Archive for the ‘Chock’ Category

h1

Kort och Koncist

november 22, 2013

CT  Datortomografi / CT

Idag kom det ett brev, det som jag trodde skulle vara min CT var istället en remissfråga inför en CT. Jahapp. Var är mina CT-bilder då? (CT=Datortomografi-röntgen)

Ett enda papper, kort och koncist. Remissfrågan var dock intressant att läsa. Där stod det minsann saker som de inte berättat för mej vid sjuktillfället då jag fick en 6 veckor lång Ansiktsförlamning (Bell’s Pares). För den läkare som remitterade mej misstänkte först Stroke. Och senare lades jag in på sjukhus för att man misstänkte Borrelia. Prover och undersökningar visade sej senare att jag inte hade något av det. Min Bell’s Pares var ett mysterium. Men den antogs komma från Migränen och Nackskadan i kombination. D.v.s. de tror att detta triggade en ansiktsförlamning, Bells Pares.

Däremot står det nu i remissförfrågan att de misstänkte Tumör eller möjligen en variant av Epilepsi. Jasså?

Jag fick nu svart på vitt också orden jag minns (mitt minne är ju annars väldigt dåligt efter bilolyckan) att det var nånting med en förändring på ”4:e ventrikeln i hjärnan”. För det är det enda jag minns från 1994. Och sen stod det lite till, på latin och ”sjukhusspråk”. Men det avvaktar jag med att skriva något om tills att någon förklarat vad det betyder.

Däremot blir jag uppriktigt irriterad över att det rekommenderats MRT (Magnetröntgen) och ytterligare undersökningar som jag faktiskt aldrig fick. Varför gjordes ingen uppföljning? Det är klart och tydligt att de inte kunde tillräckligt på den tiden, att de inte visste vad de skulle göra. Bara uttrycket ”Oklar huvudvärksbeskrivning” säger en del. Men nu är det förhoppningsvis på väg att bli bättre när jag inom kort kommer träffa en av världens bästa neurologer, i London. Det känns bra att en av fyra journaler ändå hittades till slut, även om jag hellre sett att jag fått alla med mej till London. Men nu finns det bevis på att jag iallafall sökte vård och att undersökningar gjordes, något som läkarna och neurologen inte hittade förut. Och att det kan finnas mer, om de bara gräver i arkiven!

Jag ger inte upp, jag ska se till att få allt, även om det blir efter besöket i London. Om än det bara blir för min egen del. Det kan ju vara till nytta i framtiden att ha. Så det inte blir som hos neurologen här i Sverige i Dec 2012, där han ryckte på axlarna när han inte fann mina undersökningar och CT. Som om han inte trodde på mej. Men nu har jag nåt att ta med mej om det blir fler besök.

h1

Lost in space?

november 19, 2013

space

Sent igårkväll ringde en jättetrevlig läkare till mej från ”Sjukhus 2”. Jag hade efterlyst CT-bilder (Datortomografi-röntgen) och sjukjournaler då jag legat inlagd på sjukhus i fem dagar/nätter. Hon liksom jag är nu jätteförvånade över att det inte finns en enda journal, inte en enda notering eller ens CT-bilder där. Och detta gör mej arg, riktigt arg! Hur kan sjukvården slarva bort en patient helt och hållet?? Det är otroligt viktiga journaler och undersökningar som är mycket avgörande för mitt neurologiska tillstånd och besök hos Dr. Goadsby i London. Blir hänvisad att ringa ”Sjukhus 1” som skickade mej till ”Sjukhus 2” och beställt CT på ”Sjukhus 2” – men de hittar inget och hänvisar till ”Sjukhus 3” som inte finns längre och därmed får jag ringa ”Sjukhus 4”. När jag ringer ”Sjukhus 4” så får jag till svar att ”Det är enklast att Du skriver ett brev med förfrågan om sjukjournalanteckningar”… VA? Så segt när alla andra varit hjälpsamma per telefon, men här får man spydigt svar…Grrr! Jag vet ju inte om dom finns där eller om jag hinner få dem. Åker till Goadsby om 14 dagar, hur ska jag hinna få tag på allt och hur ska jag orka skriva ner allt när jag har så ont…? ONT, less, arg, ledsen…

Jag ringer till henne på ”Sjukhus 2” igen och fråga om hon kan hitta nåt, hon kunde ju igårkväll med mitt godkännande i telefon söka på personnummer och hitta fler sjukhus jag legat på och besökt, inte för vad jag sökt för, men ATT jag varit på dem, inlagd eller inte. Så kanske hon har bättre vilja att hjälpa till. Även hon på ”Sjukhus 1” sa att jag får återkomma och leta vidare om jag inte får hjälp på ”Sjukhus 4”. Det är bara så jobbigt att leta när man inget minne har efter bilolyckan, hänvisas hit och dit. Det handlar ju om 25 års sjukhistoria och sååå många sjukhus, vårdcentraler, rehabinrättningar et.c. Trött på att leta. Har ringt varje dag i två veckor.

Ringt ”Sjukhus 2” som hänvisar till Röntgen och ev. ÖNH (Öron/Näsa/Hals), men de har telefontid imorgonbitti. Ringde sen ”Sjukhus 1” som hänvisade till ett nummer där, blev kopplad dit och efter alla om och men blev jag ändå hänvisad till ett tredje nummer och de hänvisar till skriftlig förfrågan via blankett från hemsidan. Suck. Blä. Fy. Hittar inga blanketter på någon av hemsidorna.

Detta är superviktiga journaler som jag söker nu, jag kan ju inte bara ha försvunnit och aldrig legat inlagd på sjukhuset, jag VET till 110% att jag legat inlagd. 12 mil hemifrån då.

Har ringt runt halva landet i två veckor nu…med smärtor och stress… Har 3 samtal till imorgonbitti. Jag har inte ens neurologjournaler ännu. Ska ringa dit igen imorron och tjata på dom. Vill ju ha nånting mer med mej till London än min MRT och min diagnos liksom. Utan detta så känns det som om jag har ingenting alls att ta med till London. Det var så superfjuttigt lite i övriga journaler att jag är helt paff. Inte ens neurologbesök, remisser, behandlingar eller nånting står i journalerna jag fått. Och det står felaktigheter, som vanligt. Jag kan dock bevisa det.

Jag fick nån futtig sida om när jag fick diagnosen Trigeminusneuralgi, mer stod inte. Inte ens att han remitterat mej till neurolog, inte att jag fick Tegretol, inte vad neurologen ansåg, inte att jag fick remiss till MRT, inte vad MRT visade…ingenting stod det mer än ”Trigeminusneuralgi” på ett par anteckningar!!!!! Helt sjukt! Min MRT (Magnetröntgen) har dessutom tagits utan kontrastvätska (eftersom jag är allergisk mot det) och förmodligen med en lägre röntgenupplösning än Dr. Goadsby behöver så det känns som om den inte kommer vara tillräcklig. Tyvärr.

Min CT är från 1994 så den är definitivt arkiverad OM den finns alls…det är den vi efterlyser just nu… Plus ett par-tre journaler till!

Dr. Goadsby’s assistent Dr. Marin behöver dessutom få sjukjournalerna i tid så hon hinner översätta dem från svenska till engelska innan jag kommer till London. Behöver jag säga att stress är bara förnamnet just nu?

Och smärtattackerna ligger som högst uppe i topp igen. Har sjukt ont och bara gråter. Inga piller hjälper och det känns just nu som om det kommer bli två långa veckor innan vi är i London!

h1

Skrämmande Smärta

augusti 24, 2013

0

Ibland kommer mina smärtattacker av Trigeminusneuralgi så fruktansvärt plötsligt och oförutsett att man hinner bli riktigt rädd, liksom ”VAD HÄNDER?”. Från 0 till 100 på en hundradels sekund. Så jag bara vill skrika rakt ut. Tårarna sprutar och smärtan vrider om i huvudet så att man tror man ska dö. Även fast jag vet att jag har detta tillstånd, så vänjer man sej aldrig.

Att ha ont hela tiden är jag van vid, men inte vid de plötsliga värsta huggen som kan dyka upp i tid och otid. Jag försöker själv gradera dem från 1 till 10. Och när de är 1-5 funkar jag relativt okej i vardagen, då orkar jag prata och le, att äta och dricka. Men kommer jag upp i 6-8 är det inte säkert att jag ens kan äta eller dricka, än mindre prata eller bara vara social. 8-10 så är smärtorna så förlamande svåra att jag varken känner mej ”vid medvetande” eller ”funktionell” som människa. Det är som om någon trycker igång strömmen på en elektrisk avrättning helt enkelt.

Idag ligger mina smärtor mycket högt, från 6-10. Och det är emellan smärtattackerna jag skriver detta, när de känns lugna innan de plötsligt återkommer med full styrka. Som om någon vrider ner och vrider på elström genom huvudet. När de nådde 10 ikväll så grät jag.

Samtidigt har det idag (sedan jag vaknade) känts som en högersidig svår migrän, nackstelhet som smärtar vid minsta huvudrörelse. Illamående och yrsel på köpet. Ändå har jag givit mej tusan på att försöka fungera normalt, varit på stan en snabb sväng med Pelle, kört bil och lagat mat tillsammans. Men nu ikväll är det många piller som gäller, så kanske, kanske jag får lite sömn inatt. Det har varit på tok för lite sömn på flera veckor nu.

h1

Postop Biopsi

april 15, 2013

Såhär tio dagar efter biopsin så har jag fortfarande ganska ont i bröstet. Jag är fortfarande väldigt blålilasvart i färgen på ungefär halva bröstet mot urringningen till, d.v.s. det SYNS om jag har linne, behå eller bikini på mej (så jag väntar gärna innan jag bokar resan till Spanien). Och det är väl klart att jag har ont, de har ju tagit ut vävnadsprover inifrån bröstet.

biopsi

Picture: Thebloomcancercare.blogspot.com

Eftersom jag inte fick så mycket information om varken biopsin, provsvaren eller hematomet så försöker jag läsa mej till det och få en uppfattning om vad som är normalt vad gäller smärta, läketid, svullnad, väntan o.s.v. Och samtidigt skriva av mej lite, på ren svenska. Det finns ju inte så många bloggar om detta heller, särskilt inte på svenska.

Det ÄR oundvikligt när man har gjort biopsi i bröstet att INTE tänka på det. Dygnet runt all vaken tid finns tankarna där, i bakhuvudet om inte annat. Vad svaret än visar så vill jag inte vänta längre, jag vill veta NU så jag kan förhålla mej till det. Även om risken för cancer är liten och överlevnaden är stor, så visst tusan är man orolig ändå.

Jag har också varit lite orolig angående smärtan som både skurit som rakblad genom bröstet och som nypande, klämmande, huggande smärta. Mest har det värkt som om bröstet varit i kläm mycket hårt. Oron har gjort att jag funderat på den inre blödningen, om den orsakat blodproppar och sådär. För det är ingen ytöm smärta av något blåmärke precis utan mer smärta inuti och kring punktionsområdet. Känner jag med handen så har jag en hård knöl över området som nålsticken gjorts och under det känner jag det knöligt och mycket smärta vid bara litet tryck. I övrigt har svullnad och spändheten minskat. Jag har däremot varit väldigt yr och haft flera svimningsanfall, men vad det beror på vet jag inte. Kanske dålig sömn, kanske lågt blodtryck, kanske oro eller kanske influensan påverkar. Eller alltihop?

how-breast-biposy-works-288x300

Ett hematom, d.v.s. blodsamling efter operation/provtagning/punktering kan sannolikt bero på brustet kärl (vilket sjuksköterskan trodde detta var eftersom det blödde så kraftigt). Denna kan finnas kvar upp till ett par veckor. Det är ovanligt att få hematom, upp till 2% får det.

Man bedövas med Lidocain (salva). 3-6 nålstick är inte ovanligt (läkaren hann bara ta två på den ena knölen). Lätt tryck känns under nålbiopsi. Eftersom vävnaden håller hämtas, kan ett klickande ljud höras från nålen och provtagningsinstrumentet. Den genomsnittliga stickprovsstorlek som hämtas är cirka 2,0 cm lång och 0,16 cm i diameter avlägsnas. Proverna skickas sedan till patologi för diagnos. Ärrbildning kan eventuellt ske efter en biopsi vilket i framtiden kan försvåra senare mammografiundersökningar.

rosa-banden-720x444

Det finns många missuppfattningar när det gäller bröstcancer , inklusive påståendet: ”ärftlighet är orsaken till de flestas bröstcancer”. Egentligen bara 5 till 10 procent av dem som diagnostiserats med bröstcancer har en släkthistoria. Risken att dö i bröstcancer för kvinnor är ungefär en på 35, eller 3 procent. Mammografi är ca 80% effektiv på att upptäcka bröstcancer när alla åldersgrupper beaktas. Män kan också få bröstcancer. Hos män kan bröstcancer hända i alla åldrar, men är vanligast hos män som är mellan 60 och 70 år gamla. Manlig bröstcancer är inte särskilt vanlig. För varje 100 fall av bröstcancer, är mindre än 1 män. För män, är tecken på bröstcancer och behandling är nästan samma som för kvinnor.

En vanlig myt är att kvinnor med små bröst inte kan utveckla bröstcancer, men det är helt fel. En kvinnas mängd bröstvävnad påverkar inte hennes risk att utveckla bröstcancer. Bröst är inte en betydande riskfaktor för bröstcancer.

Tio procent av bröstcancer förknippas med smärta. Detta är dock, mycket sällsynt om detta är den enda symptom på en brösttumör. Bröstsmärta är den tredje vanligaste godartade bröstklagomål och kan orsakas av många saker. Bilaterala bröstsmärtor är mindre sannolikt att förknippas med bröstcancer än ensidiga bröstsmärtor.

I allmänhet bröstcancer är smärtfri, men smärtan kan inte ensam utesluta cancer. Vissa kvinnor tror också att en smärtfri knöl inte kan vara cancer. Detta är inte sant. Det finns ingen korrelation mellan huruvida en knöl är smärtsam och om det är cancer. Varje knöl bör kontrolleras av en läkare.

Det finns flera behandlingar för bröstcancer bland kemoterapi och strålbehandling. Mastektomi (bortoperation av bröstet) är inte det enda alternativet.

Info (delvis) källa: Cosmetmeticsurgeryforums

h1

Så stannade livet för en stund…

april 5, 2013

Jag har ännu en orsak till att jag inte bloggat. När jag fick ett oroande besked med posten så stannade livet för mej litegrann. Jag ville inte prata med någon om det, förutom min underbara stöttande man. My rock in life! (Nu orkar jag inte skriva om allt jag skrev till en vän så jag kopierar in det bara)

precisa

Gjorde en mammografi två dagar innan vi åkte till Thailand (28 feb). Jag fick hem ett brev två veckor senare som min mamma (som var husvakt) fick öppna brevet och visst hade jag fått en tid på sjukhuset att kolla ”några fynd”. Mamma fick boka om den kallade tiden så jag skulle hinna hem, så idag skulle jag till sjukhuset 8 mil nordväst för nya undersökningar. Blev rent ut sagt skitskraj! Det var min allra första mammografi för det första. Och den gjorde ONT! Och det har varit sjukt mycket sjukdomar senaste tiden. (Min make låg ju på sjukhus 2 dagar i Thailand, sen oro över detta inför detta sjukhusbesöket för min del. Väntar ju fortfarande på MRT för TN).

Min mamma trodde att jag inte varit stilla under första undersökningen. Bara. Min make försökte lugna min oro med att det ska gå bra och det är troligen ingenting. (Jag berättade nästan inte för någon mer vad sjukhusbesöket gällde).

Men. Jag har ju alltid fått alla skitsjukdomar, skador och symptom så det är klart att jag blev orolig när de skrev att de gjort fynd de behöver undersöka mera. Man tänker ju det allra värsta, även om det kanske inte är någonting dåligt. Det dåliga är att jag har JÄTTEONT också, minsta beröring så skriker jag. Mamma följde med mej som stöd, satt i väntrummet och väntade tålmodigt. Stort TACK för det!

Ni må tro att mammografi nummer två gjorde ONT…igen…Och TRE gånger kallades jag in för att göra ny röntgen…Sedan kallades jag in för Ultraljud av en läkare… och undersöktes, länge, länge… ”Jo Du har en cysta…vätskefylld…den kan vi tömma…” EN…tänkte jag…och sen fortsatte hon med ultraljudet…länge, länge…

”Och här har Du en knöl till”…TVÅ? Och när hon tog fram den grova nålen började jag gråta…”Vi ska tömma cystan”…NU? tänkte jag…sedan körde hon ultraljudet och bad systern komma in…”Vi lägger bedövning” och de tömde cystan…12ml…AJ! Det gjorde fruktansvärt ont…

Och sen såg jag nålen igen…IGEN? ”Vi ska ta prov, biopsi på den andra knölen”…AJ…det gjorde så fruktansvärt ont fastän bedövningen var gjord, två biopsier på den knölen…tårarna bara rann…systern försökte lugna mej, men jag är ju spruträdd också… ”Oj…brukar Du blöda lätt?” säger systern…Jag mumlar fram Nae, jag vet inte…”Du kommer få ett hematom (blödning under huden=stort blåmärke)” säger läkaren…Och de tar fram något att pressa mot blödningen, när blödningen minskar lägger de en kylpad över…och trycker länge…”Du har en tredje knöl, men vi kan inte ta biopsi på den när Du har hematom nu” säger läkaren…TRE? ”Vi kommer att kalla Dej för en ny biopsi…” et.c. Jag var i chocktillstånd. Var svimfärdig. Darrig. Gråtfärdig igen. Tre knölar alltså… 😦

Undersökningarna tog två och en halv timma totalt sett. Jag är helt blåsvart på bröstet. Har fortfarande en press över bröstet så jag ser inte det hela, fick med mej en kylpad och mer omslag att lägga om där biopsierna togs… Jag hade så ont när jag lämnade sjukhuset att jag fick köra till ett köpcentra och köpa Alvedon, men det hjälpte föga. Blev svårt att köra bil t.o.m. Har fortfarande mycket ont. Ligger ner och vilar nu, ska köra till Pelles jobb vid 16 och se om han får sluta då eller om det blir övertid, men det blir bara vila i övrigt idag. Nu återstår oro fram till nästa eventuella biopsi och till dess att vi vet…

h1

A day of TN

januari 28, 2013

Trigeminal Neuralgia

Bara som ett exempel hur en dag med Trigeminusneuralgi kan vara, andra dagar kan det vara bättre eller mycket värre, med fler symptom än såhär… Observera att den tecknade serien är något ironisk ”Besides that though, Trigeminal Neuralgia isn’t that bad”… För det är en fruktansvärd sjukdom… (Bilden är klickbar större)

h1

Högrisk

oktober 3, 2012

Ibland finns det information som människor aldrig får, information som kan vara mycket viktig för den enskilde men som av skäl vi kan gissa beror på kostnader eller okunskap som denna information aldrig når fram. Därför vill jag berätta om en sak som JAG kunde ha sparat tusenlappar på om jag fått veta. Nu är det för sent.

  • Högrisksskydd hos Försäkringskassan

Vad är högriskskydd

Är du sjuk många gånger på ett år eller riskerar att bli sjuk under längre perioder finns det högriskskydd.

Allmänt högriskskydd

Det allmänna högrisksskyddet innebär att du bara kan ha 10 karensdagar under en tolvmånadersperiod. Är du sjuk mer än 10 gånger kan du alltså få ersättning redan från första dagen. Det gäller för sjuklöneperioder från varje arbetsgivare för sig.

Är du egen företagare och har valt 14, 30 60 eller 90 dagars karens omfattas du inte av det allmänna högriskskyddet.

Särskilt högriskskydd

Du kan ansöka om särskilt högriskskydd om du har en medicinskt väl dokumenterad sjukdom som gör att du troligen måste vara borta från arbetet minst tio gånger om året. Med särskilt högriskskydd kan du få sjuklön redan från första dagen. Dessutom får din arbetsgivare ersättning för hela sjuklönekostnaden från Försäkringskassan.

Du kan också få särskilt högriskskydd om det finns en risk för att du måste vara borta från arbetet vid en eller flera längre sjukperioder (minst 28 dagar i följd) under ett år. Men i det fallet har du fortfarande en karensdag.

Källa: Försäkringskassan

Edit 2012 1016:

Hämta blankett för ansökan [här] Och kom ihåg att Du måste också begära Läkarutlåtande för särskilt högriskskydd (7262) från Din läkare!

(Förtida tidsinställt blogginlägg)