Archive for the ‘Oro’ Category

h1

Förändring!

februari 17, 2016

20160217 Bluestore

Sådär, då har jag beställt någonting spännande. Nämligen nya hårprodukter. Hoppas det blir bra. Förändring blir bra. Helt nytt och oväntat. Men först ska jag en fjärde gång till frissan, på söndag! Idag blev tredje gången, men det ska fixas lite till innan jag möjligen vågar mej på detta… Och jag ska köpa Zerran APS No 3 imorgon!

002 (1)BLUESTORE. se Revlon Nutri Color Creme 000 White 250ml 167kr - revlon000

h1

Vuxna som Målar i målarböcker!

november 30, 2015

Har du också fastnat för den senaste hälsotrenden att färglägga bilder? Grattis! Förutom att det är roligt är det också nyttigt eftersom det minskar vår stress- och orosnivå.

måla

Jag skulle vilja börja måla och dessa tre vuxenmålarböcker skulle jag gärna vilja ha:

CDON de_dodas_dag_-_du_bestammer_fargerna-congdon_lisa- 74kr De dödas dag

CDON den_rofyllda_tradgarden_100_motiv_-_varva_ner_mala_och_njut-69kr Den rofyllda trädgården

CDON vackra_mnster-71kr Vackra Mönster

Kanske bra Julklappstips till någon? Klicka bara på de fetstilta blå orden så är det länkat till sidor de finns på!

 

Här hittar Du Gratis Mandalamotiv att skriva ut och färglägga!

Och här hittar Du Gratis Djurmotiv att skriva ut och färglägga! [.pdf-fil]

h1

Hjärtesmärta!

maj 16, 2014

20140516819-CopyrightStudioMaya-SATIO

Igårmorse fick jag en kraftig smärta i hjärttrakten, såpass att det svartnade för ögonen, kunde inte andas och jag blev jätteyr, fastän jag satt på en stol. Hade inte gjort nånting särskilt eller annorlunda. Tänkte att jag kanske suttit dåligt, att jag behövde äta lunch eller nåt. Men när Pelle kommit hem på lunch, då vi ätit lunch och jag skjutsade tillbaka Pelle på jobbet för att jag behövde bilen. Men så kom smärtan tillbaka, lika intensivt och lika skrämmande ont. Jag lade mej för att vila och gjorde inga ärenden, men jag blev inte bättre. När Pelle slutade så åkte jag ändå iväg och hämtade hem honom, vi handlade mat på hemvägen men jag bar inget för jag kände mej konstig och hade huggsmärtor i bröstet. Även utstrålande smärta i vänsterarmen. Svårt att andas, kippade efter luft. Gick direkt och vilade när vi kom hem, jag var yr, trött och hade så ont.

När Pelle lagade mat så var jag bara upp och åt, sen vilade jag igen. Sen BAM blev jag plötsligt jättedålig, smärtan i bröstet var enormt, som om nån kramade ihop hjärtat med en hand och borrade in sina långa naglar i det. Armen domnade bort, sprängvärkte och stack som tusen nålar om vartannat. Jag kunde inte andas, varje andetag blev ytligt och gjorde ont, kippade efter luft, vilket gjorde mej ännu mera yr så jag inte orkade sitta upprätt ens. Jag kände mej jättekonstig, som om luften gått ur mej, trött, matt, darrig och fruktansvärt frusen in i benmärgen. Så jag tog blodtrycket, har aldrig haft så HÖGT förut, jag som annars är lågtryckare. 152/102 och en vilopuls på 75, den brukar vara ca 50 (ska vara 60-70 normalt).

Pelle bakade Focaccia och skulle bjuda sina föräldrar på the & nybakat. Jag orkade inte upp, inte ens sitta, inte fika…låg i soffan och hade galet ont, kippade efter luft och grät om vartannat. Svärmor Kicki blev oroad och tyckte jag borde åka in akut, likaså Pelle hade sagt det. Jag lovade att åka in om det inte blev bättre på en timma. Men jag blev bättre när jag låg och vilade i soffan, blodtrycket gick ner till 138/88 och pulsen till 59. Inatt vaknade jag flera gånger att jag hade smärtor i hjärtat och i vänsterarmen samt tungt att andas.

Så imorse skrev svärmor till mej och frågade hur jag mådde, att hon tyckte jag skulle kontakta sjukvården i allafall. Så jag ringde upp vårdcentralen. Sjuksköterskan blev djupt oroad i telefonen och sa att jag skulle komma på en gång, akut. Tre minuter efter jag lagt på luren så satt jag i bilen och körde till vårdcentralen. Fick komma in direkt och ta EKG och blodtrycket, 150/95 tror jag det var. Sjuksköterskan tyckte att jag borde träffa Läkare också, likaså han blev bekymrad då jag faktiskt har ett medfött hjärtfel och har hjärtsjukdom i släkten. Han frågade om jag hade ont där och nu, ja lite men inte som tidigare. ”Jag tänker att om Du har ont så tillkallar vi ambulans upp på Lasarettet..” Jag blev stel. Oj. ”Men vi kan tillkalla en sjuktransport om Du vill” Jag nickade. ”Hur tog Du Dej hit?” sa han. ”Jag körde bil förstås” och han såg ut som om han skulle tappa hakan… ”Ja alltså, ingen kunde köra mej för alla jobbar ju” svarade jag. Han skakade på huvudet. ”Du ska definitivt inte köra bil. Du får lämna den på parkeringen och får Du parkeringsböter så ber Du om ett sjukintyg så slipper Du betala böterna”. ”Vi beställer sjuktransport” sa han. ”Misstanke om hjärtinfarkt eller kärlkramp” de orden ekade i mitt huvud.

När jag väntade i väntrummet därefter ringer jag Pelle på jobbet och berättar att jag måste upp akut på Lasarettet, till akuten, att bilen står på parkeringen. Jag SMSade även svärmor. Så de skulle fixa nån som hämtar bilen. Men när svärfar Ove kommer så har han hämtat Pelle från jobbet och skjutsat honom till Vårdcentralen, när han kommer så säger han att han kan skjutsa mej på akuten så de kan avbeställa sjuktransporten. Sjuksköterskan kramar om mej och säger ”Krya på Dej nu” när jag går. Pelle lämnar mej på akuten och åker hem för att duscha (efter jobbet) så återkommer han sen. Håller tummarna att jag slipper bli inlagd.

Jag träffar fem personer i akutrummet, jag får ta EKG igen, blodtryck några gånger och får en såndär kanylmojäng som på bilden (kommer inte på vad den heter just nu) där de tappar mej på blod och tar ett gäng blodprover. Jag har ont i både hjärtat och armen, armen domnar och sticker, yrsel, blodtrycket är 160/90 och jag har fruktansvärd huvudvärk. Efter flera timmar får jag äntligen beskedet att jag kommer få åka hem. Hjärta och lungor mår bra, mitt hjärtfel är stabilt för tillfället. Får jag ont igen eller andra nya symptom får jag åka in akut igen. Men det verkar som om jag har en inflammation i armen, axeln, skuldran på vänstersidan och det i sin tur påverkar både hjärta och lungor. Jag ska äta Voltaren och smörja med Voltaren-salva för att skona magsåret, ta smärtstillande och vila. Kanske ett par veckor.

Ja fy vilken jobbig dag det blev!

Men jag är glad att det inte var hjärtproblem med tanke på mitt medfödda hjärtfel. Förlåt mamma att jag inte berättade för Dej förrän efteråt, men Du hade inte sovit inatt om Du vetat och jag vet hur orolig Du blir!

h1

Nyårsafton för Hundar, Katter och Hästar…

december 28, 2013

SnällaSkjutInteRaketerOchSmällare

 

Alla Nyårsfirare & Föräldrar till barn – med smällare & raketer:

Tänk på alla hundar, katter och hästar som blir jätterädda när det skjuts smällare & raketer på och kring Nyår! Försök att endast smälla under tolvslaget på Nyårsaftonen, inte både före och efter Nyårsaftonen! Håll alltså ett öga på barnen så att detta hålls. Dessutom, låt inte barn tända raketer för det finns en åldersgräns av en orsak. Om möjligt, res bort till glesbefolkade områden. Försök att undvika skjutplatser där det kan finnas djur som blir rädda! Uppsök hellre en fotbollsplan, en äng, en strand, en stuga eller liknande istället för i täta bostadsområden för att skjuta upp raketer och smälla smällare!

Och för husdjursägarna:

Lämna inte hunden ensam på nyårsafton. Ge lugnande medicin till husdjuren. Lergigan och Nozigan är två exempel. Detta kan fås på recept via veterinär. Rasta hunden tidigt innan smällarna sätter igång så undviker man när det smälls som värst. Gå sedan ut när det tystnat efter tolvslaget. Man kan förbereda ett rum. Om möjligt ljudisolera fönstret med en madrass eller tjocka gardiner. Dels så dämpar man då ljudet utifrån, men också ljuset från raketerna. Sätt på radion i detta rum på hög volym så att även detta maskerar knallarna utifrån. Detta rum, med isolerat fönster och hög musik bör man vänja hunden med innan själva nyår. Stoppa in bomull i din hunds öron. Öva gärna med bomullen ett par gånger innan så hunden vänjer sig. Låt hunden vara tillsammans med en orädd hund, om ni har möjlighet. Förutsatt att de känner varandra sedan innan och är trygga med varandra. Att leka (inte för uppspelt/stressat) med den andra hunden kan övertyga den rädda hunden om att det inte är något farligt. Lär hunden, det går på ett par gånger, att detta rum med hög musik innebär lugn och ro samt kanske utfodring eller ett gott tuggben.

Du skall varken berömma eller ömka din hund eftersom du då sänder ut signaler till hunden att det finns anledning till oro. Låtsas istället inte om att det smäller, titta heller inte på hunden vid smällar då detta visar din hund att även husse/matte tycker att skott/smällare är farligt. Ignorera alla ljud och lek gärna med din hund!

Träna din skotträdda hund att bli säker:

Nu, så här nära inpå nyår, är det inte så mycket man hinner träna bort. Se till att komma över nyårsnatten men börja direkt efter nyår med att träna hunden inför nästa nyår. När det gäller denna träning så är det bara fantasin som sätter gränser. Det första du kan göra om du inte har tillgång till en startpistol är att köpa en knallpulverpistol. Sen ska du successivt lära din hund att en knall betyder att det är något roligt som händer.

Till och börja med kan du linda in pistolen i en handduk så att knallen dämpas än mer. Sen kan du exempelvis varje gång du ska gå ut med hunden skjuta av ett skott. Sen går ni ut. Gör ingen affär av skottet utan låtsas istället att du inte ens hör knallen. När detta går bra kan du successivt ta bort handduken så att knallen blir högre. Om du och din hund är i skogen tillsammans med en annan hund och hundägare kan du när hundarna har som roligast smälla av ett skott. Låtsas själv som du inte hört knallen utan gå bara vidare som inget hänt.

För skotträdda katter: 

Det finns både en avgivare som heter Feliway som utsöndrar den lukt som katten själv sprider genom att gnugga sin nos mot saker i hemmet och ha en lugnande effekt och inger trygghet. Feliway finns receptfritt på apoteket och hos många veterinärer. Sen kan du även prova Zylkene som är tabletter som innehåller en substans som finns i modersmjölken och som också har en lugnande effekt. Och precis som med hund, i ett rum som är så långt ifrån fasaden som möjligt, vaddera bort oljud och sätt gärna på musik. Ömka katten inte utan försök leka lite, prata lugnande och försök att själv inte vara stressad utan inge lugn och trygghet.

h1

Tänk på hunden och katten i Jul!

december 15, 2013

Tänk på hundarna & katterna i Jul (OCH året om)!!!!

Läs igenom sidorna:

http://www.hundia.se/blog/default.asp?id=11

http://www.vi2hundcenter.se/tips-info/giftigt-for-hund

1480741_10151925559401288_775243321_n

Det finns särskild hundmat och kattmat, samt hundgodis och kattgodis. En hund eller katt ska inte äta människans matrester, det innehåller ofta sådant de inte får äta. Man behöver inte lära dem tigga vid borden, inte lämna ätbara saker framme eller låta dem äta det som ramlar på golvet. Man kan lära sina husdjur att de har en särskilt mattid, där de får sin mat i sina skålar när människorna äter så sitter dom inte och tigger vid borden. Lär bort sådant ohyfs.

Låt inte heller matskålar stå länge framme med mat kvar, dels kan den bli dålig, bakteriell och dels så äter de mer än de behöver. Tyvärr är många husdjur överviktiga idag. Varje liten kakbit är farlig. Och många lider då de aldrig får träffa en veterinär. Ett kilo på en hund i övervikt är mycket, det motsvarar cirka 8 kilo övervikt på en människa. Två kilo övervikt på en hund blir således 16 kilos övervikt på en människa. Övervikt i sin tur ger hjärt- & kärlsjukdomar, högt blodtryck, hjärtinfarkt, stroke, diabetes, njurproblem, organsvikt mm och i värsta fall döden. Övervikt sätter sej också på leder, blodkärl och höfter mm.

Glöm inte att alla djur behöver motion och friskt vatten. Dagligen. Samt veterinärvård och hälsokontroller. För att inte tala om försäkring, märkning, halsband med telefonnummer och reflexer. De som struntar i detta är djurmisshandlare och det är enligt lag straffbart och oacceptabelt. Idiotiskt.

(Källa: FB, Hundia & TV4 Nyhetsmorgon)

h1

Kort och Koncist

november 22, 2013

CT  Datortomografi / CT

Idag kom det ett brev, det som jag trodde skulle vara min CT var istället en remissfråga inför en CT. Jahapp. Var är mina CT-bilder då? (CT=Datortomografi-röntgen)

Ett enda papper, kort och koncist. Remissfrågan var dock intressant att läsa. Där stod det minsann saker som de inte berättat för mej vid sjuktillfället då jag fick en 6 veckor lång Ansiktsförlamning (Bell’s Pares). För den läkare som remitterade mej misstänkte först Stroke. Och senare lades jag in på sjukhus för att man misstänkte Borrelia. Prover och undersökningar visade sej senare att jag inte hade något av det. Min Bell’s Pares var ett mysterium. Men den antogs komma från Migränen och Nackskadan i kombination. D.v.s. de tror att detta triggade en ansiktsförlamning, Bells Pares.

Däremot står det nu i remissförfrågan att de misstänkte Tumör eller möjligen en variant av Epilepsi. Jasså?

Jag fick nu svart på vitt också orden jag minns (mitt minne är ju annars väldigt dåligt efter bilolyckan) att det var nånting med en förändring på ”4:e ventrikeln i hjärnan”. För det är det enda jag minns från 1994. Och sen stod det lite till, på latin och ”sjukhusspråk”. Men det avvaktar jag med att skriva något om tills att någon förklarat vad det betyder.

Däremot blir jag uppriktigt irriterad över att det rekommenderats MRT (Magnetröntgen) och ytterligare undersökningar som jag faktiskt aldrig fick. Varför gjordes ingen uppföljning? Det är klart och tydligt att de inte kunde tillräckligt på den tiden, att de inte visste vad de skulle göra. Bara uttrycket ”Oklar huvudvärksbeskrivning” säger en del. Men nu är det förhoppningsvis på väg att bli bättre när jag inom kort kommer träffa en av världens bästa neurologer, i London. Det känns bra att en av fyra journaler ändå hittades till slut, även om jag hellre sett att jag fått alla med mej till London. Men nu finns det bevis på att jag iallafall sökte vård och att undersökningar gjordes, något som läkarna och neurologen inte hittade förut. Och att det kan finnas mer, om de bara gräver i arkiven!

Jag ger inte upp, jag ska se till att få allt, även om det blir efter besöket i London. Om än det bara blir för min egen del. Det kan ju vara till nytta i framtiden att ha. Så det inte blir som hos neurologen här i Sverige i Dec 2012, där han ryckte på axlarna när han inte fann mina undersökningar och CT. Som om han inte trodde på mej. Men nu har jag nåt att ta med mej om det blir fler besök.

h1

Utsatt och ensam

oktober 18, 2013

Pelle har sin övertidsperiod just nu på jobbet och det påverkar oss båda. Inte nog med att Pelle jobbar monsterskift (07-23.00), har tungt jobb, stressigt och kroppen fått sina krämpor. Jag har stöttat honom i den mån jag kunnat, masserat hans onda rygg och köpt stöd till hans smärtande handled som han nu äter Naproxen för. Dessutom är jag ensam hemma från det jag vaknar tills det jag ska sova, med alla måltider i ensamhet, i mörka höstkvällar och med väldigt svåra smärtor.

Att städa, tvätta och handla i den mån jag orkar, eller inte orkar…för envist nog gör jag ju det ändå eftersom vi ju måste ha mat, tvättat och städat! Jag kämpar på! Vem ska annars göra det? Men det syns också, att jag inte orkar… Jag låter dammsugaren stå, prylar ligger framme, disken står in i det sista framme…jag orkar inte tyvärr!

trigeminal

Körde till apoteket idag och fick så enorma Trigeminusneuralgiattacker att jag fick stanna bilen två gånger. Min magsårsmedicin var ju slut, så jag var tvungen. Sen blev det lugnt ett tag så jag åkte till Willy’s för att handla mat, det gick bra. Snabbt till Dollar och inne i butiken får nya attacker mej att nästan ramla ihop. Men vem ska köra bilen hem och packa in all mat om inte jag? Nu är smärtattackerna snabbt avlösande mellan elstötar, glödgat järnspett, knivar och yxor i huvudet, flera på raken. Skala 10 av 10. Så det blir vila framför TV’n och invänta maken som jobbar över hela kvällen som vanligt…  ”De är dax för fredagsmyyys…”

Tårarna rinner och när det gör som ondast kan jag inte ens torka tårarna för det känns som elektricitet mot huden. Jag vet inte hur länge till jag ska orka med dessa smärtor. Jag överväger hela tiden att åka till vårdcentralen, till min läkare där, eller med ambulans akut när det är som svårast, eller om jag ska skicka det skrivna brevet som ännu inte skickats till neurologiprofessorn i London… Ofta slutar det med den där typiska känslan när man bestämt sej ”men nu känns det lite bättre, typiskt nog, jag kan nog vänta lite till…” Pelle har sagt att han vill sponsra till resan till London för att han anser att jag skulle få bättre hjälp där. Och visst har han rätt, det tror jag. För även om jag får hjälp i Sverige så finns inte den vården jag behöver ens i mitt landsting, och kunskapen är undermålig och jag vill inte bli en testkanin igen med mediciner i månader eller år för att komma fram till någon slags lindring. Jag vill bli smärtfri, NU! Då det finns tvivel om att diagnosen inte heller kanske är helt rätt, eller bara delvis rätt, så behövs det utredas mycket mer, vilket inte görs p.g.a. okunskap, ovilja och kostnader. Nu är det over and out, nu orkar jag inget mer…smärtattackerna accelererar igen och jag mår fruktansvärt illa så jag vill kräkas… Jag kan inte ta smärtstillande eftersom jag måste köra bil sen och hämta Pelle från jobbet framåt midnatt…det är ju jag som har bilen! Så det blir TV och film…