h1

En tremänning i USA

augusti 6, 2013

location_ohio

Jag gillar det här med släktforskning och att ha kontakt med nära och kära släktingar – för vi har ofta lika släktdrag, gemensamma intressen och det är så spännande när min släkt är spridd över hela världen. Att jag sedan älskar språk, länder, kulturer och resor gör det hela ännu mer fantastiskt.

I Juli månad besökte jag Helsingfors i Finland där jag har släktingar på min mammas sida. Jag, min mamma och hennes man Kurt fick bo hos min mammas kusin Aila i fem dagar. Orsaken till resan var först och främst att delta i min kusin Juhas bröllop. Men vi fick ju också en liten släktträff och en minisemester på samma gång. Dock saknades några släktingar, såsom mormor och morfar. Och min tremänning Anssi (Ailas son).

Jag kommer berätta mer om resan till Helsingfors och lägga upp lite foton senare. Jag har även foton från resan dessförinnan, då jag och min vän Nina åkte till Spanien och Gibraltar för att dels träffa min son Robin och dels ha lite semester. Och direkt efter Helsingforsresan åkte jag och min man på en roadtrip i Sverige. Så jag har tre resor att berätta om. Därefter har vi njutit av sommar och semester med vänner, varit på festival, jag har varit dålig, varit på vårdcentralen för provtagning, på magnetröntgen och min man har utfört byggnationer, trädgårdspyssel, renovering mm.

AnssiFamily 

Anssi med sin fru Rahel och sonen Markus 2 år (Fotot lånat från Facebook)

Men kort och gott vill jag berätta om den nyupptagna kontakten med Anssi. Det är många år sedan jag träffade honom och när vi var hemma hos Aila blev vi uppdaterade med det senaste om hennes son, min tremänning Anssi. Mycket visste jag redan då jag träffat Aila några gånger senaste åren. Att Anssi bodde i KansasUSA t.ex. visste jag, att han gift sej och att de fått barn. Hon visade foton, berättade att de skulle just flytta till Ohio och det var trevligt att höra att han har det bra. Aila frågade om jag hade Facebook för att jag då kunde söka upp Anssi på Facebook eftersom han finns där. Jag tvekade lite eftersom jag tänkte att det gått så många år sedan vi sågs att han troligen inte minns mej, att jag dessutom inte är så jättebra på finska (skriftligen iallafall) och att jag inte visste vad jag skulle skriva till honom… ”Hej, minns Du mej?” duger ju inte, tänkte jag.

Medan jag var i Helsingfors boendes hos hans mamma tog ja mej ändå i kragen och skrev ett kort mail till honom. På Engelska. Och glad är jag nu över att vi fått kontakt, vi blev vänner på Facebook och han svarade på mitt mail. ”Thank you for contacting me, and keep in touch!” avslutade han sitt mail. Så himla roligt!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: