Utslagen

Idag är det tufft att leva, mitt skov av Trigeminusneuralgi verkar ha nått sitt esse. Smärtattackerna är intensiva och fruktansvärt påverkande för resten av kroppen.

Trigeminusneuralgi i en beskrivande bild, förutom att jag har den bilateral (dubbelsidig) … Och idag är det så hemskt smärtsamt att ens tala, äta, dricka, svälja, hosta, skratt, stå upprätt eller ligga och vila … Jag har dubbelseende, kraftig yrsel och yxhuggande attacker i huvudet, värst på höger tinning och inuti höger öra. Vickar jag huvudet till höger känns smärtan öka som om jag har bly som trycker i huvudet, ligger jag ner så ökar attackerna. Det är kraftiga hugg, känns som nån hugger en yxa i huvudet gång på gång på gång, det känns också som blixtar, elstötar, nålstick och brännande smärtor. Då huggen är som värst svartnar det för ögonen. Är otroligt ljudkänslig i onda örat. Jag kan säga att de senaste tre-fyra dagarna har varit såhär och jag är fruktansvärt frusen hela tiden. Känner mej så otroligt sjuk och slut i kroppen.

Men idag har jag ringt min vårdcentral, dom ringde upp och skulle kolla upp om min remiss till Magnetröntgen är skickad, om inte annat så måste jag iallafall själv ringa till Röntgenavdelningen på Sjukhuset för att säga att jag vill veta vilken tid, hur lång väntan dom har och att jag inte kan komma i mars månad. Jag hoppas det inte tar för lång tid för jag vill verkligen få hjälp. Rätt medicin får jag först när dom vet orsaken, men hur många månader ska man behöva vänta…? (Nu får jag laborera själv med epilepsimediciner och tunga smärtstillande)

Får vi presentera lille TIM…

Tim ska han heta, min lille brorson, Mickes och Annelies gullegryn! Han är en såå snäll bebis och såå söt. Sover mest hela tiden,  äter och bara mår bra.  Själv har jag fått hålla och sniffa på honom, bebisar doftar så underbart! Min sambo Pelle höll honom också ett bra tag, han verkade så van och glad i lille Tim.

Dom har haft så mycket påhälsningar och gratulationer att dom varit helt slut. Presenter, kort och blommor har strömmat in. Igår tog dom en söndagspromenad med barnvagnen in till stan, den lilla familjen.

Här är ännu en bild på gullungen… Bloggen lär nog fyllas då och då av bilder 😉 Och redan innan födseln var han en ”blogkändis”! 🙂 Han får vänja sej vid kameran då han har en fotogalen faster… 😉

Underverket

Här kommer en liten bild, äntligen! Det var inte grus i mina ögon och gröt i maskineriet. Det gick inte ladda upp bilden på den lille från Annelies mobil, det gick bättre när Micke skickade en ny bild från sin mobil. Så här har Ni honom, den söte lille! Jag har tillåtelse av de lyckliga föräldrarna att visa upp honom för Er alla 🙂

Efter en stunds SMSande nu denna arla morgon så kan jag återberätta Mickes ord att allting har gått bra. De mår bra allihop och Micke har varit pigg och alert hela tiden utan att svimma (som var farhågan för oss andra). ”Liten”  är en krabat som är vaken hela tiden men mycket tyst.  Han är en matglad liten rackare.

Förlossningen har gått bra. Det gick relativt fort. 15.15 fick Annelie värkar och hon fick ryggbedövning. Klockan 00.44 föddes han, en frisk och fin liten pojke på 3820gram och 50,5cm!

Vi hoppas nu att dom får lugn och ro för lite vila! Längtar redan efter dom!

Vi är många lyckliga nära och kära som väntar på att dom ska komma hem!