h1

Turbulent Bloggpaus…

mars 25, 2015

turbulent

Hej kära Bloggläsare!

Det har gått nästan två månader sedan jag bloggade sist. Helt oväntat och turbulent kom det upp en hel del kaos inom familj och vår närhet. Det har varit såå mycket och varit riktigt jobbigt. Än är det tyvärr inte över. Men jag ville ge några livstecken ändå. Vi lever.

Det verkar som om ena katastrofen avlöser den andra. Sömnlösa nätter, miljoner tankar, oro, miljoner tårar och mycket att prioritera bort. Jag vill inte lämna ut för mycket, för det är mycket svåra saker att prata om just nu och jag har haft turen att ha min klippa till man vid min sida. Det började med att en väninna fick bröstcancer, sedan kom allt i rasande takt, sjukdomar, dödsfall, problem och sådant vi inte kunnat råda över. Det är tur vi har varandra. Och jag har känt att jag inte heller räcker till för alla. Och det verkar inte finnas nån hjälp att få vad gäller vissa saker, sånt som jag trodde var en självklarhet. Men familjen har varit samlade i en stadig, stöttande och helt otrolig skara som jag är mycket tacksam över. Min bror har varit en klippa också, mitt i hans egen familjs tuffa tid. TACK fina familjen!

Även om vissa saker har landat på sin plats så kan vi inte flagga faran över ännu. Det stora ”problemet” kan inte avblåsas än, oron och sömnlösheten finns där fortfarande. Att jag på kuppen gått ner flera kilo i vikt är väl det enda som är bra. Vi tar dagen som den kommer. Och vi kämpar på allt vi kan.

Min väninnas cancer är under strålbehandling och hon har goda chanser att överleva. Jag är tacksam att jag har Facebook att tillgå och följa hennes kamp och kunna stötta det jag kan eftersom hon bor väldigt långt ifrån mej. Jag tror också att hon är tacksam över det.

Och ikväll (vid skrivande stund) är vi just hemkomna från Akuten på sjukhuset där svärfar ligger på intensiven. Eventuellt blir han skickad vidare imorgon till ett större sjukhus. Jag har stöttat svärmor och ställt upp för dem allt jag kunnat, skjutsat, hämtat och idag fick svärfar åka in med ambulans (efter att vi tjatat i flera dagar, svärmor har ringt och nekats ambulans flera gånger). Det känns skönt att han nu är i vårdens händer och att svärmor får vila. Hon har kämpat dygnet runt i en vecka, sovit dåligt, ätit dåligt och bara stått vid svärfars sida var femte minut (utom då han sov).

Nu avvaktar vi om svärfar får åka till det större sjukhuset, imorgonbitti. Isåfall ska jag hämta svärmor och åka upp dit.

En liten glimt av solsken i livets tuffa prövningar kom dock imorse, det skriver jag om i nästa blogginlägg.

Annonser

One comment

  1. Usch fyyyy!…. Jag förstår er oro!! 😦 Hoppas det blir till det bättre….
    Jag håller med, det har varit en förjävla dålig start på det nya året!! 😦 Nu hoppas och önskar jag på vändning! Kram på dig/er fina du!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: