Jag har ännu en orsak till att jag inte bloggat. När jag fick ett oroande besked med posten så stannade livet för mej litegrann. Jag ville inte prata med någon om det, förutom min underbara stöttande man. My rock in life! (Nu orkar jag inte skriva om allt jag skrev till en vän så jag kopierar in det bara)
Gjorde en mammografi två dagar innan vi åkte till Thailand (28 feb). Jag fick hem ett brev två veckor senare som min mamma (som var husvakt) fick öppna brevet och visst hade jag fått en tid på sjukhuset att kolla ”några fynd”. Mamma fick boka om den kallade tiden så jag skulle hinna hem, så idag skulle jag till sjukhuset 8 mil nordväst för nya undersökningar. Blev rent ut sagt skitskraj! Det var min allra första mammografi för det första. Och den gjorde ONT! Och det har varit sjukt mycket sjukdomar senaste tiden. (Min make låg ju på sjukhus 2 dagar i Thailand, sen oro över detta inför detta sjukhusbesöket för min del. Väntar ju fortfarande på MRT för TN).
Min mamma trodde att jag inte varit stilla under första undersökningen. Bara. Min make försökte lugna min oro med att det ska gå bra och det är troligen ingenting. (Jag berättade nästan inte för någon mer vad sjukhusbesöket gällde).
Men. Jag har ju alltid fått alla skitsjukdomar, skador och symptom så det är klart att jag blev orolig när de skrev att de gjort fynd de behöver undersöka mera. Man tänker ju det allra värsta, även om det kanske inte är någonting dåligt. Det dåliga är att jag har JÄTTEONT också, minsta beröring så skriker jag. Mamma följde med mej som stöd, satt i väntrummet och väntade tålmodigt. Stort TACK för det!
Ni må tro att mammografi nummer två gjorde ONT…igen…Och TRE gånger kallades jag in för att göra ny röntgen…Sedan kallades jag in för Ultraljud av en läkare… och undersöktes, länge, länge… ”Jo Du har en cysta…vätskefylld…den kan vi tömma…” EN…tänkte jag…och sen fortsatte hon med ultraljudet…länge, länge…
”Och här har Du en knöl till”…TVÅ? Och när hon tog fram den grova nålen började jag gråta…”Vi ska tömma cystan”…NU? tänkte jag…sedan körde hon ultraljudet och bad systern komma in…”Vi lägger bedövning” och de tömde cystan…12ml…AJ! Det gjorde fruktansvärt ont…
Och sen såg jag nålen igen…IGEN? ”Vi ska ta prov, biopsi på den andra knölen”…AJ…det gjorde så fruktansvärt ont fastän bedövningen var gjord, två biopsier på den knölen…tårarna bara rann…systern försökte lugna mej, men jag är ju spruträdd också… ”Oj…brukar Du blöda lätt?” säger systern…Jag mumlar fram Nae, jag vet inte…”Du kommer få ett hematom (blödning under huden=stort blåmärke)” säger läkaren…Och de tar fram något att pressa mot blödningen, när blödningen minskar lägger de en kylpad över…och trycker länge…”Du har en tredje knöl, men vi kan inte ta biopsi på den när Du har hematom nu” säger läkaren…TRE? ”Vi kommer att kalla Dej för en ny biopsi…” et.c. Jag var i chocktillstånd. Var svimfärdig. Darrig. Gråtfärdig igen. Tre knölar alltså… 😦
Undersökningarna tog två och en halv timma totalt sett. Jag är helt blåsvart på bröstet. Har fortfarande en press över bröstet så jag ser inte det hela, fick med mej en kylpad och mer omslag att lägga om där biopsierna togs… Jag hade så ont när jag lämnade sjukhuset att jag fick köra till ett köpcentra och köpa Alvedon, men det hjälpte föga. Blev svårt att köra bil t.o.m. Har fortfarande mycket ont. Ligger ner och vilar nu, ska köra till Pelles jobb vid 16 och se om han får sluta då eller om det blir övertid, men det blir bara vila i övrigt idag. Nu återstår oro fram till nästa eventuella biopsi och till dess att vi vet…
Maypel's World 
