Archive for the ‘Operation’ Category

h1

TGIS!

juli 4, 2014

Thank God It’s Semester!

Klockan 3 inatt fick vi veta hur det känns att vakna till en brandvarnare som tjuter i högan sky i sovrummet! Ingen brand eller rök funnen, men brandvarnaren slets ner illa kvickt och sen var det svårt att somna om. Gissar på att detta kommer bli en trött dag för oss båda som slutar med ZzzZZZzZzzz efter Bollibompa i soffan 😉

Men det är tur att Pelle jobbar sin sista dag innan fyra veckors semester. Imorgon blir vi ”kidnappade” ut på middag, vart vet vi inte. Det är Pelles föräldrar som bjuder ut oss då Pelle fyller år på Söndag, men stället vi ska på har inte öppet på söndagar så det blir dagen innan.

Igårkväll fick jag veta att min Mormor åkt in med ambulans på sjukhus i söndags då hon plötsligt blivit jättedålig, hon blev inlagd och undersökt. Man fann 10 sår i magen på henne så nu har hon Blödande Magsår, stackarn. Hon fick komma hem i onsdags och har fått mediciner för magen så nu mår hon bättre. Jag vet ju hur det känns och hur dålig man blir. Morfar har opererat sin vänstra handled (tidigare opererat högra) för Karpaltunnelsyndrom, precis som min mamma har gjort i båda händerna. Lite kan man undra om sånt är ärftligt. Ja magsår sägs ju kunna vara det, men karpaltunnelsyndrom också?

Min mage mår så mycket bättre sedan jag gick över till laktosfri kost, att det skulle bli sån skillnad trodde jag aldrig. Och att jag gått såpass länge med magont, illamående och kräkningar innan jag förstod att det kommit tillbaka. Jag slutade med laktos för fem månader sedan. Men jag äter fortfarande magsårsmedicin dagligen sedan 1994 och lär nog få leva med dem hela livet ut eftersom mina sår bara kommer och går, först drabbades bara magen, men sedan magmunnen och nu är min matstrupe drabbad. Tidvis får jag en starkare medicin när besvären blir för svåra, den medicinen är en oral lösning som smakar Kola, den ger jättebra direkt effekt och den är god. Jag kommer inte ihåg vad den heter, flaskan är vit och har ljusblå etikett.

 

Nu har WordPress gjort om bloggportalen helt för oss admins, så jag hoppas jag kan förstå hur man får inläggen rätt och att bilder hamnar där jag vill ha dem. Annars får Ni ha lite överinseende till dess att jag lärt mej det nya upplägget. Kanske därför det krånglat senaste veckan, för att de höll på att göra om? Beep, beep, boop!

 

h1

Sjukhusbesök i London

december 12, 2013

Royal_Free_Hospital_758379_i0

Det är många som frågar hur det har gått i London, men jag har inte orkat blogga då jag åkte på en rejäl influensa när jag kom hem och legat i feber samt smärtor. Mina foton dröjer också (jag har alltså fler foton från London än de jag lade upp på Instagram under resans gång). Men jag tar det lite ”kortfattat” nu.

Jag har ännu inte hört från London, men det har ju bara gått en vecka. Jag ska få ny medicinering och se hur jag svarar på den. Om jag inte svarar bra på den kan jag få komma tillbaka till London. Vet inte så mycket mer än. Bara att jag absolut inte, inte under några som helst omständigheter, inte får göra några kirurgiska ingrepp, varken MVD (operation), ballongkompression, Botox-injektioner eller andra injektioner. Så det blir förmodligen bara medicinering resten av livet. Vad medicinen heter kunde inte neurologen säga eftersom de heter olika i England och i Sverige, jag kommer ju att få receptet via min behandlande läkare i samråd med neurologen i London. Neurologen behöll också min CD-skiva från min senaste Magnetröntgen för att han fick den när jag kom dit, den skulle han kika på också.

Denna nya medicin skulle stabilisera hjärtat samt det pendlande blodtrycket och vara skonsamt mot mitt Magsår och Esofagit (Esofaguserosion, sår på matstrupen). Som många vet så har mitt Blodtryck pendlat otroligt mycket från jättelågt (100/50) och med svimningar som följd, till normalt (120/70-80)so far, so good…men också skjutit i höjden (150/90) i någon minut för att sedan bli normalt och trigga igång jättemycket smärtor. Dessa blodtryckspendlingar sökte jag läkare akut för i maj månad men som negligerades av läkaren varpå han tyckte att jag kunde motionera mera. Ett treminutersbesök hos en snorkig läkare. Men nu säger neurologen i London att detta kan ha med nervsystemet att göra, jag är dessutom född med hjärtfel vilket gjorde att jag faktiskt sökte läkare akut. Det är ju inte hållbart att leva så med svimningar och ojämna blodtryck tänkte jag.

Min Esofagit är inte bra heller vilket påverkar hjärtat och ”hjärtkramper” är vanligt. Det kan t.o.m. kännas som hjärtinfarkter. Om man vill veta mer om Esofagit kan man läsa i länklistan till höger, likaså GERD (Gastro-esofagus Reflux Disease) som jag troligast lider av. Om man inte medicineras kontinuerligt och söker läkare vid besvär kan detta på sikt ge svårare symptom. Man har med Esofagit/GERD lättare att få cancer i matstrupe och även i lungor. Så det är klart att man vill ha rätt vård och behandling, det är därför jag är uppmärksam på försämringar. Tyvärr blir man i svensk vård väldigt dåligt bemött och lätt avfärdad, de gör inga större undersökningar, ger inga behandlingar eller tar prover förrän man tjatar. Inte heller har man samarbeten eller uppföljning på patienterna. Det är synd att det blivit så.

RoyalFreeHospital - Belsize Park Tube

h1

Bloggpauser man inte räknat med…

oktober 18, 2013

Ibland händer det saker så att man tvingas prioritera sin tid. Ibland blir vissa saker åsidosatta helt enkelt. Så om det blir en bloggpaus då och då beror det förmodligen på detta. Antingen att det händer saker man inte kan rå över, eller att tiden inte räcker till, eller att jag varit dålig. Och andra orsaker.

0.morfar

Min älskade morfar blev akut sjuk den 25 september och fick åka akut in på sjukhus, något han tydligen hade motsatt sej, men mormor insisterade som tur var. Han hade svårt att andas och efter tester på sjukhus såg de att han hade lungödem (vatten i lungorna) och lunginflammation. Så de ville kontrollera hjärtat, det visade sej att han haft en hjärtinfarkt hemma. Det var verkligen tur att han kom in i tid. Han fick ligga på intensiven med syrgas och få antibiotika intravenöst (via dropp). I samband med hjärtundersökningen fann de två igentäppta kranskärl till hjärtat och operation ordinerades. Jag ville besöka honom och ville vara där, men var själv för sjuk för att åka. Och när operationen skulle ske på ett annat sjukhus skulle min redan långa resväg på 17 mil enkel väg fördubblas till nästa sjukhus, ca 32 mil enkel väg. Morfar som är en i övrigt frisk, pigg man med bra grundfysik så hans prognoser var nog rätt goda ändå. 85 år gammal men pigg för sin ålder så klarade han operationerna galant och fick efter sjukhusvistelserna på båda sjukhusen åka hem förra fredagen (11/10).

Själv har jag haft mycket extrema smärtor och har dessa fortfarande. Pelle och hans band påbörjade sin andra studioinspelning och jag vistades där förra helgen för att dels följa utvecklingen och dels fotografera för att dokumentera. MEN, vi åkte hem så fort jag fick mina smärtattacker. Och det har varit tårar, skrik och hjälplöshet av smärtor. Det är helt ofattbara smärtor för den som inte upplevt dem. Pelle har varit ett jättestort stöd genom detta och jag är så tacksam för det. (Mer och mer övertygas jag (och Pelle) att det är till specialistvården i England jag ska till. Framförallt Pelle tycker att jag ska åka till Dr. Goadsby i London. Likaså mina vänner i TN-gruppen på Facebook tycker det).

Även när jag varit så ledsen för morfar så har Pelle funnits som ett stöd vid min sida. Han är guld värd, min man!

(Förtida Tidsinställt Blogginlägg)

h1

Operation på TN-dagen!

oktober 7, 2013

Idag kl. 10 opereras min vän Angelica med en MVD (Microvascular Decompression) för att förhoppningsvis bli kvitt smärtorna av Trigeminusneuralgi och vi är många som håller tummarna för att operationen lyckas så att hon blir helt frisk. Tänker jättemycket på henne nu!

Battle Scars of MVD

För mer information så finns det blogginlägg om operationen MVD och länkar i länklistan till höger. Om sjukdomen finns också en informationsfolder i .pdf-format som jag har gjort.

h1

Going to The Rock!

maj 3, 2013

CostaDelSol

Mamma & Kurt befinner sej just nu i Torremolinos i Spanien och idag åker dom till Gibraltar för att möta upp min son Robin (som jobbar där). Blir spännande att se och höra via Facebook hur de haft det idag.

LaLíneadelaConcépción

 

Robin och hans sammanboende killkompisar har nu bytt upp sej till en större lägenhet i månadsskiftet i La Línea de la Concepción. De har utsikt mot Gibraltar, även kallad ”The Rock”.

Robin har skaffat sej ett spanskt mobilnummer så hans mormor (min mamma) har ringt honom och talat med honom. Tyvärr har helgdagar satt stopp för Mammas & Kurts bussresa ner till Robin så först idag blir det av. De valde en arrangerad tur till Gibraltar eftersom det var enklare än att ta bussen till La Línea.

Jag har skickat ner presenter med min mamma dit, en kasse svenskt godis (som han saknar) och tre inslagna presenter (som jag inte kan berätta ännu vad det är).

Och snart är planerna för mej och Nina för vår resa ner färdiga, vi fick ett datum igår då Nina får ledigt. Så nu får vi hoppas att vi får ihop flygen, hotellen och allt så det passar.  Pelle kan tyvärr inte ta ledigt från jobbet och åka ner så jag åker med Nina. Så snart jag är piggare ska jag provpacka om jag rymmer allt jag ska ha med i kabinväskan, så slipper jag ha en resväska med. Med kameror, surfplatta, musik och elektronikkablar så vore det också bäst så. Jag är ute efter ett linne också, så jag hoppas snart må bättre och kunna dra en sväng på stan… Men vi har flera veckor kvar att shoppa…

Jag hoppas att mitt stora hematom har försvunnit då, eller åtminstone minskat så jag kan ha bikini och linne på mej utan att det syns. JA, jag har fortfarande sviter kvar av biopsin, är fortfarande blålila (dock mindre nu) och har ännu ont (men inte längre svullen). Jag bara undrar, även om det är godartade tumörer, ska de göra ont då eller är det fortfarande ont efter biopsin? Det har ju gått en månad på söndag…

h1

Glädjetårar!

april 15, 2013

Till dagens post trillade stora glädjetårar!

Först öppnade jag skattebrevet och såg till min förvåning att jag får ett härligt tillskott i kassan i form av återbäring, men det andra brevet som öppnades med darriga händer gav den allra största vinstlotten:

20130415-CopyrightStudioMaya-Satio288

 

Jag har fibroadenom, godartade tumörer i bröstet. Eftersom jag inte blev kallad till en till biopsi kan det antas att den tredje knölen också är detta. Den första var en vätskefylld cysta som tömdes på 12ml vätska vid biopsiundersökningen direkt. Nu måste jag gå på regelbundna kontroller vartannat år när jag blir kallad, för att hålla koll på detta. I nuläget behöver man ingenting göra, men om dom börjar växa och skapa obehag kan dom opereras bort.

Pelle kramade om mej, gav mej en puss och sa ”Det här måste vi fira!”. Jag tror att han var lika rörd som jag. Det är synd bara att vi inte kan fira idag. Han jobbar sin vårrusch med långa arbetsdagar och mycket övertid. Men det är skönt att mitt livs värsta tio dagar är över!

h1

Postop Biopsi

april 15, 2013

Såhär tio dagar efter biopsin så har jag fortfarande ganska ont i bröstet. Jag är fortfarande väldigt blålilasvart i färgen på ungefär halva bröstet mot urringningen till, d.v.s. det SYNS om jag har linne, behå eller bikini på mej (så jag väntar gärna innan jag bokar resan till Spanien). Och det är väl klart att jag har ont, de har ju tagit ut vävnadsprover inifrån bröstet.

biopsi

Picture: Thebloomcancercare.blogspot.com

Eftersom jag inte fick så mycket information om varken biopsin, provsvaren eller hematomet så försöker jag läsa mej till det och få en uppfattning om vad som är normalt vad gäller smärta, läketid, svullnad, väntan o.s.v. Och samtidigt skriva av mej lite, på ren svenska. Det finns ju inte så många bloggar om detta heller, särskilt inte på svenska.

Det ÄR oundvikligt när man har gjort biopsi i bröstet att INTE tänka på det. Dygnet runt all vaken tid finns tankarna där, i bakhuvudet om inte annat. Vad svaret än visar så vill jag inte vänta längre, jag vill veta NU så jag kan förhålla mej till det. Även om risken för cancer är liten och överlevnaden är stor, så visst tusan är man orolig ändå.

Jag har också varit lite orolig angående smärtan som både skurit som rakblad genom bröstet och som nypande, klämmande, huggande smärta. Mest har det värkt som om bröstet varit i kläm mycket hårt. Oron har gjort att jag funderat på den inre blödningen, om den orsakat blodproppar och sådär. För det är ingen ytöm smärta av något blåmärke precis utan mer smärta inuti och kring punktionsområdet. Känner jag med handen så har jag en hård knöl över området som nålsticken gjorts och under det känner jag det knöligt och mycket smärta vid bara litet tryck. I övrigt har svullnad och spändheten minskat. Jag har däremot varit väldigt yr och haft flera svimningsanfall, men vad det beror på vet jag inte. Kanske dålig sömn, kanske lågt blodtryck, kanske oro eller kanske influensan påverkar. Eller alltihop?

how-breast-biposy-works-288x300

Ett hematom, d.v.s. blodsamling efter operation/provtagning/punktering kan sannolikt bero på brustet kärl (vilket sjuksköterskan trodde detta var eftersom det blödde så kraftigt). Denna kan finnas kvar upp till ett par veckor. Det är ovanligt att få hematom, upp till 2% får det.

Man bedövas med Lidocain (salva). 3-6 nålstick är inte ovanligt (läkaren hann bara ta två på den ena knölen). Lätt tryck känns under nålbiopsi. Eftersom vävnaden håller hämtas, kan ett klickande ljud höras från nålen och provtagningsinstrumentet. Den genomsnittliga stickprovsstorlek som hämtas är cirka 2,0 cm lång och 0,16 cm i diameter avlägsnas. Proverna skickas sedan till patologi för diagnos. Ärrbildning kan eventuellt ske efter en biopsi vilket i framtiden kan försvåra senare mammografiundersökningar.

rosa-banden-720x444

Det finns många missuppfattningar när det gäller bröstcancer , inklusive påståendet: ”ärftlighet är orsaken till de flestas bröstcancer”. Egentligen bara 5 till 10 procent av dem som diagnostiserats med bröstcancer har en släkthistoria. Risken att dö i bröstcancer för kvinnor är ungefär en på 35, eller 3 procent. Mammografi är ca 80% effektiv på att upptäcka bröstcancer när alla åldersgrupper beaktas. Män kan också få bröstcancer. Hos män kan bröstcancer hända i alla åldrar, men är vanligast hos män som är mellan 60 och 70 år gamla. Manlig bröstcancer är inte särskilt vanlig. För varje 100 fall av bröstcancer, är mindre än 1 män. För män, är tecken på bröstcancer och behandling är nästan samma som för kvinnor.

En vanlig myt är att kvinnor med små bröst inte kan utveckla bröstcancer, men det är helt fel. En kvinnas mängd bröstvävnad påverkar inte hennes risk att utveckla bröstcancer. Bröst är inte en betydande riskfaktor för bröstcancer.

Tio procent av bröstcancer förknippas med smärta. Detta är dock, mycket sällsynt om detta är den enda symptom på en brösttumör. Bröstsmärta är den tredje vanligaste godartade bröstklagomål och kan orsakas av många saker. Bilaterala bröstsmärtor är mindre sannolikt att förknippas med bröstcancer än ensidiga bröstsmärtor.

I allmänhet bröstcancer är smärtfri, men smärtan kan inte ensam utesluta cancer. Vissa kvinnor tror också att en smärtfri knöl inte kan vara cancer. Detta är inte sant. Det finns ingen korrelation mellan huruvida en knöl är smärtsam och om det är cancer. Varje knöl bör kontrolleras av en läkare.

Det finns flera behandlingar för bröstcancer bland kemoterapi och strålbehandling. Mastektomi (bortoperation av bröstet) är inte det enda alternativet.

Info (delvis) källa: Cosmetmeticsurgeryforums