Archive for the ‘Bil’ Category

h1

Hjärtesmärta!

maj 16, 2014

20140516819-CopyrightStudioMaya-SATIO

Igårmorse fick jag en kraftig smärta i hjärttrakten, såpass att det svartnade för ögonen, kunde inte andas och jag blev jätteyr, fastän jag satt på en stol. Hade inte gjort nånting särskilt eller annorlunda. Tänkte att jag kanske suttit dåligt, att jag behövde äta lunch eller nåt. Men när Pelle kommit hem på lunch, då vi ätit lunch och jag skjutsade tillbaka Pelle på jobbet för att jag behövde bilen. Men så kom smärtan tillbaka, lika intensivt och lika skrämmande ont. Jag lade mej för att vila och gjorde inga ärenden, men jag blev inte bättre. När Pelle slutade så åkte jag ändå iväg och hämtade hem honom, vi handlade mat på hemvägen men jag bar inget för jag kände mej konstig och hade huggsmärtor i bröstet. Även utstrålande smärta i vänsterarmen. Svårt att andas, kippade efter luft. Gick direkt och vilade när vi kom hem, jag var yr, trött och hade så ont.

När Pelle lagade mat så var jag bara upp och åt, sen vilade jag igen. Sen BAM blev jag plötsligt jättedålig, smärtan i bröstet var enormt, som om nån kramade ihop hjärtat med en hand och borrade in sina långa naglar i det. Armen domnade bort, sprängvärkte och stack som tusen nålar om vartannat. Jag kunde inte andas, varje andetag blev ytligt och gjorde ont, kippade efter luft, vilket gjorde mej ännu mera yr så jag inte orkade sitta upprätt ens. Jag kände mej jättekonstig, som om luften gått ur mej, trött, matt, darrig och fruktansvärt frusen in i benmärgen. Så jag tog blodtrycket, har aldrig haft så HÖGT förut, jag som annars är lågtryckare. 152/102 och en vilopuls på 75, den brukar vara ca 50 (ska vara 60-70 normalt).

Pelle bakade Focaccia och skulle bjuda sina föräldrar på the & nybakat. Jag orkade inte upp, inte ens sitta, inte fika…låg i soffan och hade galet ont, kippade efter luft och grät om vartannat. Svärmor Kicki blev oroad och tyckte jag borde åka in akut, likaså Pelle hade sagt det. Jag lovade att åka in om det inte blev bättre på en timma. Men jag blev bättre när jag låg och vilade i soffan, blodtrycket gick ner till 138/88 och pulsen till 59. Inatt vaknade jag flera gånger att jag hade smärtor i hjärtat och i vänsterarmen samt tungt att andas.

Så imorse skrev svärmor till mej och frågade hur jag mådde, att hon tyckte jag skulle kontakta sjukvården i allafall. Så jag ringde upp vårdcentralen. Sjuksköterskan blev djupt oroad i telefonen och sa att jag skulle komma på en gång, akut. Tre minuter efter jag lagt på luren så satt jag i bilen och körde till vårdcentralen. Fick komma in direkt och ta EKG och blodtrycket, 150/95 tror jag det var. Sjuksköterskan tyckte att jag borde träffa Läkare också, likaså han blev bekymrad då jag faktiskt har ett medfött hjärtfel och har hjärtsjukdom i släkten. Han frågade om jag hade ont där och nu, ja lite men inte som tidigare. ”Jag tänker att om Du har ont så tillkallar vi ambulans upp på Lasarettet..” Jag blev stel. Oj. ”Men vi kan tillkalla en sjuktransport om Du vill” Jag nickade. ”Hur tog Du Dej hit?” sa han. ”Jag körde bil förstås” och han såg ut som om han skulle tappa hakan… ”Ja alltså, ingen kunde köra mej för alla jobbar ju” svarade jag. Han skakade på huvudet. ”Du ska definitivt inte köra bil. Du får lämna den på parkeringen och får Du parkeringsböter så ber Du om ett sjukintyg så slipper Du betala böterna”. ”Vi beställer sjuktransport” sa han. ”Misstanke om hjärtinfarkt eller kärlkramp” de orden ekade i mitt huvud.

När jag väntade i väntrummet därefter ringer jag Pelle på jobbet och berättar att jag måste upp akut på Lasarettet, till akuten, att bilen står på parkeringen. Jag SMSade även svärmor. Så de skulle fixa nån som hämtar bilen. Men när svärfar Ove kommer så har han hämtat Pelle från jobbet och skjutsat honom till Vårdcentralen, när han kommer så säger han att han kan skjutsa mej på akuten så de kan avbeställa sjuktransporten. Sjuksköterskan kramar om mej och säger ”Krya på Dej nu” när jag går. Pelle lämnar mej på akuten och åker hem för att duscha (efter jobbet) så återkommer han sen. Håller tummarna att jag slipper bli inlagd.

Jag träffar fem personer i akutrummet, jag får ta EKG igen, blodtryck några gånger och får en såndär kanylmojäng som på bilden (kommer inte på vad den heter just nu) där de tappar mej på blod och tar ett gäng blodprover. Jag har ont i både hjärtat och armen, armen domnar och sticker, yrsel, blodtrycket är 160/90 och jag har fruktansvärd huvudvärk. Efter flera timmar får jag äntligen beskedet att jag kommer få åka hem. Hjärta och lungor mår bra, mitt hjärtfel är stabilt för tillfället. Får jag ont igen eller andra nya symptom får jag åka in akut igen. Men det verkar som om jag har en inflammation i armen, axeln, skuldran på vänstersidan och det i sin tur påverkar både hjärta och lungor. Jag ska äta Voltaren och smörja med Voltaren-salva för att skona magsåret, ta smärtstillande och vila. Kanske ett par veckor.

Ja fy vilken jobbig dag det blev!

Men jag är glad att det inte var hjärtproblem med tanke på mitt medfödda hjärtfel. Förlåt mamma att jag inte berättade för Dej förrän efteråt, men Du hade inte sovit inatt om Du vetat och jag vet hur orolig Du blir!

h1

Fotopromenad 2

maj 14, 2014

Fotopromenad nummer 2 den 8 Maj. Min första Fotopromenad hittar Ni [Här]. Jag vandrade längs skogsstigar, sandstränder, vägar och under broar. Vädret var ännu vackrare än dagen dessförinnan, soligare, varmare och blåare himmel. Det blev 110 foton så här är ett axplock av dessa, fler finns på min Instagram. (Fotona är klickbara större). Jag utmanar mina bloggvänner att göra detsamma, gör fotopromenader och visa hur fin natur Ni har där Ni bor. Låt Era bloggläsare ”gå på Sightseeing” i Dina hemtrakter!

IMG_20140508_143916IMG_20140508_213704IMG_20140508_191731IMG_20140508_192635IMG_20140508_215511IMG_20140508_192259

Foto: Copyright StudioMaya (Mitt Egna Foto) Man får EJ använda mina foton utan mitt tillstånd.
Photo: Copyright StudioMaya (My Own Photo) My photos may NOT be used without my permission.
Camera:   Asus Transformer Pad Infinity TF 700T (20140508)
Don't touch my site ©
h1

Älskling, Kom Hem!

april 16, 2014

Pelle

Min man jobbar övertid den här perioden och det blir riktigt ensamt. Vi hinner knappt ens ses eller prata med varandra. Imorse steg vi upp 06.00 som vanligt, han åkte på jobbet 06.45 och vid skrivande stund är klockan 21.15 och han jobbar fortfarande. Usch, jag vet hur himla trött han måste vara nu! Och han jobbar nog likadant imorgon också, inte som många andra som har halvdag eller helt lediga minsann…

De åt middag på jobbet så jag fick äta middag själv. Trist!

