TGIS!

Thank God It’s Semester!

Klockan 3 inatt fick vi veta hur det känns att vakna till en brandvarnare som tjuter i högan sky i sovrummet! Ingen brand eller rök funnen, men brandvarnaren slets ner illa kvickt och sen var det svårt att somna om. Gissar på att detta kommer bli en trött dag för oss båda som slutar med ZzzZZZzZzzz efter Bollibompa i soffan 😉

Men det är tur att Pelle jobbar sin sista dag innan fyra veckors semester. Imorgon blir vi ”kidnappade” ut på middag, vart vet vi inte. Det är Pelles föräldrar som bjuder ut oss då Pelle fyller år på Söndag, men stället vi ska på har inte öppet på söndagar så det blir dagen innan.

Igårkväll fick jag veta att min Mormor åkt in med ambulans på sjukhus i söndags då hon plötsligt blivit jättedålig, hon blev inlagd och undersökt. Man fann 10 sår i magen på henne så nu har hon Blödande Magsår, stackarn. Hon fick komma hem i onsdags och har fått mediciner för magen så nu mår hon bättre. Jag vet ju hur det känns och hur dålig man blir. Morfar har opererat sin vänstra handled (tidigare opererat högra) för Karpaltunnelsyndrom, precis som min mamma har gjort i båda händerna. Lite kan man undra om sånt är ärftligt. Ja magsår sägs ju kunna vara det, men karpaltunnelsyndrom också?

Min mage mår så mycket bättre sedan jag gick över till laktosfri kost, att det skulle bli sån skillnad trodde jag aldrig. Och att jag gått såpass länge med magont, illamående och kräkningar innan jag förstod att det kommit tillbaka. Jag slutade med laktos för fem månader sedan. Men jag äter fortfarande magsårsmedicin dagligen sedan 1994 och lär nog få leva med dem hela livet ut eftersom mina sår bara kommer och går, först drabbades bara magen, men sedan magmunnen och nu är min matstrupe drabbad. Tidvis får jag en starkare medicin när besvären blir för svåra, den medicinen är en oral lösning som smakar Kola, den ger jättebra direkt effekt och den är god. Jag kommer inte ihåg vad den heter, flaskan är vit och har ljusblå etikett.

 

Nu har WordPress gjort om bloggportalen helt för oss admins, så jag hoppas jag kan förstå hur man får inläggen rätt och att bilder hamnar där jag vill ha dem. Annars får Ni ha lite överinseende till dess att jag lärt mej det nya upplägget. Kanske därför det krånglat senaste veckan, för att de höll på att göra om? Beep, beep, boop!

 

Glädjetårar!

Till dagens post trillade stora glädjetårar!

Först öppnade jag skattebrevet och såg till min förvåning att jag får ett härligt tillskott i kassan i form av återbäring, men det andra brevet som öppnades med darriga händer gav den allra största vinstlotten:

 

Jag har fibroadenom, godartade tumörer i bröstet. Eftersom jag inte blev kallad till en till biopsi kan det antas att den tredje knölen också är detta. Den första var en vätskefylld cysta som tömdes på 12ml vätska vid biopsiundersökningen direkt. Nu måste jag gå på regelbundna kontroller vartannat år när jag blir kallad, för att hålla koll på detta. I nuläget behöver man ingenting göra, men om dom börjar växa och skapa obehag kan dom opereras bort.

Pelle kramade om mej, gav mej en puss och sa ”Det här måste vi fira!”. Jag tror att han var lika rörd som jag. Det är synd bara att vi inte kan fira idag. Han jobbar sin vårrusch med långa arbetsdagar och mycket övertid. Men det är skönt att mitt livs värsta tio dagar är över!

Postop Biopsi

Såhär tio dagar efter biopsin så har jag fortfarande ganska ont i bröstet. Jag är fortfarande väldigt blålilasvart i färgen på ungefär halva bröstet mot urringningen till, d.v.s. det SYNS om jag har linne, behå eller bikini på mej (så jag väntar gärna innan jag bokar resan till Spanien). Och det är väl klart att jag har ont, de har ju tagit ut vävnadsprover inifrån bröstet.

Picture: Thebloomcancercare.blogspot.com

Eftersom jag inte fick så mycket information om varken biopsin, provsvaren eller hematomet så försöker jag läsa mej till det och få en uppfattning om vad som är normalt vad gäller smärta, läketid, svullnad, väntan o.s.v. Och samtidigt skriva av mej lite, på ren svenska. Det finns ju inte så många bloggar om detta heller, särskilt inte på svenska.

Det ÄR oundvikligt när man har gjort biopsi i bröstet att INTE tänka på det. Dygnet runt all vaken tid finns tankarna där, i bakhuvudet om inte annat. Vad svaret än visar så vill jag inte vänta längre, jag vill veta NU så jag kan förhålla mej till det. Även om risken för cancer är liten och överlevnaden är stor, så visst tusan är man orolig ändå.

Jag har också varit lite orolig angående smärtan som både skurit som rakblad genom bröstet och som nypande, klämmande, huggande smärta. Mest har det värkt som om bröstet varit i kläm mycket hårt. Oron har gjort att jag funderat på den inre blödningen, om den orsakat blodproppar och sådär. För det är ingen ytöm smärta av något blåmärke precis utan mer smärta inuti och kring punktionsområdet. Känner jag med handen så har jag en hård knöl över området som nålsticken gjorts och under det känner jag det knöligt och mycket smärta vid bara litet tryck. I övrigt har svullnad och spändheten minskat. Jag har däremot varit väldigt yr och haft flera svimningsanfall, men vad det beror på vet jag inte. Kanske dålig sömn, kanske lågt blodtryck, kanske oro eller kanske influensan påverkar. Eller alltihop?

Ett hematom, d.v.s. blodsamling efter operation/provtagning/punktering kan sannolikt bero på brustet kärl (vilket sjuksköterskan trodde detta var eftersom det blödde så kraftigt). Denna kan finnas kvar upp till ett par veckor. Det är ovanligt att få hematom, upp till 2% får det.

Man bedövas med Lidocain (salva). 3-6 nålstick är inte ovanligt (läkaren hann bara ta två på den ena knölen). Lätt tryck känns under nålbiopsi. Eftersom vävnaden håller hämtas, kan ett klickande ljud höras från nålen och provtagningsinstrumentet. Den genomsnittliga stickprovsstorlek som hämtas är cirka 2,0 cm lång och 0,16 cm i diameter avlägsnas. Proverna skickas sedan till patologi för diagnos. Ärrbildning kan eventuellt ske efter en biopsi vilket i framtiden kan försvåra senare mammografiundersökningar.

Det finns många missuppfattningar när det gäller bröstcancer , inklusive påståendet: ”ärftlighet är orsaken till de flestas bröstcancer”. Egentligen bara 5 till 10 procent av dem som diagnostiserats med bröstcancer har en släkthistoria. Risken att dö i bröstcancer för kvinnor är ungefär en på 35, eller 3 procent. Mammografi är ca 80% effektiv på att upptäcka bröstcancer när alla åldersgrupper beaktas. Män kan också få bröstcancer. Hos män kan bröstcancer hända i alla åldrar, men är vanligast hos män som är mellan 60 och 70 år gamla. Manlig bröstcancer är inte särskilt vanlig. För varje 100 fall av bröstcancer, är mindre än 1 män. För män, är tecken på bröstcancer och behandling är nästan samma som för kvinnor.

En vanlig myt är att kvinnor med små bröst inte kan utveckla bröstcancer, men det är helt fel. En kvinnas mängd bröstvävnad påverkar inte hennes risk att utveckla bröstcancer. Bröst är inte en betydande riskfaktor för bröstcancer.

Tio procent av bröstcancer förknippas med smärta. Detta är dock, mycket sällsynt om detta är den enda symptom på en brösttumör. Bröstsmärta är den tredje vanligaste godartade bröstklagomål och kan orsakas av många saker. Bilaterala bröstsmärtor är mindre sannolikt att förknippas med bröstcancer än ensidiga bröstsmärtor.

I allmänhet bröstcancer är smärtfri, men smärtan kan inte ensam utesluta cancer. Vissa kvinnor tror också att en smärtfri knöl inte kan vara cancer. Detta är inte sant. Det finns ingen korrelation mellan huruvida en knöl är smärtsam och om det är cancer. Varje knöl bör kontrolleras av en läkare.

Det finns flera behandlingar för bröstcancer bland kemoterapi och strålbehandling. Mastektomi (bortoperation av bröstet) är inte det enda alternativet.

