Archive for the ‘Blodtryck’ Category

h1

Andra Advent förbi..

december 7, 2015

andra advent

Foto: Copyright Maya

Så var den andra advent förbi och dagarna går allt snabbare nu. Det har varit en helg hemmavid, men händelserik ändå. Vi har haft en del besök, storhandlat och sett film. Filmrecension kommer.

Tanken var att baka, men ingen av oss kände någon inspiration så det får väl bli i veckan. Idag blir det att börja promenera så jag stärker upp mitt högra knä och höft, ska möta min man Pelle när han ska promenera från jobbet och när vi möts går vi tillsammans hem, det blir en promenad på 4,5 km. Jag får nog gå lite långsamt i början då mitt högerben är relativt ostadigt och har varit så smärtande senaste tiden. Hoppas promenader hjälper!

Jag har ju emellanåt varit själv på fotopromenader och på så vis fått både foton, friskluft och motion. De fotona finns på Instagram. Men nu blir det alltså ännu mer motion.

Hur har Din helg varit?

h1

Hjärtesmärta!

maj 16, 2014

20140516819-CopyrightStudioMaya-SATIO

Igårmorse fick jag en kraftig smärta i hjärttrakten, såpass att det svartnade för ögonen, kunde inte andas och jag blev jätteyr, fastän jag satt på en stol. Hade inte gjort nånting särskilt eller annorlunda. Tänkte att jag kanske suttit dåligt, att jag behövde äta lunch eller nåt. Men när Pelle kommit hem på lunch, då vi ätit lunch och jag skjutsade tillbaka Pelle på jobbet för att jag behövde bilen. Men så kom smärtan tillbaka, lika intensivt och lika skrämmande ont. Jag lade mej för att vila och gjorde inga ärenden, men jag blev inte bättre. När Pelle slutade så åkte jag ändå iväg och hämtade hem honom, vi handlade mat på hemvägen men jag bar inget för jag kände mej konstig och hade huggsmärtor i bröstet. Även utstrålande smärta i vänsterarmen. Svårt att andas, kippade efter luft. Gick direkt och vilade när vi kom hem, jag var yr, trött och hade så ont.

När Pelle lagade mat så var jag bara upp och åt, sen vilade jag igen. Sen BAM blev jag plötsligt jättedålig, smärtan i bröstet var enormt, som om nån kramade ihop hjärtat med en hand och borrade in sina långa naglar i det. Armen domnade bort, sprängvärkte och stack som tusen nålar om vartannat. Jag kunde inte andas, varje andetag blev ytligt och gjorde ont, kippade efter luft, vilket gjorde mej ännu mera yr så jag inte orkade sitta upprätt ens. Jag kände mej jättekonstig, som om luften gått ur mej, trött, matt, darrig och fruktansvärt frusen in i benmärgen. Så jag tog blodtrycket, har aldrig haft så HÖGT förut, jag som annars är lågtryckare. 152/102 och en vilopuls på 75, den brukar vara ca 50 (ska vara 60-70 normalt).

Pelle bakade Focaccia och skulle bjuda sina föräldrar på the & nybakat. Jag orkade inte upp, inte ens sitta, inte fika…låg i soffan och hade galet ont, kippade efter luft och grät om vartannat. Svärmor Kicki blev oroad och tyckte jag borde åka in akut, likaså Pelle hade sagt det. Jag lovade att åka in om det inte blev bättre på en timma. Men jag blev bättre när jag låg och vilade i soffan, blodtrycket gick ner till 138/88 och pulsen till 59. Inatt vaknade jag flera gånger att jag hade smärtor i hjärtat och i vänsterarmen samt tungt att andas.

Så imorse skrev svärmor till mej och frågade hur jag mådde, att hon tyckte jag skulle kontakta sjukvården i allafall. Så jag ringde upp vårdcentralen. Sjuksköterskan blev djupt oroad i telefonen och sa att jag skulle komma på en gång, akut. Tre minuter efter jag lagt på luren så satt jag i bilen och körde till vårdcentralen. Fick komma in direkt och ta EKG och blodtrycket, 150/95 tror jag det var. Sjuksköterskan tyckte att jag borde träffa Läkare också, likaså han blev bekymrad då jag faktiskt har ett medfött hjärtfel och har hjärtsjukdom i släkten. Han frågade om jag hade ont där och nu, ja lite men inte som tidigare. ”Jag tänker att om Du har ont så tillkallar vi ambulans upp på Lasarettet..” Jag blev stel. Oj. ”Men vi kan tillkalla en sjuktransport om Du vill” Jag nickade. ”Hur tog Du Dej hit?” sa han. ”Jag körde bil förstås” och han såg ut som om han skulle tappa hakan… ”Ja alltså, ingen kunde köra mej för alla jobbar ju” svarade jag. Han skakade på huvudet. ”Du ska definitivt inte köra bil. Du får lämna den på parkeringen och får Du parkeringsböter så ber Du om ett sjukintyg så slipper Du betala böterna”. ”Vi beställer sjuktransport” sa han. ”Misstanke om hjärtinfarkt eller kärlkramp” de orden ekade i mitt huvud.

När jag väntade i väntrummet därefter ringer jag Pelle på jobbet och berättar att jag måste upp akut på Lasarettet, till akuten, att bilen står på parkeringen. Jag SMSade även svärmor. Så de skulle fixa nån som hämtar bilen. Men när svärfar Ove kommer så har han hämtat Pelle från jobbet och skjutsat honom till Vårdcentralen, när han kommer så säger han att han kan skjutsa mej på akuten så de kan avbeställa sjuktransporten. Sjuksköterskan kramar om mej och säger ”Krya på Dej nu” när jag går. Pelle lämnar mej på akuten och åker hem för att duscha (efter jobbet) så återkommer han sen. Håller tummarna att jag slipper bli inlagd.

Jag träffar fem personer i akutrummet, jag får ta EKG igen, blodtryck några gånger och får en såndär kanylmojäng som på bilden (kommer inte på vad den heter just nu) där de tappar mej på blod och tar ett gäng blodprover. Jag har ont i både hjärtat och armen, armen domnar och sticker, yrsel, blodtrycket är 160/90 och jag har fruktansvärd huvudvärk. Efter flera timmar får jag äntligen beskedet att jag kommer få åka hem. Hjärta och lungor mår bra, mitt hjärtfel är stabilt för tillfället. Får jag ont igen eller andra nya symptom får jag åka in akut igen. Men det verkar som om jag har en inflammation i armen, axeln, skuldran på vänstersidan och det i sin tur påverkar både hjärta och lungor. Jag ska äta Voltaren och smörja med Voltaren-salva för att skona magsåret, ta smärtstillande och vila. Kanske ett par veckor.

Ja fy vilken jobbig dag det blev!

Men jag är glad att det inte var hjärtproblem med tanke på mitt medfödda hjärtfel. Förlåt mamma att jag inte berättade för Dej förrän efteråt, men Du hade inte sovit inatt om Du vetat och jag vet hur orolig Du blir!

h1

Skam den som ger sej…

november 20, 2013

space

Idag har jag ringt ytterligare tre telefonsamtal till sjukhuset ”där jag försvunnit” i journalerna. Två av dessa telefonsamtal var riktigt givande, förhoppningsvis – för jag har ju inte sett resultatet med egna ögon ännu… Det ser jag när posten dimper ner…

En jättetrevlig man ringde upp och sa att han skulle göra vad han kunde för att åtminstone hitta min CT (Datortomografi-röntgen). Jag sa att jag ringt runt i två veckor och att jag verkar ha försvunnit. Och nyss ringde han upp och sa skrattande ”Hörredu, NU har vi hittat Din CT i arkivet, här är vi duktiga på att hitta saker! Jag skickar den till Dej!” Gissa om det känns skönt?!

Nästa person som ringde upp, hon hittade tll slut 14 sidor med provtagningar, medicineringar och tester…men fortfarande saknas min inläggning på sjukhuset! Hon ska iallafall skicka de 14 sidorna hon hittills hittat. Börjar se ljuset i tunneln! Men nu blir det inga fler samtal idag, jag får skjuta upp nästa samtal tills imorgon för nu orkar jag inte mera. Har sååå ont nu!