Jag var på en shoppingtur med mamma efter lunch idag. Köpte en del grejor till trädgården, som Frön, Gräsfrön, Sopsäckar mm. Men jag glömde Blåkorn och det fina Växthuset jag ville köpa fanns inte i butiken, så mamma sa att man kanske kan ringa butiken och be dem ta hem det. Jag glömde också att kika på Partytältet och fråga om det, som vi funderat på att köpa. Sen när jag kom hem slog jag i huvudet jättehårt i dörröppningen i plåten BAM! när jag skulle ta ut påsarna ur baksätet. Fick så himla ont att jag bara ville skrika rakt ut, har fortfarande ont sedan 14.00 och nu är det en stor bula under håret. Huvudet dunkar, jag fryser och känner mej lite yr. En vän undrar om jag inte fått hjärnskakning…vad vet jag, vet inte hur det ska kännas?

Men nu hoppas jag att Pelle snart ringer så att jag får hem honom! Älskling, Kom Hem!

h1

Grattis Gulltroll!

mars 26, 2014

20140215-CopyrightStudioMaya-Satio660

Idag 26/3 fyller Fasters gulltroll TIM hela fem år! Stort Grattis på femårsdagen önskar Faster och Farbror Pelle. Vi kommer och grattar när vi är friska! Din stora present står här och väntar på att Din pappa & mamma kan hämta den med släpvagn 😉 Puss & Kram!

h1

Utsatt och ensam

oktober 18, 2013

Pelle har sin övertidsperiod just nu på jobbet och det påverkar oss båda. Inte nog med att Pelle jobbar monsterskift (07-23.00), har tungt jobb, stressigt och kroppen fått sina krämpor. Jag har stöttat honom i den mån jag kunnat, masserat hans onda rygg och köpt stöd till hans smärtande handled som han nu äter Naproxen för. Dessutom är jag ensam hemma från det jag vaknar tills det jag ska sova, med alla måltider i ensamhet, i mörka höstkvällar och med väldigt svåra smärtor.

Att städa, tvätta och handla i den mån jag orkar, eller inte orkar…för envist nog gör jag ju det ändå eftersom vi ju måste ha mat, tvättat och städat! Jag kämpar på! Vem ska annars göra det? Men det syns också, att jag inte orkar… Jag låter dammsugaren stå, prylar ligger framme, disken står in i det sista framme…jag orkar inte tyvärr!

trigeminal

Körde till apoteket idag och fick så enorma Trigeminusneuralgiattacker att jag fick stanna bilen två gånger. Min magsårsmedicin var ju slut, så jag var tvungen. Sen blev det lugnt ett tag så jag åkte till Willy’s för att handla mat, det gick bra. Snabbt till Dollar och inne i butiken får nya attacker mej att nästan ramla ihop. Men vem ska köra bilen hem och packa in all mat om inte jag? Nu är smärtattackerna snabbt avlösande mellan elstötar, glödgat järnspett, knivar och yxor i huvudet, flera på raken. Skala 10 av 10. Så det blir vila framför TV’n och invänta maken som jobbar över hela kvällen som vanligt…  ”De är dax för fredagsmyyys…”

Tårarna rinner och när det gör som ondast kan jag inte ens torka tårarna för det känns som elektricitet mot huden. Jag vet inte hur länge till jag ska orka med dessa smärtor. Jag överväger hela tiden att åka till vårdcentralen, till min läkare där, eller med ambulans akut när det är som svårast, eller om jag ska skicka det skrivna brevet som ännu inte skickats till neurologiprofessorn i London… Ofta slutar det med den där typiska känslan när man bestämt sej ”men nu känns det lite bättre, typiskt nog, jag kan nog vänta lite till…” Pelle har sagt att han vill sponsra till resan till London för att han anser att jag skulle få bättre hjälp där. Och visst har han rätt, det tror jag. För även om jag får hjälp i Sverige så finns inte den vården jag behöver ens i mitt landsting, och kunskapen är undermålig och jag vill inte bli en testkanin igen med mediciner i månader eller år för att komma fram till någon slags lindring. Jag vill bli smärtfri, NU! Då det finns tvivel om att diagnosen inte heller kanske är helt rätt, eller bara delvis rätt, så behövs det utredas mycket mer, vilket inte görs p.g.a. okunskap, ovilja och kostnader. Nu är det over and out, nu orkar jag inget mer…smärtattackerna accelererar igen och jag mår fruktansvärt illa så jag vill kräkas… Jag kan inte ta smärtstillande eftersom jag måste köra bil sen och hämta Pelle från jobbet framåt midnatt…det är ju jag som har bilen! Så det blir TV och film…

h1

Hypnos och rån

september 29, 2013

Det är precis vad två bra filmer handlar om, hypnos och rån! Vare sej Du tror på hypnos eller inte så är det två spännande filmer värda att se. (Söker Ni mera filmtips och filmrecensioner skriver Ni bara ”filmtips” i sökrutan nere till höger)

000000000000MGM

Now You See Me - imdb  Bild/Picture: IMDB.com

Now You See Me (2013) är en Crime Mystery Thriller med Jesse Eisenberg, Mark Ruffalo, Woody Harrelson, Dave Franco, Isla Fisher, Michael Caine och Morgan Freeman i huvudrollerna. Agenter från FBI och Interpol försöker sätta dit en grupp trollkarlar som genomför bankrån under sina föreställningar och belönar sin publik med pengarna. *****

Trance - imdb  Bild/Picture: IMDB.com

Trance (2013) är en Crime Drama Mystery med James McAvoy, Rosario Dawson och Vincent Cassel  huvudrollerna. Auktionsförrättaren Simon slår ihop sig med ett kriminellt gäng för att stjäla en målning värd flera miljoner dollar. Under rånet får han ett slag i huvudet och när han vaknar upptäcker han att han inte har något minne av var han gömt målningen. När hot och tortyr inte hjälper, hyr gängets ledare Frank hypnosterapeuten Elizabeth Lamb för att gräva i de mörkaste delarna av Simons psyke. När Elizabeth börjar nysta i Simons trasiga undermedvetna börjar linjen mellan sanning och svek att suddas ut. ****+

h1

Skrämmande Smärta

augusti 24, 2013

0

Ibland kommer mina smärtattacker av Trigeminusneuralgi så fruktansvärt plötsligt och oförutsett att man hinner bli riktigt rädd, liksom ”VAD HÄNDER?”. Från 0 till 100 på en hundradels sekund. Så jag bara vill skrika rakt ut. Tårarna sprutar och smärtan vrider om i huvudet så att man tror man ska dö. Även fast jag vet att jag har detta tillstånd, så vänjer man sej aldrig.

Att ha ont hela tiden är jag van vid, men inte vid de plötsliga värsta huggen som kan dyka upp i tid och otid. Jag försöker själv gradera dem från 1 till 10. Och när de är 1-5 funkar jag relativt okej i vardagen, då orkar jag prata och le, att äta och dricka. Men kommer jag upp i 6-8 är det inte säkert att jag ens kan äta eller dricka, än mindre prata eller bara vara social. 8-10 så är smärtorna så förlamande svåra att jag varken känner mej ”vid medvetande” eller ”funktionell” som människa. Det är som om någon trycker igång strömmen på en elektrisk avrättning helt enkelt.

Idag ligger mina smärtor mycket högt, från 6-10. Och det är emellan smärtattackerna jag skriver detta, när de känns lugna innan de plötsligt återkommer med full styrka. Som om någon vrider ner och vrider på elström genom huvudet. När de nådde 10 ikväll så grät jag.

Samtidigt har det idag (sedan jag vaknade) känts som en högersidig svår migrän, nackstelhet som smärtar vid minsta huvudrörelse. Illamående och yrsel på köpet. Ändå har jag givit mej tusan på att försöka fungera normalt, varit på stan en snabb sväng med Pelle, kört bil och lagat mat tillsammans. Men nu ikväll är det många piller som gäller, så kanske, kanske jag får lite sömn inatt. Det har varit på tok för lite sömn på flera veckor nu.