Archive for the ‘Bilolycka’ Category

h1

Rumble Roller

maj 22, 2016

rumbler

rumbleroller

Hela vintern och våren har jag tränat ryggen med Rumble Roller-metoden(För mej) smärtsamt men givande i ländryggen!

En Rumble Roller är cirka 50 cm lång och 10 cm tjock. Dock är den på bilden inte alls min variant. Det går lika bra med en ihoprullad filt eller handduk! Jag tränar dock inte några rörelser, utan ligger 10 minuter på rullen (placerad bakom ryggen i höjd med naveln) utsträckt enligt en japansk träningsform. (Se länkarna nedan HUR man gör).

Oftast skippar jag armarna uppåt eftersom jag inte klarar av det med mina trafikskador. Möjligen någon minut, men sedan blir armar och händer blå, iskalla och domnar bort. Förutom att det gör fruktansvärt ont i , nacke, axlar, armar och händer. Mestadels har jag armarna ner längs sidan bara. Att vrida fötterna/tårna mot varandra är också något jag har svårt att göra då jag har skador i ena benet (höft och knä) så det gör jag efter bästa förmåga, om jag kan.

Men bara att försöka ligga helt utsträckt är ju bra så länge man klarar av. Sjukt jobbigare än man tror!

Jag gör det för en bättre hållning och för ryggsmärtorna! Jag funderar på att börja igen efter ett par månaders uppehåll…

Man kan också träna på andra sätt, som t.ex. nedan. Men det överlåter jag åt andra!

rumble

Här kan Du läsa lite mer om detta;

[Rumble Roller-träning via Viral King]

[Rumble Roller-träning via Expressen]

Annonser
h1

Hopplöshet och Frustration!

december 9, 2015

stock_crutches_guy_sm

I förrgår måndag bestämde vi oss för att promenera igen, att Pelle promenerar hem från jobbet och om jag går hemifrån samtidigt så möts vi på mitten och sällskapar hem. På så vis får vi motion, träning, friskluft och öva mitt dåliga knä och höft, och att vi får 4,5 kilometer kvalitetstid där vi slår flera flugor i smällen.

Efter lunchtid då jag skjutsat Pelle på jobbet så tog jag bilen hem, en kort fotopromenad, bara för att ”spara” på högerbenet som strular för mej med att den gör ont, viker sej, bär inte och för att till slut explodera av smärta. Så jag gick bara en kort promenad. Sedan hem och invänta klockan 16.

Klockan 16 så har jag klätt mej och börjar gå, det är svag vind men skönt ute. Jag möter upp Pelle på stan, vi träffar en del vänner och bekanta. Avsikten att slå flera flugor i en smäll är bl.a. att besöka Apoteket då vi behövde göra lite inköp där. Men Pelle drar ivög för att köpa en julklapp till mej nånstans så jag ombeds vänta på Apoteket, men jag går in på Clas Ohlsons, väl där börjar jag få väldigt ont i högra benet och det finns ingenstans att sitta ner. Jag SMSar Pelle att skynda på för jag tror att han stannat upp för att prata med någon (vilket han också hade). På Apoteket tvingas jag sätta mej ner, nu börjar benet svikta och smärtorna accelererar, gråtfärdig när vi ska gå hem.

Väl hemma störtar jag i soffan och gråter hejdlöst av smärta. Pelle ger mej smärtstillande och ett vattenglas. Tyvärr hjälper inte pillren så jag tar ännu en tablett innan vi ska sova efter middagen och TV-kvällen. Hela natten har jag sömnlöst och fruktansvärt ont, släpar mej upp för att ta smärtstillande och har svårt att sova den natten.

Och på Tisdagmorgonen kom kryckorna fram. Klockan 11 igår tisdag skulle en hantverkare komma förbi, Pelle kom på lunch då men ingen hantverkare dök upp. Vid 13-tiden hade jag tid hos frissan, även det blev ett kapitel med frustration, hopplöshet och smärtor. Tre timmar gick och till slut fick jag SMSa mamma som bor tvärs över gatan från frisörsalongen att komma och hämta bilnyckeln för att ställa om P-skivan så jag inte skulle få böter medans jag var i frisörstolen, det översteg ju tre timmar. Sedan fick jag stappla till mamma och hämta bilnyckeln, sen ner i bilgaraget där bilen stod och hämta Pelle halvvägs gående från jobbet och sen hem i fruktansvärda smärtor igen.

Idag Onsdag har jag bara gått på smärtstillande och vilat, nåväl jag har ju tömt diskmaskinen, fyllt diskmaskinen, sopat sand i hallen, tvättat två småmattor, förberett middag, dukat och lagat mat – allt på kryckor och med smärtor!

Och nu har jag ju värk även i nacke, rygg, lungor, revben, axlar, armar, handleder och andra ställen då jag gått på kryckor i två dagar, plus smärtorna i högra benet. Håll tummarna att det är bättre imorgon, åtminstone till middagen på Fredag!

h1

Dejter med maken

februari 3, 2015

Vi har börjat med nåt nytt, min man och jag. Vi har ju faktiskt aldrig dejtat någonsin. Och som en liten kul grej och göra någonting nytt så har vi börjat dejta – trots att vi snart varit ett par i nio år. Ganska mysigt faktiskt!

18 januari

18 Januari tog vi en lunch på stan tillsammans.

24 januari

24 januari var vi och fikade.

31 januari31 jan

31 januari var vi på ett annat fik och fikade.

Istället för en massa nyårslöften, en massa måsten och sånt blir detta ett mysigt sätt att umgås och få lite egen tid med varandra. Vi tänker, varför har vi inte gjort såhär förr?

Tanken var att gå minst en gång i månaden, men det har blivit lite oftare än så just nu. Nu behöver man absolut inte fika varje gång, men för det mesta promenerar vi några kilometer och nu unnade vi oss fika. Men en slät kopp kaffe, en lunch, gå på bio, göra en utflykt, ta en långpromenad eller nånting annat kan vara en fin dejt. Och det behöver ju inte heller vara på tu man hand, om någon eller några vill följa med.

Så snart det är läge för fler promenader skulle jag gärna ta fler långpromenader, senaste tiden har jag inte orkat/kunnat gå så långt alls då höger höft och knä bråkat rejält och jag fått hoppa på kryckor om vartannat då benet inte alls bär, ger vika och smärtar enormt. Och just idag har jag väldiga ryggsmärtor så jag inte ens kan sitta upprätt. Men skam den som ger sej…

h1

Slutet av 2014

januari 12, 2015

Beklagar att det inte bloggats så mycket efter jul, anledningen är mest sjukdom…

Här kommer slutet av år 2014 i bilder…

I mitten av December var vi på After Work och åt gott på Stadshotellet. Därefter firade vi ett antal födelsedagar under julveckan. Jag hann inte ens få iväg några julkort iår, tråkigt nog.

Jag hann dock vara akut till sjukhus ett par gånger för bl.a. hjärtsmärtor, det hade jag varit in för tidigare också. Det visade sej att jag hade mycket fel i skelettet. Jag hade bl.a. flertalet låsta revben (två av dem gick inte trots två försök att få loss) så jag går ännu med två låsningar som gör ofantligt ont och trycker på hjärta och lungor samt ryggkotorna. Han förklarade ingående varför jag hade hjärtsmärtor, varför jag haft andningssvårigheter och varför jag fått svimningsanfall. Min sjukgymnast var så förvånad att han inte kunde trycka till de två revbenen och han var rädd att jag skulle bryta revbenen om vi försökte knäcka till mera.

Jag har även felställda kotor i nacke och rygg, har sned hållning i axlar och skuldror, mitt ena nyckelben ligger snett. Med andra ord, jag har ständig smärta och ”det finns ingen quick-fix” som min sjukgymnast sa, ”om det går fixa helt återstår att se” sa han. Vi får se efter Januari vilken uppföljning det blir, han önskar att jag får en mer ”up-to-date” med röntgen, med mer undersökningar på misstänkt osteoporos (benskörhet) och min trafikskadade höft och knä som inte längre bär mej och smärtar så. Mot alla odds så har min Trigeminusneuralgi/-neuropati varit ganska lugn, jag har bara haft några smärtattacker då och då per dag med någon enstaka intensiv smärta i veckan. Inte helt konstant dygnet runt som det varit förut. Jag har haft en och annan ”andningspaus” och det känns bra. Däremot hade jag högt blodsocker i den övre gränsen till diabetes så jag får tänka på att äta mer rätt, jämna måltider, mindre mat och sockerfritt. Samt försöka röra på mej om det går…

Fotona nedan är från kvällen vi var på After WorkStadshotellet.

IMG_20141212_164338 IMG_20141212_190553

Vi var dryga 3 veckor kattvakt åt min brors och hans familjs katt, Diezel. Min bror Mikael, hans fru Annelie och deras två barn Tim och Molly var på Koh Samet i Thailand i tre veckor över julen och allt. Mys!

IMG_20141213_195013 IMG_20141215_200044

Julgranen var pyntad efter Lucia, det var snöfritt nästan hela december med regn, grönska, plusgrader och några få dagar innan jul kom både snö och bästa julklappen, sonen Robin flyttade hem efter två år utomlands! Den 21 december hämtade vi honom från flygplatsen, jag och mamma. Han tröttnade riktigt på Malta. Fyra flyttar i tre länder hann han med och har lärt sej tala spanska. Först bodde han i La Linea de la Concepción i Spanien, sedan Arguíneguín på Gran Canaria (Spanien), sedan Utrecht i Holland och till sist på Malta. Nu bor han tillfälligt hemma hos oss i väntan på lägenhet och nytt jobb.

IMG_20141215_211904 IMG_20141224_151146

Från den 20 december och i åtta dagar var vi även hundvakt, åt Pelles förre chefs hund Douglas. Diezel och Douglas gick inte riktigt ihop, men vi löste det genom att ha dom åtskilda i huset, de turades om att få ha hela huset själv då t.ex. hunden var ute och när hunden var inne var katten på den inglasade altanen. Ibland sov Douglas i bädden i vårt sovrum, ibland (eller mest) sov Diezel med oss i sovrummet. Fotot på Pelle och Douglas togs på Julafton då vi firade jul hos Pelles föräldrar, vi var sammanlagt nio personer och tre hundar, Diezel hade hela vårt hus för sej själv. Sedan var Douglas helt slut och somnade, då myste vi hela kvällen med Diezel.

IMG_20141224_190420 IMG_20141228_232926

I mellandagarna kom SMSet att mina beställda glasögon kommit. Hämtade dem direkt. Optikern hade sagt åt mej ”behöver Du verkligen glasögon?” eftersom det bara är litet synfel på högra ögat som det vänstra ögat korrigerar. Men jag känner själv att det är skönt att kunna köra bil i mörker och kunna lita på att jag ser trafiken. När jag är trött är det som värst. Det är en vanesak att lära sej ha dessa glasögon kan jag säga, är fortfarande osäker på om dom är rätt. Jag ser jättebra normalt och på nära håll utan glasögon, har inte nåt progressivt fel så det blev ganska billiga glasögon. Det är bara på väldigt långt håll jag vill kunna se bättre. Jag var sjuk och febrig med världens influensa på fotot, blev sjuk på juldagen och är faktiskt krasslig än med rethosta och huvudvärk emellanåt. Det känns att man inte återhämtat sej helt ännu.

IMG_20141230_233214

Nyårsaftonen då vi var krassliga med hög feber så firade vi in det nya året hemmavid. Med plankstek på Entrécôte. Med mousserande vitt vin. Med eldkorg och spanade in alla raketer. Robin firade nyårsafton med oss.

IMG_20141231_212048

IMG_20141231_220054 IMG_20141231_220322

IMG_20150101_003919 IMG_20150101_012008

Alla foton är klickbara större!

h1

Blå Faran går i graven!

november 17, 2014

r rö Foton/Photos: RO

Igårkväll var vi och hämtade Pelles föräldrar på flygplatsen 5km norrut efter en helg i Stockholm. Det hade snöat lite så det täckte marken, tidigare har det varit snöfritt och bra väglag. På väg hem får vi reda på att Pelles brorson Robin har krockat med sin bil. Han har brakat in i en lyktstolpe och mejat ner en skylt helt och hållet. Han hade splitternya vinterdäck på. Bilen är bara att skrota, den går inte köra med, hjulupphängningen/drivaxeln (eller vad det heter) har slitits av helt och hela bakdelen har förflyttats. Dörrar intryckta och fönsterrutan bak krossades. Robin klarade sej bra och mår efter omständigheterna väl. Tur det! Vi åkte förbi där han hade brakat fram, men fotona på bilen är Robins egna. Bilen blir med stor sannolikhet skrotad, den blå faran går i graven.

h1

ICE

februari 11, 2014

0. ICE

ICE, eller In Case of Emergency, är en kampanj som går ut på att man lägger in information om personer att kontakta vid en olycka i sin mobiltelefons telefonbok. ICE är ett internationellt vedertaget system.

Vid svåra olyckor, med okontaktbara offer, kan ofta polis och sjukvårdare använda offrets mobiltelefon för att identifikation. Idén med ICE är att mobiltelefonägaren skriver in bokstäverna ”ICE”, samt namn och telefonnummer till sina närmast anhöriga i telefonboken. Om man gör detta kan räddningstjänsten snabbare få tag på anhöriga i händelse av att telefoninnehavaren skulle drabbas av en allvarlig sjukdom eller olycka. På så sätt kan man också snabbare få uppgifter om medicinering eller andra viktiga fakta.

I Sverige tycker SOS Alarm att ICE är bra och uppmanar till att föra detta vidare i Sverige.

ICE är en förkortning av engelskans In Case of Emergency. Genom att lägga in ICE och ett nummer till en nära anhörig i din telefon kan till exempel ambulanspersonal snabbt få kontakt med dina anhöriga om du råkar ut för en olycka.

Idag finns det flera typer av telefoner och så kallade smartphones är ofta av säkerhetsskäl kodlåsskyddade. Om du har en telefon av äldre modell kan du lägga in en ICE-kontakt i adressboken, gör då såhär:

Lägg till en ny kontakt i telefonboken

Skriv in ICE1 följt av vilken relation du har till personen t ex wife, dennes namn, +46 och sedan telefonnumret – utan den första nollan
Spara den nya kontakten
Vill du lägga till fler kontakter, skriv ICE2 och fortsätt som i punkt ”2”.

Tänk på att:

Använda det internationella utlandsprefixet + istället för ”00”, som endast används inom Europa.
Landsnummer för svenska kontaktpersoner är 46.

Använd engelska som språk så att funktionen även fungerar när du är utomlands.

Berätta för de personer du lagt in under namnet ICE så att de vet om det.

Tips!

Om du vill undvika att din mobiltelefon presenterar dina kontaktpersoner som ICE + namn när de ringer till dig kan du lägga in tecknet * direkt efter numret till din ICE-kontakt. Numret kommer ändå att fungera om man behöver ringa din ICE-kontakt i en allvarlig situation. På vissa telefonmodeller fungerar inte denna funktion, provring för säkerhets skull.

ICE för smartphones och andra kodlåsta telefoner:

Många telefoner är av säkerhetsskäl kodlåsskyddade, vilket är bra. När telefoner är låsta med en kod kommer man inte åt adressboken och kan hitta ICE-kontakter. Ett alternativ då är att ta en bild på ICE-kontakten med numret och ha som bakgrundsbild på sin display.

ICE-koden uppfanns av den engelska ambulansföraren Bob Brotchie i maj 2005. Han började sprida budskapet om koden.

Efter bombdåden i London den 7 juli 2005 fick den stora allmänheten kännedom om koden, då Storbritanniens räddningspersonal letade efter anhörigas telefonnummer i offrens mobiltelefoner. ICE har spritt sig vitt runt Europa. Även i Nordamerika har man börjat informera om koden.

Källa: Wikipedia samt SOS Alarm.

ICE har jag använt i flera år i mina mobiltelefoner och har ungefär 10 telefonnummer i min ICE-lista varav ett par nummer är telefonnummer till deras jobb samt hem ifall de inte svarar i mobilen. Det står alltså ”ICE1 Husband Pelle”, ”ICE Husband Work @Firmanamn” et.c. Jag har min make, min son, min bror, min mamma och min pappa i listan. Men allra högst upp i listan har jag inte ett telefonnummer, utan mina allvarliga allergier i en lista. Något som är bra att veta vid akuta fall.

Edit 2014 02 11: Bilden ville inte hänga med så nu är den på plats där den skulle vara…

h1

112

februari 11, 2014

0. 112

Idag är det 112-dagen! (112 till SOS)

Varje år den 11 februari (11/2) uppmärksammas 112-dagen i hela Europa. Syftet är att öka kunskapen kring nödnumret 112 och att det fungerar i hela Europa.

Informationen om 112 är viktig för att öka kunskap om hur nödnumret fungerar och hur vi alla kan hjälpas åt för att öka tryggheten. Informationen kring 112 är även viktig för alla våra äldre medborgare då många tvekar att ringa 112 i en nödsituation. SOS Alarm jobbar kontinuerligt med att informera om 112 och på 112-dagen koncentreras informationsinsatsen.

Nödnumret 112 fungerar även i alla EU-länder. Det är avgiftsfritt att ringa 112 både i det fasta telefonnätet och i mobiltelefonnätet. Till skillnad från Sverige har man i många EU-länder även andra nödnummer, men det räcker att man kommer ihåg nödnumret 112 i alla EU-länder så hamnar man rätt ändå.

För att nödnumret 112 ska vara känt överallt i Europa har Europeiska kommissionen tillsammans med Europaparlamentet och Europarådet sedan 2009 utsett den 11 februari till europeisk 112-dag.

”Ett Ett Två – Lätt Att Slå”

Och apropå 112 så kommer jag även blogga om ICE som jag har tillämpat i många år redan…