Hoppas att Ni får en Trevlig och Härlig Nyårshelg! Vi hoppas att Ni mår väl och att Ni kommer att ha ett gott slut och en fin ny början på 2016!
Vi ger samma Nyårslöfte som vi gjorde förra året, då det var en jättetrevlig grej… Nämligen att vi går ut på DEJT minst en gång i månaden, på tu man hand, tar tid för varandra, gör något trevligt av det…allt från ett biobesök, en fikastund på stan, en hel shoppingdag med lunch, en promenad tillsammans – till en hotellövernattning, spa, en konsert, besöka ett nytt ställe eller en liten Roadtrip för nya äventyr! Ja det kan vara vad som helst, bara det är vi två. Det var en given succé 2015 och det löftet ger vi varandra för 2016! ❤
Vill Du slå på stort att ljuspynta Ditt hus till jul i bästa Griswold-stil? Då kanske Du skulle göra såhär:
Så vad kostar detta i elräkning? Jo, 15 dollar extra per månad i elräkning enligt uppgift. Knappt 100 kronor alltså.
Hörs musiken till grannarna? Nej, Du skruvar in en FM Radiokanal som spelar musiken i bilradion vilken som känner av utanför vilket hus Du är – av de hus som är med i tävlingen för årets ljustävling Griswold Lightacular Challenge med Old Navy. Detta hus är en av finalisterna iår 2012 och Du kan ge dem en röst – varje dag – [här]. Mer från denna familjens ljusshower finns[här].
Idag är det den 24 December i MayPel’s Julkalender. Alltså Julafton! Vi tänkte ha en julkalender där vi ska visa dagens lucka i form av våra barndomsminnen. Varsågoda, Lucka 24! GOD JUL!
Vad passar bättre än Alberts & Herberts ”Nu är det Jul igen” såhär på sista luckan i vår julkalender?!
(Video: YouTube.com)
Albert och Herbert är en svensk TV-serie om en gammal skrothandlare och hans son som båda bor i en gammal träkåk på Skolgatan 15 i Haga i Göteborg. Albert är fadern, spelad av Sten-Åke Cederhök, sonen Herbert spelades av Tomas von Brömssen. I de sex första avsnitten från 1974 spelades Herbert av skådespelaren Lennart Lundh. 1976 hoppade Tomas von Brömssen in i rollen. Serien pågick i flera omgångar fram till 1979. 1982 återkom de båda figurerna som huvudpersoner i årets julkalender i TV. Bo Hermansson regisserade samtliga avsnitt i serien inklusive julkalendern.
Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen gestaltade även de båda skrothandlarna på teaterscenen bland annat i folklustspelet Mordet på Skolgatan 15 1983 och i revyn Sommarkvetter på Lisebergsteatern 1987. Efter Sten-Åke Cederhöks bortgång gjordes ett försök att återuppliva serien, då fick Herbert en halvbror, Robert, spelad av Carl-Einar Häckner. Herbert & Robert sändes i fem avsnitt 1995. Manuset till serien är en översättning av komikerparet Ray Galton och Alan Simpsons TV-serie Steptoe and Son som sändes på brittiska BBC 1962-1965 samt en andra omgång 1970-1973. Den amerikanska versionen, Sanford and Son, var en stor tittarsuccé i USA 1971-1977; några avsnitt visades även i Sverige.
Albert Albert Karlsson är en pensionerad skrothandlare och Herberts far som bor i stadsdelen Haga i Göteborg. Albert är en mycket arbetsam person som slitit hårt som skrothandlare. Han är stereotypen för en äldre generation göteborgare och ogillar ensamhet. Albert gillar att tala om sina olika äventyr och förtjusas gärna av vuxna flickor. Han omnämner vid flera tillfällen att han deltagit i de svenska förbanden under både första och andra världskriget.
Herbert Herbert Karlsson är en skrothandlare som vill flytta ifrån sin far Albert och deras gamla hus. Han tvingas mot sin vilja att försörja sin gamle far, vilket bidrar till hans strävan efter att flytta. Han kallas av sin far ”Hebbe lelle”. Trots hans många försök till flytt lyckas han aldrig. Han vill också hitta den rätta tjejen i sitt liv, men brukar oftast umgås tillsammans med alla möjliga flickor.
Idag är det den 22 December i MayPel’s Julkalender. Vi tänkte ha en julkalender där vi ska visa dagens lucka i form av våra barndomsminnen. Varsågoda, Lucka 22!
”Vem hoppar och hojar, och jazzar och plojar? Jo, Balla Trazan Apansson. Och vem älskar bananer, och halkar i lianer? Jo, Balla Trazan Apansson, och polar’n Banarne, polar’n Banarne, polar’n Banarneee…”
Trazan & Banarne är en TV-serie från 1975, vars titelfigurer spelades av Lasse Åberg och Klasse Möllberg. Trazan Apansson och Banarne bor i en trähydda i djungeln. Klasse Möllberg spelar även Trazans barndomsvän Arne. TV-serien Trazan & Banarne sändes för första gången julen 1976 i Sveriges Television. Avsnitten från 1976-1978 finns inte längre tillgängliga i SVT:s arkiv efter att originalbanden oavsiktligt spelades över för att återanvändas.
Idag är det den 18 December i MayPel’s Julkalender. Vi tänkte ha en julkalender där vi ska visa dagens lucka i form av våra barndomsminnen. Varsågoda, Lucka 18!
Dockteater och Buktaleri var tydligen populärt när vi var små. Anita och Televinken minns vi.
Anita och Televinken var ett svenskt barnprogram som startade i TV 1964. Televinken var en marionett som sköttes av Ola Lundberg, som också gav dockan röst. Anita Lindman spelade tant Anita. Temat har ofta varit att lära barn hur man skall bete sig i trafiken, och texterna var ofta skrivna av Gullan Bornemark. 1974 gav NTF och Barnens Trafikklubb ut Anita & Televinkens trafikskiva.
Idag är det den 16 December i MayPel’s Julkalender. Vi tänkte ha en julkalender där vi ska visa dagens lucka i form av våra barndomsminnen. Varsågoda, Lucka 16!
När vi var små skulle man alltid se barnprogram innan man skulle sova. Och då kom John Blund med sömnpulver till oss små. Ledsen när det slutade blev man då.
”Titta, kom och titta kom sätt er här omkring. Det dröjer säkert ännu en stund innan sömnen kommer med John Blund han vill visa oss någonting. Sedan, genast sedan när sagan tagit slut. Då lovar vi att sova så sött efter dagen är man ganska trött men först tar John Blund med oss ut. Läggdags, det är läggdags för klockan slagit sju. Vi träffas säkert åter en dag då vi roar oss igen ett slag sov så gott godnatt med er nu.”
John Blund eller Jon Blund är ett sömnväsen i skandinavisk tradition. Besläktade sömnväsen finns i norra Europa. Redan på 1700-talet finns belägg för en konkretisering av sömnen, en sömngivare som kommer speciellt till barn. Den danske författaren H.C. Andersen ger honom gestalt i sagan om Ole Lukøie 1842, i svensk översättning Jon Blund. Det första skriftliga belägget för Jon Blund återfinns i Olof Verelius lexikon Index Lingvae Veteris från 1691, där kallas han för Joen Blund och jämförs med isländska Blundur och latinske Somnus (grekiskans Hypnos). Under 1700- och 1800-talet kallas han för Jon Blund. Jon Blund har med sig två sömnparaplyer, ett svart för stygga barn och ett färgglatt för de snälla. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i huvudet att de somnar. I Finland har traditionen kring John Blund starkt påverkats av Zacharias Topelius, som bland annat i Fjäderholmarna beskriver det ställe där man hamnar då man skall sova. Den mellaneuropeiska sömngivartraditionen utgörs av Sandmann en sagofigur som enligt sagan kommer och strör sand i barns ögon, detta för att sömnen skall inträda. Beviset, säger sagan, för att Sandmann har strött sand i ögonen, är de korn av torkade tårar som emellanåt förekommer i ögonen om morgonen. Denna tradition representeras i Tyskland av Sandmann, i Nederländerna av Klaas Vaak, i Frankrike av Marchand de sable och på Brittiska öarna av Sandman. På Färöarna strör Hákun torvmull i ögonen istället för sand.
John Blund (på tyska Sandmann och Sandmännchen) är en serie dockfilmer som börjades visas i östtysk tv 1959 och blev en stor framgång. Dockfilmerna sänds fortfarande i tysk TV. Serien såldes även till utländska TV-bolag. Bland annat Sveriges Television köpte in serien och visade den i Halvsju med Lennart Swahn som berättarröst.
I fredags var vi alltså på Filmpremiären för filmen ”Någon annanstans i Sverige”. Har inte orkat blogga tidigare ikväll som det var tänkt……….
Detta bildspel kräver JavaScript.
Filmens regissör Kjell-Åke Andersson, filmens författare Hans Gunnarsson, skådespelarna Sten Ljunggren och Sara Arnia var där. Och mycket filmfolk som var med om att göra filmen på ett eller annat sätt. Och några av oss statister. Allt som allt var vi cirka 160 personer inbjudna på första smygpremiärvisningen, det var ytterligare en smygpremiärvisning på lördagen. Själva Sverigepremiären för filmen är på fredag, den 16 December 2011.
Och jag kan avslöja att jag syns hela FYRA gånger på den vita duken. I scenerna från en begravning. Lite suddig bakom Peter Lorentzon, men jag är med iallafall…
Fotona är tagna under presentation, tacktal, blomster- & presentutdelning, buffé, mingel och livebandsunderhållning. Under själva filmen var vi koncentrerade på att se filmen förstås. Filmrecension får jag återkomma med.
Jag blev tyvärr jättedålig i värk efter den här kvällen att jag vaknade klockan 4 på natten mot lördag med svåra smärtor. Pelle hämtade smärtstillande och jag bara grät av smärta. Har under helgen bara vilat och gått på smärtstillande. Det är delvis därför jag väntat med att blogga om filmpremiären. Sedan fick vi jättetråkiga nyheter ikväll (tisdag)…….
Foton: Copyright StudioMaya (Mina Egna Foton) Man får EJ använda mina foton utan mitt tillstånd. Photos: Copyright StudioMaya (My Own Photos) My photos may NOT be used without my permission. Kamera/Camera: Nikon D5000 *8 (2011-12-09)
Idag är det den 9 December i MayPel’s Julkalender. Vi tänkte ha en julkalender där vi ska visa dagens lucka i form av våra barndomsminnen. Varsågoda, Lucka 9!
Pelle föddes samma år som detta barnprogram föddes i Nederländerna. Jag föddes året efter och var bara bebis när Fablernas Värld kom till Sverige. Pelle och jag såg det programmet under våra första levnadsår. Min mamma har berättat att jag grät och slog på TV-rutan när programmet slutade. Jag var tydligen såå ledsen att programmet tog slut.
Ett avsnitt av Fablernas värld. Pentti Varg har fastnat under ett träd och får oväntad hjälp av Charles Murmeldjur och Sten Bäver.
Fablernas värld (nederländsk originaltitel De Fabeltjeskrant) animerad nederländsk tv-serie för barn, producerad 1968–1992 och totalt omfattande 1 640 avsnitt på vardera fem minuter, som vanligen innehåller en sedelärande historia. Varje episod inleds av rollfiguren Ugglan, som med orden ”Simma lugnt” också avslutar programmet. Serien har stop motion-animerade inledningar och avslutningar men är i övrigt gjord med handdockor.
Idag är det den 8 December i MayPel’s Julkalender. Vi tänkte ha en julkalender där vi ska visa dagens lucka i form av våra barndomsminnen. Varsågoda, Lucka 8!
Dockteater blandat med tecknade filmklipp. Det minns vi. Drutten och Krokodilen eller Drutten och Gena var en svensk dockserie på SVT. Serien började sändas i Sveriges magasin 1 september 1973, och fortsatte med 600-700 avsnitt. Sista avsnittet var ett specialinslag som sändes 1988.
De två figurerna härstammade från Sovjetunionen. Där hette Drutten ”Tjeburasjka” (Чебурашка) och Krokodilen ”krokodil Gena” (крокодил Гена). De skapades av författaren Eduard Uspenskij i barnboken Krokodilen Gena och hans vänner som utkom 1966 (svensk utgåva 2005). Gena bodde i en djurpark och fick tanken att bygga ett Vänskapens hus, där alla ensamma djur kunde få bo. Strax mötte han Tjeburasjka, ett litet djur med dåligt självförtroende, av en art ingen någonsin hade sett förut. I sällskapet fanns också andra djur som kände sig utanför och en elak tant som hette Chapeau-claque. Barnboken blev mycket populär, kanske för att den innehöll en dold satir över sovjetsamhället, och gjordes strax om till både dockteater och dockfilm på tv, producerad av Sojuzmultfilm. Ordet ”Tjeburasjka” (Чебурашка) kan härledas från det ryska mycket ovanliga verbet ”чебурахнуться” (tjeburachnutsja, falla med brak). I boken hittar en grönsakshandlare något i en låda full med apelsiner. Han tar upp det och försöker få det att stå upp, men det faller på grund av ömma ben efter den långa färden. Efter att ha försökt en andra gång säger han ”-Ой, опять чебурахнулся!” (-Oj, opjat’ tjeburachnulsja. – Aj, du föll igen!), och därmed hade Tjeburasjka fått sitt namn; ”något som faller”.
Dåvarande SR köpte två dockor från den sovjetiska televisionen och byggde upp ett eget programformat kring dem i Sveriges magasin, Drutten och krokodilen i bokhyllan. De svenska rösterna gjordes av Agneta Bolme Börjefors och Sten Carlberg. Carlberg skrev också musiken, sångtexterna och alla manus till den svenska versionen. Han byggde ganska lite på innehållet i de ryska böckerna och filmerna och odlade sin egen speciella humor; Drutten kan rimma på sitt namn eftersom hon är stockholmare: En liten drutt blir lätt trutt, Gena heter Gena eftersom hans mormor, som ropade ”kom genast” till honom, inte kunde uttala ”s” och ”t”. Den ryska seriens grundtanke om kollektiv gemenskap och diskreta samhällssatir ersattes snarast av en mild satir över könsroller: den manlige besserwissern Gena försökte alltid undervisa den kvinnliga och barnsliga Drutten, som ändå till slut visade sig vara både klokare och modigare än honom.
Maypel's World 