Info (delvis) källa: Cosmetmeticsurgeryforums

Doctor, doctor, gimme the news…

Här kommer det en bra förklaring till Trigeminusneuralgi när orsaken till den är av närliggande blodkärl och vad det då kan göras åt det, nämligen en hjärnoperation kallad MVD*. (Observera att alla som drabbas av Trigeminusneuralgi alternativt Trigeminusneuropati INTE har samma orsak till symptomen och att det INTE alltid går att operera.) Klicka på bilden för att kolla in videoklippet!

 

 

 

MVD = Microvascular Decompression

Vill Du veta mer om Trigeminusneuralgi/Fothergill’s Disease/TicDoloreux/Ansiktssmärta så kan Du ladda ner min Informationsfolder (.pdf) [här] Klicka på diskettsymbolen nere till höger i .pdf-filen om Du vill spara den på Din dator eller på skrivarsymbolen om Du vill skriva ut den (7 st A4-sidor).

 

MVD

MVD betyder Microvascular Decompression (Mikrovaskulär Tryckavlastning) och är en operation som kan göras på vissa patienter med Trigeminusneuralgi. Detta kan göras om Trigeminusneuralgin beror på att blodkärl eller anerysm trycker på Trigeminusnerver. Det är en av de vanligaste orsakerna till Trigeminusneuralgi att blodkärl trycker på nerven.

I andra fall kan det bero på inflammationer (vilka KAN vara övergående, i vissa fall inte), tandutdragningar och tandoperationer (då nerverna skadats eller inflammerats). I vissa fall kan Trigeminusneuralgi bero på sjukdomar som Herpes, Multipel Scleros (MS) eller i värsta fall en tumör. I mitt fall misstänker man att nerverna och eventuellt hjärnstammen kan ha skadats i min svåra bilolycka.

Figur 4. Under MVD, en svamp införd mellan trigeminusnerven och blodkärlet att lindra kompression som orsakar smärtsamma neuralgi attacker.

Kirurgi
Målet med operationen är att stoppa blodkärl från komprimera trigeminusnerven eller att skära av nerven för att hålla den från att skicka smärtsignaler till hjärnan. Kirurgiska ingrepp utförs under narkos, innebär att öppna ett hål i skallen (kallas kraniotomi), och kräver en 1 till 2 dagars sjukhusvistelse.

Mikrovaskulär tryckavlastning (MVD) är en operation för att försiktigt omdirigerar blodkärlet från att komprimera trigeminusnerven genom utfyllnad av kärlet med en svamp. En 1-tums öppning görs i skallen bakom örat, kallas en kraniotomi. Denna öppning exponerar trigeminusnerven vid dess förbindelse med hjärnstammen. Ett blodkärl (ibland en tumör) är ofta skälet till att det komprimerar nerven. Efter att nerven är befriad från kompression, är den skyddad med en liten Teflon svamp (fig. 4). Svampen blir kvar i hjärnan permanent. MVD ger omedelbar smärtlindring i 95% av patienterna. Cirka 20% av patienterna har smärtåterfall inom 10 år. Den största fördelen med MVD är att det orsakar liten eller ingen ansiktsdomningar. De största nackdelarna är risken för anestesi (känselbortfall, förlamning) och att man genomgår en operation nära hjärnan. Det kan medföra komplikationer såsom stroke (hjärnblödning). För att inte tala om infektionsrisken som kan leda till hjärndöd. Efter operationen får man hjärnsvullnad och man ligger kvar på sjukhuset för övervakning. Det är klart att det finns risker med operation, det finns det ju alltid.

Suzanne Grenell i USA genomförde en MVD och har på Pinterest öppet visat sitt ärr efter operationen och såhär såg det ut 3 dagar efteråt. De rakar alltså bort håret och går in bakom örat vid en MVD. (Se Suzanne Grenell’s foto nedan).

Foto / Photo: Suzanne Grenell

Mina tankar går till min nyvunne vän Malin på Facebook som genomgick en MVD-operation förra onsdagen och därefter fick akut bukspottkörtelinflammation. Hon har legat på intensiven på Uppsala Akademiska och nu äntligen flyttats till hemlasarettet i Västerås. Tyvärr kommer hon få spendera julhelgen på sjukhuset. Hoppas Du blir bra snart, Malin! Tänker på Dej!