Archive for the ‘Laptop’ Category

h1

Julklappstips 23

december 7, 2012

Julklappstips till någon som ”har allt och lite till”, till någon som Du inte vet vad dom har hemma/vad dom får/fått eller när Du helt enkelt drabbats av idétorka. (För fler julklappstips skriver Du ”julklappstips” i sökrutan nere till höger).

USB-lampa LED 59.90kr från Teknikmagasinet.se

Slå på datorn så varde det LED-ljus! Svanhalsen på 40 cm gör att du kan fixera USB-lampan i önskad position. Lampans livslängd är upp till 10 000 h.

(Förtida tidsinställt blogginlägg)

h1

Hemma-hos-repotage 3

november 1, 2012

Det har blivit en del inköp till hemmet även om det inte varit mycket grejer, men det har gjort stor skillnad. Och störst skillnad blev det när vi möblerade om i vardagsrummet och fick det större och trevligare utan att öka kvadratmeter. Bara att flytta runt möbler gjorde en enorm skillnad. ”Varför har vi inte tänkt på detta tidigare?” som Pelle sa. Vi köpte en ny matta i lördags, Pelle fick välja och den är supergosig!

Här kommer en kavalkad med lite fotonpå våra nyheter och vårt ommöblerade lilla vardagsrum. Det blev en hel del foton. Först våra nya sängkläder, vår kökslampa från IKEA och de nya dukarna på köksbordet och köksön. Lite översikt från hall och kök samt lite olika vinklar av vardagsrummet. Och min sköna liggfåtölj där jag kan halvsitta och halvligga, surfa lite och vila när jag har värk. (Alla foton är klickbara större)

Foto: Copyright StudioMaya (Mitt Egna Foto) Man får EJ använda mina foton utan mitt tillstånd.
Photo: Copyright StudioMaya (My Own Photo) My photos may NOT be used without my permission.
Camera: Sony Ericson Satio Mobiltelefon (20121101)
Don't touch my site ©

(Förtida tidsinställt blogginlägg)

h1

När något oväntat händer…

oktober 2, 2012

Jag har varit för dålig i värk för att orka blogga senaste 1-1,5 veckan och det kommer tyvärr att fortsätta så. Möjligen kan det komma några förtida inställda blogginlägg då och då tills jag är tillbaka igen.

I fredags fick jag ett brev som satte mycket på spel, livet på sin spets, en prövning som heter duga. Jag vill inte gå in på det eftersom det är mycket personligt och handlar bl.a. om min hälsa, men jag kan säga att jag gråtit fler tårar sedan dess än jag gråtit på år! Att orka med både fysiskt och psykiskt blir tufft, men jag måste fixa detta. Jag har därför tänkt ta en bloggpaus igen, hur länge får vi se helt enkelt. Men jag räknar med nån vecka eller två.

I lördags hängde vi med helt spontant till IKEA med svågern Micke och hans fru Anneli bara för att komma bort en stund och tänka på annat. Och vi gjorde några inköp…

Äntligen en ny kökslampa (hur den ser ut på plats får jag fota nån dag, men till dess visar jag IKEAs bilder)

Och äntligen fick jag mej ett sååå jättebra laptopbord som underlättar massor när jag har värk, jag kan sitta eller halvligga i soffan, jag kan ligga i sängen, jag kan luta den i en bra vinkel och den är lätt att flytta…älskar den!

Och givetvis blev det värmeljus såhär inpå höstmörkret, trehundra värmeljus för att vara exakt. Vi köpte även sängkläder vilket vi nu inventerat att vi behöver så det blev två ljusa val.

Sedan blev det lite smått och gott som några doftljus, batterier och sånt. Och självklart en lunch på IKEA.

Igårkväll var vi och hälsade på hos Anna, Krister och Wille. De bjöd på jättegod blåbärskaka och kaffe. Tack för fikat!

Nu fortsätter mitt jobb med otaliga telefonsamtal, möten, papperskopieringar och väntan på besked. Och jag har förutom värk och trötthet (av sömnlösa nätter) väldigt ont i magen. Mår inge vidare.

Ha en fin vecka! Fortsätt kika in då och då för plötsligt kommer något förtida inställt blogginlägg ändå. Mer filmrecensioner är också på gång! Tills vi hörs igen, Auf Wiedersehen!

h1

Sjuka som bloggar

maj 28, 2012

Jag är svårt sjuk, och jag bloggar! Jag har ALLTID älskat att skriva! Det är min hobby!