1.pain

h1

Blodtrycksjojo!

maj 20, 2013

puls

Inte nog med att jag har lågt blodtryck. Pelle fick ju blodtrycksmedicin för ett par veckor sedan mot högt blodtryck, och de första två veckorna märktes ingen skillnad, men denna helg har han haft mycket LÅGT blodtryck och inte alls mått bra. Då vet han hur jag har mått i 6-8 veckor. Pelle mätte upp blodtryck till 97/42 och det kan anses nästan lite väl lågt. Han har dock inte varit yr och illamående som jag, men hans vilopuls har istället legat jättehögt, 100-110 (den ska ligga på 60-70, allt över 100 är för högt) och inte som min vilopuls som ligger mellan 50 och 55 som oftast. Han ska på återbesök till doktorn när tre veckor gått…jag har tappat räkningen när det är… Idag ska jag dock kolla om han fått sin övriga medicin, på apoteket.

h1

Lakritsmetoden?

maj 3, 2013

Senaste tiden har jag haft sjukt lågt blodtryck och tidvis haft svimningsanfall men lyckats få upp blodtrycket något med pimplande av kaffe. Jag har sovit, ätit och druckit bra så det är inte det som stör. Jag äter t.o.m. tillskott av vitaminer & mineraler just nu.

faint

Igår däremot så funkade det inte alls. Jag kunde inte ens stå upprätt utan att vilja svimma, jag var så fruktansvärt karusellyr och på det kommer ju illamående förstås. Jag försökte få i mej kaffe men det var svårt att ens sitta upp för att dricka det då det snurrade så kolossalt. Pelle bäddade ner mej i soffan redan vid 6-tiden, gav mej telefonen och sa att jag skulle ringa ambulans om det inte gick över. Men se det ville jag inte.

I 17 timmar låg jag i soffan, i horisontalt läge. Jag låg på 100/57-104/60 i blodtryck ungefär, det pendlade lite smått men blev aldrig normalt under dagen alls. Jag hade avdomnade fötter, frös och lite tungt att andas. Jag kunde knappt se TV’n eller surfa med surfplattan något för det bara snurrade, svårt att koncentrera sej på att skriva och läsa. Det gick inte alls att sitta upprätt.

Sjukvården gör inte så mycket med mitt låga blodtryck, mer än noterar det i journalen. Tyvärr. Men ska det fortsätta såhär som igår, ja då måste jag ryta till för det är ohållbart att inte ens klara av sin dag, inte ens kunna stå upprätt, att få krypa till toa och hålla i sej när man sitter på toalettstolen. Och för att inte tala om karusellyrsel och illamående så man knappt kan äta. Nu tvingade jag i mej mat till middagen dock, men det är inte roligt att må konstant illa.

Fick tips av min vän Monica att lakrits kan höja blodtrycket så vi skojade om att jag kunde börja med lakrits till frukost, och samtidigt är det bra för viktminskning…En god diet…”Laktritsmetoden” haha!

Imorse mådde jag lite bättre, 111/63 låg blodtrycket på efter frukost som jag snabbade mej att äta då jag inte mådde illa, men sen kom yrsel och illamående. Tvingat i mej en halv kopp kaffe nu, känner mej lite yr och svajjig än…

Jag har de senaste två-tre veckorna också haft extremt ont i fötterna och smärtan har spritt sej uppåt mot knäna, fått kalla fötter (ibland även händer), frusit, haft svårt att gå, tappat känseln, haft domningar och i måndags var det riktigt jobbigt att köra bil då jag hade helt avdomnade fötter, en verklig utmaning att köra bil kan jag säga.

I tisdags (Valborgsmässoafton) var svärföräldrarna Kicki & Ove förbi en sväng, sen hade vi grillning ute på altanen, trots regn och åt tillsammans med min svåger MickeÖ och hans fru AnneliÖ.

I onsdags (1 maj) var vi alla utbjudna på middag för att fira svärföräldrarna Kicki & Ove’s 45-åriga bröllopsdag, Safirbröllop.

h1

Så stannade livet för en stund…

april 5, 2013

Jag har ännu en orsak till att jag inte bloggat. När jag fick ett oroande besked med posten så stannade livet för mej litegrann. Jag ville inte prata med någon om det, förutom min underbara stöttande man. My rock in life! (Nu orkar jag inte skriva om allt jag skrev till en vän så jag kopierar in det bara)

precisa

Gjorde en mammografi två dagar innan vi åkte till Thailand (28 feb). Jag fick hem ett brev två veckor senare som min mamma (som var husvakt) fick öppna brevet och visst hade jag fått en tid på sjukhuset att kolla ”några fynd”. Mamma fick boka om den kallade tiden så jag skulle hinna hem, så idag skulle jag till sjukhuset 8 mil nordväst för nya undersökningar. Blev rent ut sagt skitskraj! Det var min allra första mammografi för det första. Och den gjorde ONT! Och det har varit sjukt mycket sjukdomar senaste tiden. (Min make låg ju på sjukhus 2 dagar i Thailand, sen oro över detta inför detta sjukhusbesöket för min del. Väntar ju fortfarande på MRT för TN).

Min mamma trodde att jag inte varit stilla under första undersökningen. Bara. Min make försökte lugna min oro med att det ska gå bra och det är troligen ingenting. (Jag berättade nästan inte för någon mer vad sjukhusbesöket gällde).

Men. Jag har ju alltid fått alla skitsjukdomar, skador och symptom så det är klart att jag blev orolig när de skrev att de gjort fynd de behöver undersöka mera. Man tänker ju det allra värsta, även om det kanske inte är någonting dåligt. Det dåliga är att jag har JÄTTEONT också, minsta beröring så skriker jag. Mamma följde med mej som stöd, satt i väntrummet och väntade tålmodigt. Stort TACK för det!

Ni må tro att mammografi nummer två gjorde ONT…igen…Och TRE gånger kallades jag in för att göra ny röntgen…Sedan kallades jag in för Ultraljud av en läkare… och undersöktes, länge, länge… ”Jo Du har en cysta…vätskefylld…den kan vi tömma…” EN…tänkte jag…och sen fortsatte hon med ultraljudet…länge, länge…

”Och här har Du en knöl till”…TVÅ? Och när hon tog fram den grova nålen började jag gråta…”Vi ska tömma cystan”…NU? tänkte jag…sedan körde hon ultraljudet och bad systern komma in…”Vi lägger bedövning” och de tömde cystan…12ml…AJ! Det gjorde fruktansvärt ont…

Och sen såg jag nålen igen…IGEN? ”Vi ska ta prov, biopsi på den andra knölen”…AJ…det gjorde så fruktansvärt ont fastän bedövningen var gjord, två biopsier på den knölen…tårarna bara rann…systern försökte lugna mej, men jag är ju spruträdd också… ”Oj…brukar Du blöda lätt?” säger systern…Jag mumlar fram Nae, jag vet inte…”Du kommer få ett hematom (blödning under huden=stort blåmärke)” säger läkaren…Och de tar fram något att pressa mot blödningen, när blödningen minskar lägger de en kylpad över…och trycker länge…”Du har en tredje knöl, men vi kan inte ta biopsi på den när Du har hematom nu” säger läkaren…TRE? ”Vi kommer att kalla Dej för en ny biopsi…” et.c. Jag var i chocktillstånd. Var svimfärdig. Darrig. Gråtfärdig igen. Tre knölar alltså… 😦

Undersökningarna tog två och en halv timma totalt sett. Jag är helt blåsvart på bröstet. Har fortfarande en press över bröstet så jag ser inte det hela, fick med mej en kylpad och mer omslag att lägga om där biopsierna togs… Jag hade så ont när jag lämnade sjukhuset att jag fick köra till ett köpcentra och köpa Alvedon, men det hjälpte föga. Blev svårt att köra bil t.o.m. Har fortfarande mycket ont. Ligger ner och vilar nu, ska köra till Pelles jobb vid 16 och se om han får sluta då eller om det blir övertid, men det blir bara vila i övrigt idag. Nu återstår oro fram till nästa eventuella biopsi och till dess att vi vet…

h1

Julklappstips 11

december 1, 2012

Julklappstips till någon som ”har allt och lite till”, till någon som Du inte vet vad dom har hemma/vad dom får/fått eller när Du helt enkelt drabbats av idétorka. (För fler julklappstips skriver Du ”julklappstips” i sökrutan nere till höger).

Spikmatta 99.90kr från Teknikmagasinet.se

Akupressurmatta för avslappning och välbefinnande.

Användandet av spikmattor har varit utbrett i flera tusen år och kan vara ett bra val för dig som ibland saknar ork och energi, har det stressigt på jobbet, sover dåligt eller har värk i huvud, nacke och rygg. Lägg dig på mattan, slappna av och andas. Från ryggraden strålar nerverna ut till alla kroppsdelar, vilket innebär att ryggbehandlingen ger effekt på hela kroppen. Du kommer att uppleva en lätt brännande känsla som redan efter någon minut går över i en varm känsla när blodcirkulationen sätter igång.

Dagligt användande av en spikmatta kan lösa spänningar, frigöra lyckohormoner och ge dig mer energi till vardagens bestyr samt få dig att känna dig mer utvilad. Spikmattan består av en skumgummistoppad bomullsmatta med 204 st fyrkantiga knappar i ABS-plast, med 32 st plastpiggar per knapp. Totalt ger det 6528 akupressurpunkter. Mått 400×650 mm.

(Förtida tidsinställt blogginlägg)