Posts Tagged ‘Smärta’

h1

Rumble Roller

maj 22, 2016

rumbler

rumbleroller

Hela vintern och våren har jag tränat ryggen med Rumble Roller-metoden(För mej) smärtsamt men givande i ländryggen!

En Rumble Roller är cirka 50 cm lång och 10 cm tjock. Dock är den på bilden inte alls min variant. Det går lika bra med en ihoprullad filt eller handduk! Jag tränar dock inte några rörelser, utan ligger 10 minuter på rullen (placerad bakom ryggen i höjd med naveln) utsträckt enligt en japansk träningsform. (Se länkarna nedan HUR man gör).

Oftast skippar jag armarna uppåt eftersom jag inte klarar av det med mina trafikskador. Möjligen någon minut, men sedan blir armar och händer blå, iskalla och domnar bort. Förutom att det gör fruktansvärt ont i , nacke, axlar, armar och händer. Mestadels har jag armarna ner längs sidan bara. Att vrida fötterna/tårna mot varandra är också något jag har svårt att göra då jag har skador i ena benet (höft och knä) så det gör jag efter bästa förmåga, om jag kan.

Men bara att försöka ligga helt utsträckt är ju bra så länge man klarar av. Sjukt jobbigare än man tror!

Jag gör det för en bättre hållning och för ryggsmärtorna! Jag funderar på att börja igen efter ett par månaders uppehåll…

Man kan också träna på andra sätt, som t.ex. nedan. Men det överlåter jag åt andra!

rumble

Här kan Du läsa lite mer om detta;

[Rumble Roller-träning via Viral King]

[Rumble Roller-träning via Expressen]

h1

Dejter med maken

februari 3, 2015

Vi har börjat med nåt nytt, min man och jag. Vi har ju faktiskt aldrig dejtat någonsin. Och som en liten kul grej och göra någonting nytt så har vi börjat dejta – trots att vi snart varit ett par i nio år. Ganska mysigt faktiskt!

18 januari

18 Januari tog vi en lunch på stan tillsammans.

24 januari

24 januari var vi och fikade.

31 januari31 jan

31 januari var vi på ett annat fik och fikade.

Istället för en massa nyårslöften, en massa måsten och sånt blir detta ett mysigt sätt att umgås och få lite egen tid med varandra. Vi tänker, varför har vi inte gjort såhär förr?

Tanken var att gå minst en gång i månaden, men det har blivit lite oftare än så just nu. Nu behöver man absolut inte fika varje gång, men för det mesta promenerar vi några kilometer och nu unnade vi oss fika. Men en slät kopp kaffe, en lunch, gå på bio, göra en utflykt, ta en långpromenad eller nånting annat kan vara en fin dejt. Och det behöver ju inte heller vara på tu man hand, om någon eller några vill följa med.

Så snart det är läge för fler promenader skulle jag gärna ta fler långpromenader, senaste tiden har jag inte orkat/kunnat gå så långt alls då höger höft och knä bråkat rejält och jag fått hoppa på kryckor om vartannat då benet inte alls bär, ger vika och smärtar enormt. Och just idag har jag väldiga ryggsmärtor så jag inte ens kan sitta upprätt. Men skam den som ger sej…

h1

Slutet av 2014

januari 12, 2015

Beklagar att det inte bloggats så mycket efter jul, anledningen är mest sjukdom…

Här kommer slutet av år 2014 i bilder…

I mitten av December var vi på After Work och åt gott på Stadshotellet. Därefter firade vi ett antal födelsedagar under julveckan. Jag hann inte ens få iväg några julkort iår, tråkigt nog.

Jag hann dock vara akut till sjukhus ett par gånger för bl.a. hjärtsmärtor, det hade jag varit in för tidigare också. Det visade sej att jag hade mycket fel i skelettet. Jag hade bl.a. flertalet låsta revben (två av dem gick inte trots två försök att få loss) så jag går ännu med två låsningar som gör ofantligt ont och trycker på hjärta och lungor samt ryggkotorna. Han förklarade ingående varför jag hade hjärtsmärtor, varför jag haft andningssvårigheter och varför jag fått svimningsanfall. Min sjukgymnast var så förvånad att han inte kunde trycka till de två revbenen och han var rädd att jag skulle bryta revbenen om vi försökte knäcka till mera.

Jag har även felställda kotor i nacke och rygg, har sned hållning i axlar och skuldror, mitt ena nyckelben ligger snett. Med andra ord, jag har ständig smärta och ”det finns ingen quick-fix” som min sjukgymnast sa, ”om det går fixa helt återstår att se” sa han. Vi får se efter Januari vilken uppföljning det blir, han önskar att jag får en mer ”up-to-date” med röntgen, med mer undersökningar på misstänkt osteoporos (benskörhet) och min trafikskadade höft och knä som inte längre bär mej och smärtar så. Mot alla odds så har min Trigeminusneuralgi/-neuropati varit ganska lugn, jag har bara haft några smärtattacker då och då per dag med någon enstaka intensiv smärta i veckan. Inte helt konstant dygnet runt som det varit förut. Jag har haft en och annan ”andningspaus” och det känns bra. Däremot hade jag högt blodsocker i den övre gränsen till diabetes så jag får tänka på att äta mer rätt, jämna måltider, mindre mat och sockerfritt. Samt försöka röra på mej om det går…

Fotona nedan är från kvällen vi var på After WorkStadshotellet.

IMG_20141212_164338 IMG_20141212_190553

Vi var dryga 3 veckor kattvakt åt min brors och hans familjs katt, Diezel. Min bror Mikael, hans fru Annelie och deras två barn Tim och Molly var på Koh Samet i Thailand i tre veckor över julen och allt. Mys!

IMG_20141213_195013 IMG_20141215_200044

Julgranen var pyntad efter Lucia, det var snöfritt nästan hela december med regn, grönska, plusgrader och några få dagar innan jul kom både snö och bästa julklappen, sonen Robin flyttade hem efter två år utomlands! Den 21 december hämtade vi honom från flygplatsen, jag och mamma. Han tröttnade riktigt på Malta. Fyra flyttar i tre länder hann han med och har lärt sej tala spanska. Först bodde han i La Linea de la Concepción i Spanien, sedan Arguíneguín på Gran Canaria (Spanien), sedan Utrecht i Holland och till sist på Malta. Nu bor han tillfälligt hemma hos oss i väntan på lägenhet och nytt jobb.

IMG_20141215_211904 IMG_20141224_151146

Från den 20 december och i åtta dagar var vi även hundvakt, åt Pelles förre chefs hund Douglas. Diezel och Douglas gick inte riktigt ihop, men vi löste det genom att ha dom åtskilda i huset, de turades om att få ha hela huset själv då t.ex. hunden var ute och när hunden var inne var katten på den inglasade altanen. Ibland sov Douglas i bädden i vårt sovrum, ibland (eller mest) sov Diezel med oss i sovrummet. Fotot på Pelle och Douglas togs på Julafton då vi firade jul hos Pelles föräldrar, vi var sammanlagt nio personer och tre hundar, Diezel hade hela vårt hus för sej själv. Sedan var Douglas helt slut och somnade, då myste vi hela kvällen med Diezel.

IMG_20141224_190420 IMG_20141228_232926

I mellandagarna kom SMSet att mina beställda glasögon kommit. Hämtade dem direkt. Optikern hade sagt åt mej ”behöver Du verkligen glasögon?” eftersom det bara är litet synfel på högra ögat som det vänstra ögat korrigerar. Men jag känner själv att det är skönt att kunna köra bil i mörker och kunna lita på att jag ser trafiken. När jag är trött är det som värst. Det är en vanesak att lära sej ha dessa glasögon kan jag säga, är fortfarande osäker på om dom är rätt. Jag ser jättebra normalt och på nära håll utan glasögon, har inte nåt progressivt fel så det blev ganska billiga glasögon. Det är bara på väldigt långt håll jag vill kunna se bättre. Jag var sjuk och febrig med världens influensa på fotot, blev sjuk på juldagen och är faktiskt krasslig än med rethosta och huvudvärk emellanåt. Det känns att man inte återhämtat sej helt ännu.

IMG_20141230_233214

Nyårsaftonen då vi var krassliga med hög feber så firade vi in det nya året hemmavid. Med plankstek på Entrécôte. Med mousserande vitt vin. Med eldkorg och spanade in alla raketer. Robin firade nyårsafton med oss.

IMG_20141231_212048

IMG_20141231_220054 IMG_20141231_220322

IMG_20150101_003919 IMG_20150101_012008

Alla foton är klickbara större!

h1

Roadtrip på Kanelbullens Dag!

oktober 4, 2014

Idag var vi till Staden Norrut för att shoppa. Och det var inte så lite heller, men nu har vi ”tänkt färdigt” och de var riktigt nödvändiga!

NyaTvättmaskinen

En ny Tvättmaskin!

Hercules

En Hercules!

Minneskort

Ett nytt Minneskort!

Och efter lunch och shopping kom vi hem och började testköra vår Hercules…ty det är ju ändå Kanelbullens Dag! Och lite bröd blev det också…

hercules4okt14 Minabullar Minbulle Brön Bak

Jag återkommer förhoppningsvis inom kort med lite update från resan i Spanien. Vårt Internet där var såpass osäkert och ovilligt att samarbeta därborta i Maspalomas att det bara blev foton till Instagram och lite på Facebook. Men jag ska försöka blogga om det i efterhand eftersom det varit en mysig resa. Har fotat med tre olika kameror så jag måste sortera lite först. Jag har varit dålig efter att vi kommit hem så jag har helt enkelt inte orkat eller klarat av att blogga. Smärtor i vänsterarmen igen med Hjärtsmärtor (troligen har inte hjärtmuskelinflammationen blivit bra ännu, eller så återkom den av resan), Nack- & Ryggsmärtor samt min dubbelsidiga Trigeminusneuralgi/-neuropati som bråkat. Orken har varit som bortblåst då jag också sovit jättedåligt, eller knappt alls.

h1

Hjärtesmärta!

maj 16, 2014

20140516819-CopyrightStudioMaya-SATIO

Igårmorse fick jag en kraftig smärta i hjärttrakten, såpass att det svartnade för ögonen, kunde inte andas och jag blev jätteyr, fastän jag satt på en stol. Hade inte gjort nånting särskilt eller annorlunda. Tänkte att jag kanske suttit dåligt, att jag behövde äta lunch eller nåt. Men när Pelle kommit hem på lunch, då vi ätit lunch och jag skjutsade tillbaka Pelle på jobbet för att jag behövde bilen. Men så kom smärtan tillbaka, lika intensivt och lika skrämmande ont. Jag lade mej för att vila och gjorde inga ärenden, men jag blev inte bättre. När Pelle slutade så åkte jag ändå iväg och hämtade hem honom, vi handlade mat på hemvägen men jag bar inget för jag kände mej konstig och hade huggsmärtor i bröstet. Även utstrålande smärta i vänsterarmen. Svårt att andas, kippade efter luft. Gick direkt och vilade när vi kom hem, jag var yr, trött och hade så ont.

När Pelle lagade mat så var jag bara upp och åt, sen vilade jag igen. Sen BAM blev jag plötsligt jättedålig, smärtan i bröstet var enormt, som om nån kramade ihop hjärtat med en hand och borrade in sina långa naglar i det. Armen domnade bort, sprängvärkte och stack som tusen nålar om vartannat. Jag kunde inte andas, varje andetag blev ytligt och gjorde ont, kippade efter luft, vilket gjorde mej ännu mera yr så jag inte orkade sitta upprätt ens. Jag kände mej jättekonstig, som om luften gått ur mej, trött, matt, darrig och fruktansvärt frusen in i benmärgen. Så jag tog blodtrycket, har aldrig haft så HÖGT förut, jag som annars är lågtryckare. 152/102 och en vilopuls på 75, den brukar vara ca 50 (ska vara 60-70 normalt).

Pelle bakade Focaccia och skulle bjuda sina föräldrar på the & nybakat. Jag orkade inte upp, inte ens sitta, inte fika…låg i soffan och hade galet ont, kippade efter luft och grät om vartannat. Svärmor Kicki blev oroad och tyckte jag borde åka in akut, likaså Pelle hade sagt det. Jag lovade att åka in om det inte blev bättre på en timma. Men jag blev bättre när jag låg och vilade i soffan, blodtrycket gick ner till 138/88 och pulsen till 59. Inatt vaknade jag flera gånger att jag hade smärtor i hjärtat och i vänsterarmen samt tungt att andas.

Så imorse skrev svärmor till mej och frågade hur jag mådde, att hon tyckte jag skulle kontakta sjukvården i allafall. Så jag ringde upp vårdcentralen. Sjuksköterskan blev djupt oroad i telefonen och sa att jag skulle komma på en gång, akut. Tre minuter efter jag lagt på luren så satt jag i bilen och körde till vårdcentralen. Fick komma in direkt och ta EKG och blodtrycket, 150/95 tror jag det var. Sjuksköterskan tyckte att jag borde träffa Läkare också, likaså han blev bekymrad då jag faktiskt har ett medfött hjärtfel och har hjärtsjukdom i släkten. Han frågade om jag hade ont där och nu, ja lite men inte som tidigare. ”Jag tänker att om Du har ont så tillkallar vi ambulans upp på Lasarettet..” Jag blev stel. Oj. ”Men vi kan tillkalla en sjuktransport om Du vill” Jag nickade. ”Hur tog Du Dej hit?” sa han. ”Jag körde bil förstås” och han såg ut som om han skulle tappa hakan… ”Ja alltså, ingen kunde köra mej för alla jobbar ju” svarade jag. Han skakade på huvudet. ”Du ska definitivt inte köra bil. Du får lämna den på parkeringen och får Du parkeringsböter så ber Du om ett sjukintyg så slipper Du betala böterna”. ”Vi beställer sjuktransport” sa han. ”Misstanke om hjärtinfarkt eller kärlkramp” de orden ekade i mitt huvud.

När jag väntade i väntrummet därefter ringer jag Pelle på jobbet och berättar att jag måste upp akut på Lasarettet, till akuten, att bilen står på parkeringen. Jag SMSade även svärmor. Så de skulle fixa nån som hämtar bilen. Men när svärfar Ove kommer så har han hämtat Pelle från jobbet och skjutsat honom till Vårdcentralen, när han kommer så säger han att han kan skjutsa mej på akuten så de kan avbeställa sjuktransporten. Sjuksköterskan kramar om mej och säger ”Krya på Dej nu” när jag går. Pelle lämnar mej på akuten och åker hem för att duscha (efter jobbet) så återkommer han sen. Håller tummarna att jag slipper bli inlagd.

Jag träffar fem personer i akutrummet, jag får ta EKG igen, blodtryck några gånger och får en såndär kanylmojäng som på bilden (kommer inte på vad den heter just nu) där de tappar mej på blod och tar ett gäng blodprover. Jag har ont i både hjärtat och armen, armen domnar och sticker, yrsel, blodtrycket är 160/90 och jag har fruktansvärd huvudvärk. Efter flera timmar får jag äntligen beskedet att jag kommer få åka hem. Hjärta och lungor mår bra, mitt hjärtfel är stabilt för tillfället. Får jag ont igen eller andra nya symptom får jag åka in akut igen. Men det verkar som om jag har en inflammation i armen, axeln, skuldran på vänstersidan och det i sin tur påverkar både hjärta och lungor. Jag ska äta Voltaren och smörja med Voltaren-salva för att skona magsåret, ta smärtstillande och vila. Kanske ett par veckor.

Ja fy vilken jobbig dag det blev!

Men jag är glad att det inte var hjärtproblem med tanke på mitt medfödda hjärtfel. Förlåt mamma att jag inte berättade för Dej förrän efteråt, men Du hade inte sovit inatt om Du vetat och jag vet hur orolig Du blir!

h1

Älskling, Kom Hem!

april 16, 2014

Pelle

Min man jobbar övertid den här perioden och det blir riktigt ensamt. Vi hinner knappt ens ses eller prata med varandra. Imorse steg vi upp 06.00 som vanligt, han åkte på jobbet 06.45 och vid skrivande stund är klockan 21.15 och han jobbar fortfarande. Usch, jag vet hur himla trött han måste vara nu! Och han jobbar nog likadant imorgon också, inte som många andra som har halvdag eller helt lediga minsann…

De åt middag på jobbet så jag fick äta middag själv. Trist!

Jag var på en shoppingtur med mamma efter lunch idag. Köpte en del grejor till trädgården, som Frön, Gräsfrön, Sopsäckar mm. Men jag glömde Blåkorn och det fina Växthuset jag ville köpa fanns inte i butiken, så mamma sa att man kanske kan ringa butiken och be dem ta hem det. Jag glömde också att kika på Partytältet och fråga om det, som vi funderat på att köpa. Sen när jag kom hem slog jag i huvudet jättehårt i dörröppningen i plåten BAM! när jag skulle ta ut påsarna ur baksätet. Fick så himla ont att jag bara ville skrika rakt ut, har fortfarande ont sedan 14.00 och nu är det en stor bula under håret. Huvudet dunkar, jag fryser och känner mej lite yr. En vän undrar om jag inte fått hjärnskakning…vad vet jag, vet inte hur det ska kännas?

Men nu hoppas jag att Pelle snart ringer så att jag får hem honom! Älskling, Kom Hem!

h1

Postop Biopsi

april 15, 2013

Såhär tio dagar efter biopsin så har jag fortfarande ganska ont i bröstet. Jag är fortfarande väldigt blålilasvart i färgen på ungefär halva bröstet mot urringningen till, d.v.s. det SYNS om jag har linne, behå eller bikini på mej (så jag väntar gärna innan jag bokar resan till Spanien). Och det är väl klart att jag har ont, de har ju tagit ut vävnadsprover inifrån bröstet.

biopsi

Picture: Thebloomcancercare.blogspot.com

Eftersom jag inte fick så mycket information om varken biopsin, provsvaren eller hematomet så försöker jag läsa mej till det och få en uppfattning om vad som är normalt vad gäller smärta, läketid, svullnad, väntan o.s.v. Och samtidigt skriva av mej lite, på ren svenska. Det finns ju inte så många bloggar om detta heller, särskilt inte på svenska.

Det ÄR oundvikligt när man har gjort biopsi i bröstet att INTE tänka på det. Dygnet runt all vaken tid finns tankarna där, i bakhuvudet om inte annat. Vad svaret än visar så vill jag inte vänta längre, jag vill veta NU så jag kan förhålla mej till det. Även om risken för cancer är liten och överlevnaden är stor, så visst tusan är man orolig ändå.

Jag har också varit lite orolig angående smärtan som både skurit som rakblad genom bröstet och som nypande, klämmande, huggande smärta. Mest har det värkt som om bröstet varit i kläm mycket hårt. Oron har gjort att jag funderat på den inre blödningen, om den orsakat blodproppar och sådär. För det är ingen ytöm smärta av något blåmärke precis utan mer smärta inuti och kring punktionsområdet. Känner jag med handen så har jag en hård knöl över området som nålsticken gjorts och under det känner jag det knöligt och mycket smärta vid bara litet tryck. I övrigt har svullnad och spändheten minskat. Jag har däremot varit väldigt yr och haft flera svimningsanfall, men vad det beror på vet jag inte. Kanske dålig sömn, kanske lågt blodtryck, kanske oro eller kanske influensan påverkar. Eller alltihop?

how-breast-biposy-works-288x300

Ett hematom, d.v.s. blodsamling efter operation/provtagning/punktering kan sannolikt bero på brustet kärl (vilket sjuksköterskan trodde detta var eftersom det blödde så kraftigt). Denna kan finnas kvar upp till ett par veckor. Det är ovanligt att få hematom, upp till 2% får det.

Man bedövas med Lidocain (salva). 3-6 nålstick är inte ovanligt (läkaren hann bara ta två på den ena knölen). Lätt tryck känns under nålbiopsi. Eftersom vävnaden håller hämtas, kan ett klickande ljud höras från nålen och provtagningsinstrumentet. Den genomsnittliga stickprovsstorlek som hämtas är cirka 2,0 cm lång och 0,16 cm i diameter avlägsnas. Proverna skickas sedan till patologi för diagnos. Ärrbildning kan eventuellt ske efter en biopsi vilket i framtiden kan försvåra senare mammografiundersökningar.

rosa-banden-720x444

Det finns många missuppfattningar när det gäller bröstcancer , inklusive påståendet: ”ärftlighet är orsaken till de flestas bröstcancer”. Egentligen bara 5 till 10 procent av dem som diagnostiserats med bröstcancer har en släkthistoria. Risken att dö i bröstcancer för kvinnor är ungefär en på 35, eller 3 procent. Mammografi är ca 80% effektiv på att upptäcka bröstcancer när alla åldersgrupper beaktas. Män kan också få bröstcancer. Hos män kan bröstcancer hända i alla åldrar, men är vanligast hos män som är mellan 60 och 70 år gamla. Manlig bröstcancer är inte särskilt vanlig. För varje 100 fall av bröstcancer, är mindre än 1 män. För män, är tecken på bröstcancer och behandling är nästan samma som för kvinnor.

En vanlig myt är att kvinnor med små bröst inte kan utveckla bröstcancer, men det är helt fel. En kvinnas mängd bröstvävnad påverkar inte hennes risk att utveckla bröstcancer. Bröst är inte en betydande riskfaktor för bröstcancer.

Tio procent av bröstcancer förknippas med smärta. Detta är dock, mycket sällsynt om detta är den enda symptom på en brösttumör. Bröstsmärta är den tredje vanligaste godartade bröstklagomål och kan orsakas av många saker. Bilaterala bröstsmärtor är mindre sannolikt att förknippas med bröstcancer än ensidiga bröstsmärtor.

I allmänhet bröstcancer är smärtfri, men smärtan kan inte ensam utesluta cancer. Vissa kvinnor tror också att en smärtfri knöl inte kan vara cancer. Detta är inte sant. Det finns ingen korrelation mellan huruvida en knöl är smärtsam och om det är cancer. Varje knöl bör kontrolleras av en läkare.

Det finns flera behandlingar för bröstcancer bland kemoterapi och strålbehandling. Mastektomi (bortoperation av bröstet) är inte det enda alternativet.

Info (delvis) källa: Cosmetmeticsurgeryforums