I TV-programmet Efter Tio den 28 Maj 2012 togs det upp om ämnet ”Sjuka som bloggar” och jag vill verkligen propagera för att fler både ser programmet på TV4 Play samt att man läser på mera om ämnet. Bl.a. släpps nu en bok som heter just ”Den bloggande patienten” *. Dessutom vill jag skriva några rader om detta, även om det tyvärr bara blir att ”skrapa på ytan” för egentligen kunde jag nog skriva en hel del om detta. (Och kanske jag gör det senare nån gång?) Efter snart 24 år som långtidssjuk och trafikskadad så har man ganska mycket att berätta om, men en bråkdel av mina erfarenheter genom åren kan man dock läsa genom att följa min blogg. (Klicka på bilden så ser Du TV-programmet med ämnet ”Sjuka som bloggar” – nytt fönster öppnas)

http://embed.tv4play.se/tv4play/v0/tv4video.swf?vid=2170979

Malou von Sivers tar upp ämnet om sjuka som bloggar i TV-programmet och jag följer intresserad programmet igenom. Att man som sjuk bloggar har många sidor, kanske både bra och dåliga. Men mestadels är min egna erfarenhet mycket positiv. Dels lämnar jag inte ut mej så privat så man vet var jag bor, vad jag heter i efternamn och så. Men jag lämnar ut vad jag tycker och anser är viktigt. Så varför ska man inte kunna blogga om sjukdomar?

Jag tycker det är viktigt att skriva och det allra bästa sättet är nog egentligen via en blogg. Dels för att man kan välja vad man vill skriva om, hur ofta, hur orken finns, vad man behöver berätta och vad man annars kan ha svårt att uttrycka för nära, kära, vänner och medmänniskor et.c. Även om min blogg inte helt och hållet bara handlar om mina skador och min sjukdomssituation. För jag skriver ju även positiva saker, ibland mycket mer än om det ”sjuka jaget”, för ibland (ofta) orkar man inte skriva när man mår som sämst, då blir bloggen till viss del missvisande hur ens liv egentligen är. Och det är lite det jag vill framhålla med detta blogginlägg. Som en av alla tankar jag fick när jag såg programmet.

Man diskuterar att sjukvården inte samtycker till att patienter bloggar, man menar att sjukvården känner sej hotad när patienter bloggar, skriver, tröstar och hjälper varandra i sin svåra sjukdom. Och att man söker information via Internet, hittar bloggare som har samma sjukdomar som en själv, hittar stödgrupper på Facebook, söker information på YouTube, Google och andra ställen om sina sjukdomar och att man blir ”proffs” på sin egen sjukdom. Och det är väl bra? I vart fall kan jag tycka att när sjukvården inte kunnat ge mej alla svar jag sökt, inte gjort mej införstådd i min sjukdom och inte riktigt har tiden för mej som patient, när provtagningar och undersökningar har långa väntetider, när läkaren kanske inte hittar svar på mina symptom (tidsbrist, pengabrist, okunskap mm)…då är det självklart att jag söker hjälp av någon som känner likadant eller någon information där jag kan göra mitt bästa för att hitta orsaken, att hitta lösningar, att få stöd, att få information, att hitta symptomlindring et.c.

”Den friske har många önskningar, den sjuke har bara en…”

Varför jag bloggar om mina sjukdomar, symptom och skador är lite av den orsaken, att hitta svar, att få stöd av andra drabbade, lite som terapi, acceptans och rehabilitering, att hitta lindring, att berätta hur jag mår, att informera ut till andra som söker samma sak som jag gjort o.s.v.

Vad man då möter i vården när de fått/tagit reda på att man bloggar är faktiskt lite misstro, för om man orkar blogga men samtidigt är för sjuk för att arbeta så anser de att man är ”frisk nog att arbeta”. Låt mej bara förklara, om jag fick ett arbete på de premisserna (**) skulle jag gladeligen arbeta och erhålla en fullt frisk människas lön för ingen, INGEN borde ha det som jag (eller andra sjuka) har det. De sjukas ”inkomster” är ett hån, vår kamp för att bli frisk är jävligt TUFF idag, och blir man inte frisk alls så kämpar man STÄNDIGT med att bevisa (för både sej själv, myndigheter, läkarvård, vänner och anhöriga) hur mycket (eller lite) man verkligen klarar av. Vår kamp stannar aldrig, ALDRIG. Vi omprövas gång, på gång, på gång och vi ifrågasätts hela tiden, vi kämpar för att göra allt som står i vår makt för att göra livet så drägligt som möjligt. Både ekonomiskt, fysiskt och ”människovärdemässigt”! Och det livet är ett evigt ekorrhjul för den som aldrig blir frisk. Vi sitter inte hemma och rullar tummar, sitter inte heller och bloggar hela dagarna…

En blogg är en illusion till viss del, den skrapar bara på ytan av ens liv. Visst är det bloggarens ord, upplevelser och känslor. Men det är också fakta. Jag tror ju inte att någon skulle orka blogga om någon osanning i flera år, inte om påhittad sjukdom eller orka ta reda på så mycket fakta gång på gång. Är man sjuk och kan stötta andra sjuka så är det väl bara bra?

** En blogg kan skrivas som en dagbok, i mitt fall är det också en bra minnesanteckning då jag har både minnessvårigheter och koncentrationssvårigheter som är följdsymptom av daglig svår smärta. Ett blogginlägg behöver inte heller skrivas i åtta timmar om dagen, inte ens under en timmas sittande. Ett blogginlägg kan skrivas i omgångar under en dag, någon rad i taget av den sjuke som sedan kan vila emellanåt. Man kan ligga ned i en säng och ha en laptop till hands, som jag gör ibland. Den sjuke bloggaren kan också få hjälp av någon att skriva om så behövs, där bloggarens ord återberättas av en person som skriver åt en. Det har hänt mej många gånger att jag inte skrivit ett inlägg själv för att jag varit för dålig för att skriva. Och annars kan det gå många dagar mellan blogginläggen.

Om jag vill att mina läkare skulle läsa min personliga blogg? Både Ja och Nej!

Ja – dels skulle det vara bra om mina läkare läste för att kunna redan veta hur jag mått så jag slipper upprepa mej, slipper förklara hundra gånger för hundra olika personer i läkarvården (under alla dessa år jag varit sjuk) och för att jag ofta glömmer (p.g.a. minnessvårigheter) berätta alla symptom, alla datum/månader/årtal, alla vårdkontakter, alla jobb/studier, alla rehabiliteringar/medicinska utredningar, alla provtagningar, alla sjukvårdsbesök, alla sjukgymnastbesök, alla mediciner man tar/tagit, alla känslor, alla rädslor, vad jag gjort när jag blivit dålig och alla saker som kunnat påverka mitt välmående och dels skulle jag praktiskt sett kunna skriva ut blogginlägg som fakta, dagbok och punkter i vad jag behöver ta upp på ett läkarbesök. (Men det gör jag inte).

Nej – dels för att mina behandlande läkare skulle veta ALLT skulle kanske kännas lite för personligt och ”nära”, och dels för att jag är lite rädd att bli bedömd i förväg med ”en läst uppfattning” om mej som patient, d.v.s. att läkaren redan ”vet” (tycks veta) vad som är ”bäst” innan jag ens kommer på läkarbesöket. Ofta har läkare förutfattade meningar om saker och ting som har jag erfarit under alla mina år som svårt sjuk. Att saker som står i mina journaler tyder på oväsentliga tolkningar, misstro, felaktigheter – är jag redan medveten om – förutfattade meningar och feltolkningar förekommer ofta (förmodligen mer än patienten själv är medveten om). Jag kan bara ge exempel som ”kraftigt solbränd” (vad har det med mina smärtor/mitt läkarbesök att göra?), ”dotter på tre år” (jag har ingen dotter och aldrig haft, däremot en son) och ”maken äger diskotek” (jag har aldrig varit gift – än – och ingen sambo/pojkvän har ägt något diskotek) så visst förekommer det stora felaktigheter och helt oväsentliga tolkningar i patientjournaler!

Att blogga är också ett bra sätt att spara min information, antingen på Internet eller via en Blok (Bloggbok) i framtiden. Att ha kvar själv som en slags dagbok och ”subjektiv läkarjournal”. Att kanske kunna vara ett stöd för någon, att kanske kunna informera eller lära någon. Att man kan lära sej av misstag inom sjukvården, att förstå patientens upplevelser…o.s.v.

