pelles kusin Jessica från Norrköping är här med sin familj, de har åkt 100 mil till oss och vi såg fram emot en rolig kväll. Och vi hade en mycket rolig fest.

Men jag blev jättedålig vid 22-tiden, kämpade med att stanna kvar, att fortsätta prata med alla, mingla runt, skratta och ha trevligt. En halvtimme senare var jag tvungen att lägga mej och vila, då kunde jag inte längre ens prata. Låg i fosterställning och ville bara dö av smärtor, men då jag druckit ett par öl kunde jag inte ta någon smärtstillande (och jag har inte mycket som hjälper hemma heller). Jag hade SÅÅÅ ONT och när alla gick hem var smärtorna så enorma att jag bara grät och skrek av smärtor hela natten. Min älskade make fanns där vid min sida hela tiden och tröstade det han kunde, bara att han fanns där var så skönt.

Jag hade dåligt samvete för att jag kände mej ”otrevlig” som värdinna för festen och att jag inte kunde förklara för alla (eftersom de inte vet eller förstår vad jag lider av). Och även om min make berättat att jag hade smärtor och gästerna kom in i sovrummet för att säga hejdå och tack så känner jag att kvällen fick ett så ”konstigt” slut. Deras förvånade miner sitter ännu på näthinnan. Vet inte hur jag ska förklara. Känner att min make har förståelsen, men jag tänker på hur jag ”sabbade” hans fest litegrann. Ändå så vet jag att jag inte rår för det och att det är jag som behöver vila. Jag har fortfarande svåra smärtor och orkar ingenting, är helt slut och kan varken prata, äta eller dricka emellanåt. Bara gråter när attackerna kommer och t.o.m. tårarna gör ont.

Söndag var mamma och Kurt hit och fikade. Jag var bara sååå trött och slut. Min kropp hade ingen energi och jag frös. Vilade hela dagen och på kvällen kämpade jag för att hälsa på hos svågern Micke och hans fru Anneli då de bjöd på badtunnebad och fotboll. Vi var bara dit en snabb sväng och sa hej till hela gänget, jag orkade inte mer. Sedan kändes det som om hela ansiktet brann, och stickningar på hela huvudet som om jag doppat huvudet i en myrstack eller rockwool. Jag tappade känsel på läppar och tunga, händerna domnade bort.

Blev värre i söndagskväll smärtattackerna blev våldsamma igen och jag tog dubbla ep-mediciner som inte hjälpte alls mot smärtan, men som gjorde mej ännu tröttare så jag fick någon timmas sömn. Men jag var fortfarande helt slut i kroppen av sömnlöshet, utan sömn och mat blir man svag. Jag kämpade på.

Måndag blev bättre. Det blev 1,5 timmas sömn & sen blev jag väckt av telefon. Men jag klarade av att dricka kaffe med svärfar Ove Jippi! Passade på att få i mej lite lättflytande (då tuggande, pratande och skrattande mm triggar igång TN-smärtattackerna)! Var SÅ hungrig då jag inte ätit på 1½ dygn! Sedan blev det vila igen för smärtan återkom mer och mer… TACK för en trevlig pratstund och för veden, Svärfar!

Jag har bara vilat och sett film hela helgen, igår och denna morgon (tisdag). Fått i mej lite vätska iallafall. Inatt har jag sovit lite bättre, inte tillräckligt men dock mer än ingenting. Blev en sängliggande måndag så alla aktiviteter med vännerna/kusinerna ställdes in helt för mej. De åkte på en jättemysig utflykt där jag gärna hade varit med, de grillade korv och tittade på vattenfall. Så tråkigt att inte kunna följa med. Någon mat blir det inte fråga om då jag inte kan tugga utan att trigga igång smärtorna. Prata, skratta, äta, dricka och borsta tänder bl.a. triggar igång attackerna. Ibland räcker en vindpust, en smekning på kinden eller kisande mot solen för att trigga igång smärtattackerna. Orolig för kommande resa på torsdag morgon.

När jag blev lite bättre fick jag också i mej lite proteindryck och lite kaffe igår. Så jag vågade äta lätt mat och det var sååå härligt eftersom jag var så himla hungrig och hade slut proteindryck (näringsdryck). Men jag känner att tuggande triggar smärtorna ganska mycket. Så när jag inte kan äta så mycket har jag rasat 3 kg! Vägde mej imorse. Men det är väl förvisso positivt då jag ska ha aftonklänning på lördag!

Jag har inte orkat ladda upp foton på varken Facebook eller bloggen, så jag har lånat en bild av svägerskan AnneliÖ. (Vissa foton finns på min Instagram). Men foton hoppas jag kunna ladda upp här framöver om ett par veckor (jag reser ju bort på två resor snart). Pelle blir gräsänkling igen, stackarn som måste jobba.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: