Archive for the ‘Sjukskriven’ Category

h1

Lite till och från…

maj 12, 2016

time

Hej alla bloggläsare!

Det har varit lite si och så med tid för bloggandet å den senaste tiden. Anledningarna är väldigt många.

Dels har vi haft Badrumsrenovering i Februari, sedan en Utlandsresa till Mexico i Mars, där bröt maken foten så mycket annat har prioriterats helt enkelt. Därefter har vi legat däckade i kraftig Influensa i April, maken har efter lång sjukskrivning hela April återgått till arbete den 2:a Maj vilket medfört lite Övertidsjobb nu i Maj, sedan då våren kom har Trädgården tagit sin tid då varken maken med sin onda fot (eller jag med mina begränsningar och värk) inte är de snabbaste och duktigaste på trädgårdsarbete. Och än finns det massor med jobb i trädgården. Samt andra nya måsten. Vi har kommande 90-årskalas, 10-årsfirande, studentfirande, midsommar, semesterplaner och annat kul framför oss!

Men jag ska försöka komma ikapp lite på bloggfronten, hoppas jag. I vart fall tala om att vi lever, haha!

De som följer oss på Facebook eller Instagram får lite fler uppdateringar.

Hoppas att Ni fortfarande läser bloggen om jag fortsätter blogga..

h1

Liar Liar!

februari 17, 2014

liar

Är det nånting som irriterar mej mycket så är det hur mycket människor ljuger! Okej om Du behöver dra till en nödlögn nån gång i en knivig sits där det inte är så jätteviktigt. Men om man sårar andra, ljuger för att framstå som en bättre människa, ljuger för att smita undan konfrontationer, ljuger för att slippa förklara Ditt beteende, ljuger för att Du lovat för mycket, ljuger för att Du inte förstår att Du gör andra illa, ljuger för att trycka ner andra, ljuger för att få medömkan av andra, ljuger gång på gång tills man ledsnar på att höra lögner, ljuger för att Du inte kan skilja på rätt och fel längre…ja då är det verkligen INTE okej!

pinocchio

En person som ljugit en gång för mycket ses som en lögnare om det kommer smålögner gång på gång. En person som ljuger om småsaker för att få medömkan ”ropar hjälp” en gång för mycket och en dag tycker ingen synd om Dej om Du verkligen blir sjuk på riktigt eller verkligen är i nöd och verkligen behöver hjälp… Den som förstår att Du ljuger kommer att ta avstånd och inte lyssna till slut. Om Du ljuger för att framstå som bättre än någon annan eller på bekostnad på någon annan så hoppas jag att Du själv en dag får känna på den besvikelsen det innebär att någon ljuger för Dej. Särskilt om det händer gång på gång. Om Du ljuger för mycket så kommer ingen nånsin att ta Dej på allvar i slutändan. Så är det bara.

choke

Vad som fick mej att skriva detta inlägget är att det finns sådana som ljugit om riktigt allvarliga saker som nu sanningen kommit ikapp. Det var absolut tvärtom, och här tyckte vi synd om Er! Många år! Om Du ändå ska ljuga, varför inte ljuga om nånting som inte går att bevisa och där sanningen inte kommer fram alls…? Varför ljuga när sanningen avslöjas; nu, imorgon eller ett par år senare…? Jag blir bara förbannad, för hur mycket mer har Du ljugit om då? Varför ska vi då vara vänner för jag kan ju inte längre lita på Dej…? Du vill vara min vän på många sätt, Du bjuder på fest och ber att få komma på våra fester, Du gör vänförfrågningar på olika media, Du ska se allt jag gör,  läsa allt jag skriver, kommentera mina foton, kopiera mina kläder, min stil, mitt smink och mitt hem, Du vill veta allt jag gjort eller vad jag gör, Du är nyfiknare än nyfiknast. Men detta är en orsak till att jag inte vill ha Dej som vän i mitt liv! Du ljuger (inte bara på ett sätt, utan i det mesta)!

Jag vet inte om dessa personer läser min blogg eller inte numera, men det känns ändå bra att skriva det ifall Du/Ni skulle läsa detta! Jag hoppas att fler också inser att Du/Ni ljuger…för om Du/Ni inte kan hålla till sanningen så hoppas jag att sanningen hinner ikapp och avslöjar vad Du/Ni går för, egentligen!

h1

Operation på TN-dagen!

oktober 7, 2013

Idag kl. 10 opereras min vän Angelica med en MVD (Microvascular Decompression) för att förhoppningsvis bli kvitt smärtorna av Trigeminusneuralgi och vi är många som håller tummarna för att operationen lyckas så att hon blir helt frisk. Tänker jättemycket på henne nu!

Battle Scars of MVD

För mer information så finns det blogginlägg om operationen MVD och länkar i länklistan till höger. Om sjukdomen finns också en informationsfolder i .pdf-format som jag har gjort.

h1

Högrisk

oktober 3, 2012

Ibland finns det information som människor aldrig får, information som kan vara mycket viktig för den enskilde men som av skäl vi kan gissa beror på kostnader eller okunskap som denna information aldrig når fram. Därför vill jag berätta om en sak som JAG kunde ha sparat tusenlappar på om jag fått veta. Nu är det för sent.

  • Högrisksskydd hos Försäkringskassan

Vad är högriskskydd

Är du sjuk många gånger på ett år eller riskerar att bli sjuk under längre perioder finns det högriskskydd.

Allmänt högriskskydd

Det allmänna högrisksskyddet innebär att du bara kan ha 10 karensdagar under en tolvmånadersperiod. Är du sjuk mer än 10 gånger kan du alltså få ersättning redan från första dagen. Det gäller för sjuklöneperioder från varje arbetsgivare för sig.

Är du egen företagare och har valt 14, 30 60 eller 90 dagars karens omfattas du inte av det allmänna högriskskyddet.

Särskilt högriskskydd

Du kan ansöka om särskilt högriskskydd om du har en medicinskt väl dokumenterad sjukdom som gör att du troligen måste vara borta från arbetet minst tio gånger om året. Med särskilt högriskskydd kan du få sjuklön redan från första dagen. Dessutom får din arbetsgivare ersättning för hela sjuklönekostnaden från Försäkringskassan.

Du kan också få särskilt högriskskydd om det finns en risk för att du måste vara borta från arbetet vid en eller flera längre sjukperioder (minst 28 dagar i följd) under ett år. Men i det fallet har du fortfarande en karensdag.

Källa: Försäkringskassan

Edit 2012 1016:

Hämta blankett för ansökan [här] Och kom ihåg att Du måste också begära Läkarutlåtande för särskilt högriskskydd (7262) från Din läkare!

(Förtida tidsinställt blogginlägg)

h1

När något oväntat händer…

oktober 2, 2012

Jag har varit för dålig i värk för att orka blogga senaste 1-1,5 veckan och det kommer tyvärr att fortsätta så. Möjligen kan det komma några förtida inställda blogginlägg då och då tills jag är tillbaka igen.

I fredags fick jag ett brev som satte mycket på spel, livet på sin spets, en prövning som heter duga. Jag vill inte gå in på det eftersom det är mycket personligt och handlar bl.a. om min hälsa, men jag kan säga att jag gråtit fler tårar sedan dess än jag gråtit på år! Att orka med både fysiskt och psykiskt blir tufft, men jag måste fixa detta. Jag har därför tänkt ta en bloggpaus igen, hur länge får vi se helt enkelt. Men jag räknar med nån vecka eller två.

I lördags hängde vi med helt spontant till IKEA med svågern Micke och hans fru Anneli bara för att komma bort en stund och tänka på annat. Och vi gjorde några inköp…

Äntligen en ny kökslampa (hur den ser ut på plats får jag fota nån dag, men till dess visar jag IKEAs bilder)

Och äntligen fick jag mej ett sååå jättebra laptopbord som underlättar massor när jag har värk, jag kan sitta eller halvligga i soffan, jag kan ligga i sängen, jag kan luta den i en bra vinkel och den är lätt att flytta…älskar den!

Och givetvis blev det värmeljus såhär inpå höstmörkret, trehundra värmeljus för att vara exakt. Vi köpte även sängkläder vilket vi nu inventerat att vi behöver så det blev två ljusa val.

Sedan blev det lite smått och gott som några doftljus, batterier och sånt. Och självklart en lunch på IKEA.

Igårkväll var vi och hälsade på hos Anna, Krister och Wille. De bjöd på jättegod blåbärskaka och kaffe. Tack för fikat!

Nu fortsätter mitt jobb med otaliga telefonsamtal, möten, papperskopieringar och väntan på besked. Och jag har förutom värk och trötthet (av sömnlösa nätter) väldigt ont i magen. Mår inge vidare.

Ha en fin vecka! Fortsätt kika in då och då för plötsligt kommer något förtida inställt blogginlägg ändå. Mer filmrecensioner är också på gång! Tills vi hörs igen, Auf Wiedersehen!

h1

Solklart fall

september 9, 2012

Nu är jag lite lat och kopierar några rader litegrann av det jag skrivit till en medlem i TrigeminusneuralgigruppenFacebook eftersom det blir jobbigt att skriva om allting och att detta inlägg ändå tar lång tid att skriva då jag måste pausa så mycket.

Jag var till läkaren i torsdags.

Äntligen ska han kontakta en neurolog och han talade om att jag eventuellt skulle kunna pröva medicinen Gabapentin (men ville först avvakta vad neurologen säger). Tålde ju inte Tegretol. Han pratade lite löst om att jag troligen har Neurologiska skador efter min trafikolycka och då kan det vara mycket mer skador på nervcentrat och kranialnerver. Troligen har mina risker för Bells Pares (ansiktsförlamningar) en stor betydelse också i samband med TN och övriga kranialnerver. (Precis som jag misstänkt). Han sa dock att här där vi bor är det lång väntan och dåligt överhuvudtaget när det gäller neuro. Men jag hoppas få komma dit och få utreda mera.

Efter alla fysiska tester; vridmoment åt olika håll med nacken, kontroll av öronen, reflexkontroller, krafttest i händer och armar, pressa och lyfta armar med motstånd, neurologiska fystester (t.ex. blunda och ut med armarna och sedan peta på nästippen med en arm i taget) och okulära tester (med ögonrörelser blicka åt olika håll) mm så blev jag jättedålig torsdagkväll efter läkarbesöket. Fick främst smärtor och låsningar i vänster skuldra, revben fram och bak på vänster sida, andningssvårigheter (p.g.a. kramper på vänster sida) och hjärtsmärtor.

Sedan kom Trigeminusneuralgiska smärtor lite här och var samt utstrålande smärtor i armar och händer. Blev blå om mina händer. Fredagen vilade jag så mycket jag kunde, men smärtorna blev värre. Hade svårt att sitta för att ryggen värkte och andningen blev påverkad, utav andningsbesvären fick jag yrsel (det kändes som om jag inte fick tillräckligt med luft).

Lördag morgon vaknar jag efter 06.00, vi stiger upp ca 06.30 och då känner jag mej både trött av dålig nattsömn och känner av stickande och brännande smärta i hårbottnen. Detta accelererar under dagen och börjar kännas riktigt obehagligt. Sedan blir det hemskt. Cirka kl 13.00 smärtar det vid näsa och tinning på vänster sida, ganska kraftig smärta så jag får blunda för att försöka slappna av. Kring 18 ska vi besöka våra grannar (Anna jobbar men Krister och Wille är hemma) och det börjar då irriterande sticka som nålar i min högra hand. Helt galet smärtsamt. Det håller sej i en timma.

Klockan 18.45  hos våra grannar känner jag smärta, stick i hela vänstra kinden och tinningen, det värker som tandvärk i vänster sida av överkäken (ca 5-6 tänder). Det fortsätter med brännande läppar, jag vågar inte dricka nånting. Ett sylvasst stick i höger öga och brännande över hela högra ytterörat. Sedan känns det som om håret reser sej för hela skalpen bränner till och det börjar bränna till på tungan och kännas som om jag bränt den på hett kaffe, det bränner och sticker ner i halsen, mest på höger sida. Vi promenerar den korta biten hem och jag börjar känna hur tungan alltmer tappar känsel ytterst utanpå men sticker och bränner inuti (hur man nu ska förklara det). Blir lite orolig då jag börjar sluddra lite och tungan känns lite svullen. Det tyder på ansiktsförlamningskänningar så jag blir givetvis rädd. Troligen kan läkarbesöket ha utlöst denna reaktion för jag har ju i övrigt tagit det lugnt och inte gjort någonting speciellt.

Tårarna kommer av smärtor och obehag, lägger mej blickstilla i min liggfåtölj och tar två Iktorivil i förhoppning om att det ska lindra helt eller dämpa besvären. Men effekten uteblir. Jag vågar inte prata längre, det är obehagligt och gör ont. Vi ser film i all tystnad och sedan har jag tydligen somnat eftersom jag varit jättetrött en längre tid och Iktorivil får mej trött. Eftersom Pelle också har somnat i soffan vaknar vi mitt i natten (tror klockan var kring 2) så vi lyfter bara över kuddar och täcken till sängen och kryper till sängs.

Söndag morgon, förmiddag och eftermiddag fortsätter dessa stickande, brännande, smärtande obehag över hårbotten, ansikte, läppar, tunga och ner i svalget. Vågar inte kamma håret eller beröra kinderna alls. Då och då kommer huggande smärta i vänstra kinden, som om någon hugger med en kniv.

För övrigt vad gäller läkarbesöket i torsdags fick jag äntligen veta hur det stod till med mina magsårsbesvär, magen är känslig och irriterad men har inga blödande sår samt att såret på matstrupen är nu läkt. Det är en enorm lättnad. Jag ska dock fortsätta min dubbla medicinering och tänka på vad jag äter, d.v.s. ingen stark mat, kaffe, citrus eller alkohol.

Jag får nu också läkarintyg för både sjukskrivning (som jag är nu sedan 30 augusti 2012) samt läkarintyg och FKF-underlag för att söka sjukpension (sjukersättning). Dessa hoppas jag få till veckan. Enligt läkaren är det nu ett solklart fall, att jag har en svår smärtproblematik, sömn-, koncentrations- & minnessvårigheter, stelhet & inskränkthet i kroppen, att jag inte ska behöva omprövas med arbetsförmåga igen, att jag bör få sjukpension, att jag torde vara färdigutredd och att det inte finns några tvivel om att jag är fullt oarbetsförmögen. Om det beslutas att jag ”inte får sjukpension kommer vi att gemensamt överklaga, det lovar jag” sa han. Det finns så mycket dokumentation och så många intyg, utredningar och annat så att det inte torde finnas några tvivel helt enkelt. TACK Jörgen!

h1

Gårdagens möte

augusti 31, 2012

Nu bryter jag min bloggpaus temporärt för ett viktigt blogginlägg. Även om det kommer automatiska förtida inställda blogginlägg så har jag annars en bloggpaus i övrigt tills jag mår lite bättre. Men då och då skriver jag plötsligt ett litet inlägg, då jag orkar.

Igår var jag på ett viktigt möte angående min fortsatta situation huruvida jag skulle rehabiliteras, arbetsträna, sjukskrivas eller medicinskt utredas. Och det blev oväntat positivt. Representanter från AF, FK, Trädgårdsrehabiliteringen, jag och min läkare träffades på Vårdcentralen jag tillhör. ”Oj, vad många vi blev” sa min läkare när vi kom. Vi var fem stycken och blev sex stycken med min läkare. Jag var givetvis nervös eftersom det handlar om mej, mitt liv och min framtid. Jag var väl förberedd med utskrifter i handen som stöd om jag skulle glömma nånting, men jag tog aldrig fram dem eftersom jag fick ett bra stöd av Anna från Trådgårdsrehabiliteringen. De andra från AF, FK och min läkare var inne på samma linje att jag inte ska behöva stånga huvudet blodigt när kroppen inte orkar. Viljan finns, men inte den fysiska biten. Social kompetens har jag ju också. Men kroppen säger nej helt enkelt.

Min läkare sa att det finns SÅ mycket dokumentation, SÅ många medicinska utredningar, har gjorts så många behandlingar och en massa underlag för sjukersättning (”sjukpension”) och att det är orimligt att jag ska behöva utredas mer medicinskt. Han förklarade lite vad Trigeminusneuralgi är för de andra och att det i sej är svåra smärtor. Utöver det har jag mina trafikskador med daglig värk,  stelhet, stressyndrom, magsår, ansiktsförlamningar, sömnproblem och mycket mer.  Det vore självklart att söka sjukpension för detta.

Jag fick en ny tid nästa torsdag (6/9) där han klämde in mej på en tid som inte finns (typ) bara för att jag ska slippa vänta till slutet på september eftersom han är så fullbokad. Och nästa torsdag ska vi gå igenom vad som ska skrivas i mina sjukintyg, dels för en sjukpension och dels för ett sjukintyg med ansökan om sjukpenning i första hand vilket skickas in först, ansökan för sjukpension skickas därefter. Det faktum att jag HAFT hel sjukpension i många år tidigare säger en hel del tycker han. Så han bad om en kopia på detta tidigare FKF-intyg (vilket jag hoppas FK har en kopia av – för jag har säkert 10 pärmar fulla med papper, intyg och liknande från mina 24 år som trafikskadad – vilket vore jobbigt att behöva leta efter).

Nästa sak att utreda blir förhoppningsvis att äntligen (ropar inte ”Hej” ännu) få komma till en neurolog så man utreder min Trigeminusneuralgi mera för smärtorna är olidliga! Min förhoppning är också att komma underfund med min högra höft och knä som numera väldigt ofta viker sej, inte bär och smärtar så fruktansvärt. Allt oftare haltar jag. Detta har blivit ett problem och smärtorna är ihärdiga. Jag har haft dessa besvär sedan bilolyckan för 24 år sedan men nu är det värre än nånsin. När vänstra knäet börjar göra ont för att det belastas mera är inte alls bra.

Så nu hoppas jag få någon promenadkompis att ta kortare promenader med. Om så bara runt kvarteret eller till fönstershopping i stan. Mamma?? Anna?? Jag klarar tyvärr inte längre promenader, men på sikt hoppas jag att jag blir bättre och starkare så att jag kan utöka mina promenader. Likaså önskar jag en kompis till varmvattenbadet på fredagar igen! Marianne??

På tisdag (4/9) ska jag på Gastroskopi och undersöka magen med kamera. Jag gruvar mej massor för det är verkligen det värsta som finns, föder hellre tio barn på raken! Jag fick rekommendation att begära lugnande innan för jag får för det mesta panik vid undersökningen. Min speciella magsårsmedicin som jag skulle dricka i några veckor två gånger om dagen har tagit slut och det KÄNNS för jag har magsmärtor och mera halsbränna igen. Tidvis kan jag inte äta för att jag är så illamående.

Jag är urtrött för jag sover bara 3-4 timmar per natt nu, är det inte magen som gör ont så är det nacken eller mina TN-smärtor som börjat väcka mej också. Efter ett tag är det svårt att hålla sej vaken och tänka normalt, man blir mer som en förvirrad zombie.

Så nu är jag sjukskriven på 50% och har 50% permanent sjukpension sedan igår. På sikt hoppas jag/vi att det blir 100% sjukpension.

Ihelgen blir jag nästintill gräsänka hela helgen då Pelle och hans nya band ska in i studio och spela in deras låtar. Kul för dem men tråkigt för mej, hihi. Jag får väl hitta på någonting bra att pyssla med. Eller någon rolig att umgås med.