Och jag vet att min information behövs, jag ser på min bloggstatistik vilka sökord man skrivit för att hitta hit, (och hur ofta), människor som sökt information som kanske varit lika vilsna som jag när man undrat över den diagnos läkaren just givit Dej – men inte fått något förståeligt svar eller något stöd mitt i den oro man bär på. Jag bloggar, för jag har det behovet, och andra verkar ha behovet av att läsa det jag skriver. Över hundratusen läsare säger nog också en hel del…

Jag är svårt sjuk, och jag bloggar!

SvD: ”På bloggen vågar man tala om döden”

* ”I boken Den bloggande patienten har Sara Natt och Dag intervjuat både bloggare och personer inom vården. Boken diskuterar etiska och moraliska frågeställningar för såväl patient som vård. Den utkommer under vecka 19 men kan redan nu förbeställas hos kundservice, tel 08 – 462 26 70 eller per mejlorder@gothiaforlag.se (Information om boken: Pris ca 190 kr/st, moms och porto tillkommer. Artikelnr 7205-833-0, ca 120 sidor, år 2012.)”  Källa: Gothia Förlags Blogg

Lulu Carter var med i höstas i Efter Tio hos Malou von Sivers då hon tog upp ett liknande ämne som kan vara värt att läsa;

http://www.lulucarter.se/2011/10/blog-post_20.html

http://www.lulucarter.se/2011/10/most-important-of-all.html

h1

Siam Pearl

mars 16, 2012

Då jag har varit dålig med värk och TN så har jag dröjt med bloggen några dagar och försökt vila lite. Men jag är fortfarande inte bra så nu sitter jag med nackkragen på och tar många pauser. Jag har inte orkat besöka bloggar och kommentera, inte heller besvarat Era kommentarer. Ber om ursäkt för detta. Vill Ni att jag fortsätter berätta om resan, och/eller vill Ni se/läsa om annat emellanåt? Här kommer iallafall fortsättning av återberättelsen av vår resa till Thailand iår…

Dag 4 på vår resa tog vi en heldagsutflykt med en av båtarna Siam Pearl som tog oss ut på det turkosa havet. Man åker dit i taxi (eller som i vårt fall i en minivan) från Hua Hin till Sam Roi Yod (som är en nationalpark) och därifrån hamnen avgår de fina skeppen. 1800 thailändska baht kostade det per vuxen, ungefär 390-400Skr inklusive mat och vatten. Man är ute på havet från ungefär 9 på morgonen till 17-18-tiden på kvällen. Vi satt uppe på övre däck den soldisiga morgonen och spanade in färgglada fiskebåtar och fin natur.

         

Första stoppet skulle vi göra på Monkey Island (Koh Ling). En öde ö där det bor en koloni av vilda apor. Och som vi skrev tidigare så blev jag påhoppad av den största apan av dom alla. Han hoppade upp på min rygg i ett obevakat ögonblick och minst lika snabbt som jag vrålat ut min förskräckelse och drog bort apans ena arm, någon tog i den andra armen och drog, så fick han snällt kliva av min rygg lika fort… (Mer blogginlägg kommer! Alla foton är klickbara större)

Foton: Copyright StudioMaya (Mina Egna Foton) Man får EJ använda mina foton utan mitt tillstånd.
Photos: Copyright StudioMaya (My Own Photos) My photos may NOT be used without my permission.
Kamera/Camera: Olympus Tough TG-610 (2012-02-07) & Nikon D5000 +UV (2012-02-07)

h1

Fix och Trix!

januari 19, 2012

Igår var det verkligen en fix & trix-dag. Först var rörmokaren här för att fixa en trasig golvbrunn i det ena badrummet, så nu är det bra. Sedan har vi fixat min dator lite snabbare och stabilare, kör nu med Google Chrome och det blev verkligen skillnad. Installerade några nya program, kopplade upp alla Wi-Fi-enheter som inte funkat som de ska riktigt så nu har Robin internet ute i gäststugan, Pelle har internet på mobilen och vi kör ju även TVn och min laptop via routern. Nu ska jag ju också koppla min mobil till routern men det har bara inte hunnits med…

Ryggen mår lite bättre nu, men jag är ju på smärtstillande hela tiden så när man är drogad känner man inte lika mycket. Är jobbigast att sitta, särskilt upprätt med rak rygg i en stol eller soffa. Men det är på doktorns inrådan jag ska äta smärtstillande, vila och ta det lugnt. Att gå omkring det lilla man orkar och stå är bättre än att sitta. Och det känner jag ju också att det är bättre. Bara det att benen blir trötta av att stå längre stunder. Får emellanåt så ont och svårt att ta mej upp ur sängen eller liggfåtöljen att jag får be om hjälp, men annars känner jag mej lite rörligare. Kan fortfarande inte stänga skorna och ta på strumpor. Är lite sluddrig emellanåt och tappar ord, säger fel ord och sådär men det får man ta. Den 23:e ska jag på sjukgymnastik!

Balansen har inte heller varit så bra, igår ramlade jag bakåt och slog mej i bröstryggen i vår öppna spis, det gjorde ont och Pelle fick hjälpa mej upp från golvet. Men jag var säkert både snurrig och trött efter en kort sväng på stan på dagen…

Robin skjutsade mej på stan på dagen för att jag behövde in på banken, göra korta ärenden och köpa lite mat. Han fick hjälpa mej bära också. Träffade mamsen, brorsan och Tim lite kort. Stackars Tim som haft 40 graders feber, må han bli frisk innan de åker på semester!

Har nu fixat så att mitt ena VISA-kort makulerades (jag råkade få felaktigt TVÅ kort), har satt in pengar, skaffat en ny bankdosa och dessutom växlat till vår resevaluta Thai Baht!

Jag köpte svarta Stödstrumpor (till flygresan), två tuffa Tags till våra resväskor en röd och en lila (adresstags), tre par trosor (de rosa LOVE och två vita med texten XOXO) och en ZAP Mediespelare. Det ska bli så roligt med musik och talböcker med på resan. Jag är jättenöjd. Att jag hann med så mycket på så kort tid är otroligt eftersom jag går långsamt p.g.a. ryggsmärtorna och yrseln av medicinerna.

Träffade Lotta som jag inte träffat på många år och vi pratade en stund på Coop, det var verkligen roligt. Hoppas nu bara att hon inte tyckte jag var vimsig av medicinerna, men jag talade ju om det och sådär. Hon fick träffa min son och det var kul.

Har också återfått kontakt med Kristina kring jul som ska hälsa på till veckan, det blir trevligt för det var så längesedan vi sågs sist. Det var väl i våras sist? Sonen hennes har vi inte träffat sedan i augusti och mycket har hänt senaste tiden så vi har en del att prata om. Hon SMSade igår så vi ska träffas innan jag åker på semester.

Apropå förra inlägget med efterlysningar av grejor… Jag efterlyser också lite annat på vår Villablogg!

Idag blir det att vila, ryggen gör ont… Ha en bra dag!

h1

Lumbago

januari 12, 2012

Precis när mina TN-smärtor lättat lite…

Igårkväll accentuerades de molvärkande problemen från ländryggen jag haft ett tag, ett rejält hugg vid minsta rörelse som blev allt värre. När Pelles bror Micke var här blev det sämre, när Pelles föräldrar Kicki och Ove kom förbi på en kopp thé hade jag svårt för att sitta, kliva upp ur stolen och att stå upprätt. Mot läggdags vid 22-tiden kom tårar av smärta. Natten blev outhärdlig, smärtor utan dess like och trots en kudde mellan mina knän då jag sover i sidoläge (ett bra tips jag fått av en sjukgymnast en gång i tiden om man har värk) så kunde jag inte sova en blund. Jag tog mej knappt upp ur sängen för att gå på toa och sedan ta smärtstillande, men det hjälpte inte. Tårarna bara rann och jag hade enorma smärtor.

Imorse kunde jag inte ens röra mej, Pelle fick hjälpa mej ur sängen, han fick klä på mej och hjälpa mej gå. Nu insåg jag att jag troligen skulle få ställa in den inplanerade shoppingrundan jag skulle ha med Anna idag. Lämnade henne ett meddelande på MSN att jag skulle uppsöka sjukgymnast eller läkare akut men att jag hör av mej om dom kan fixa mej eller om vi får skjuta på vår shoppingdejt. Pelle tyckte att det var läge för ett akutbesök, om inte till vårdcentralen så till en sjukgymnast, så nån skulle få titta på mej. Så jag inte skulle behöva uppsöka läkare utomlands…

Pelle fick klä på mej skor och jacka också, han körde till jobbet och jag kämpade mej till förarplatsen där för att ta bilen till vårdcentralen. Jag grät och grinade illa när jag kämpade mej ur bilen. Kunde knappt gå, i vart fall inte upprätt. Bad om en akuttid hos sjukgymnast åtminstone men sköterskan tyckte att jag behövde komma till läkare. Tyvärr kunde jag ju inte sitta i väntrummet och fick stå i 1,5 timma innan jag kunde klämmas in akut mellan inbokade patienter. Att stå med såna smärtor i ryggen och domnande ben var hemskt, jag kämpade mot gråten och var konstant svimfärdig av smärtan.

Äntligen kom jag till en läkare och han bad mej klä av mej allt utom underkläder. Det blev en kamp att klä av sej och smärtan var enorm. Jag grät innan han ens hann fråga om jag har mycket ont. Vi undersökningen så ömsom skrek och ömsom grät jag, jag hade i mina tankar redan förstått vad läkaren skulle ställa för diagnos. Med runnet smink så jag såg ut som Ozzy fick jag återigen klä på mej med långsamma, försiktiga och smärtsamma rörelser. Jag var yr och illamående av smärtorna. Vätte en pappersbit och torkade bort det utsmetade sminket så jag inte skulle skrämma ihjäl folk i väntrummet och läkaren berättade vad han kommit fram till. En BRA läkare.

Jag har fått ryggskott, med risk för diskbråck i ländryggen. Ingen ischiaspåverkan och jag nickade och sa att jag vet hur ischias känns så jag visste att det inte var det. Däremot var det lite svag rörelseförmåga i fötter och tår, ingen eller mycket liten reflex i benen. Men höger ben är mer påverkat, där är det pirrningar, domningar och tårna avsaknar känsel. Skulle jag få domningar i båda benen, mera avsaknad känsel, domningar i underlivet, svårt att hålla mej/svårt att kissa (plus nr2) och/eller smärta ner i båda benen måste jag omedelbart in igen. Då kan det vara diskbråck…

Jag blev sjukskriven i två veckor till att börja med, fick 4 olika mediciner, smärtstillande, muskelavslappnande och inflammationshämmande (i förebyggande syfte) samt måste kontakta sjukgymnast. Förhoppningsvis är jag ”på benen igen” om 2-3 veckor. Och det är lite drygt 3 veckor tills vi åker så vi har oroat oss för om vi skulle behöva ställa in resan, men det ska förhoppningsvis bli bra innan dess om det ”bara” är ryggskott.

Körde till Pelles jobb så han fick köra mej hem och hjälpa mej. Han fick tyvärr stänga företaget en stund eftersom chefen inte kom i tid på morgonen. Men är det akut så är det. Efter några smärtstillande hemma bäddade Pelle ner mej med telefoner och laptop i sängen. Åt lite yoghurt för att inte ta piller på tom mage. Pratade lite snabbt med Anna på MSN men somnade sen liggandes med laptopen på magen. Pillren jag hade hemma gjorde mej så trött. När Pelle sen slutat jobbet så tog jag ytterligare flera smärtstillande så att han skulle kunna köra mej och följa mej på apoteket. Nu passade vi också på att skriva fullmakter för att kunna hämta varandras mediciner, eftersom jag nu var tvungen att drogad och icke körbar samt ha smärtor släpa mej till apoteket för att hämta mina mediciner läkaren ordinerat. Nästa gång kan jag skicka Pelle själv, likaså kan han skicka mej att hämta hans mediciner om han t.ex. jobbar övertid (vår- & höstrusch) samt om han är för dålig att hämta själv.

Väl hemma så pysslade Robin om mej och hjälpte mej lite, han och Josefin hade gjort mat själva och ätit när vi varit på apoteket. Pelle åkte på rep med det nya bandet (3tim) och nu ser Robin och Josefin film ute i gäststugan medans jag ligger nerbäddad i sängen, vilar med ytterligare 5 piller i kroppen, snurrig och trött med kanske 30% av smärtorna jag haft. Ska se en film jag också (om jag inte somnar) men tänkte att jag bloggar om läget så att Ni läsare förstår att jag kanske inte kommer vara så bloggaktiv närmaste dagarna. OCH min födelsedagsfika på söndag ställer jag in tyvärr så jag får återkomma med den när jag är lite mera på benen…

Ha en fin kväll!