Stora Tjocka Släkten

Vi har en stor släkt, ja faktiskt så stor släkt att jag har lite svårt att hålla reda på allihop. Jag har släktforskat lite till och från sedan jag var 15 år och nu blir det lite lättare att ha koll på de levande med Facebook. Förutom att jag har skriftliga Ansedlar på papper i en pärm och där jag knappt längre har någon att fråga om släkten, eftersom dessa inte finns med oss längre, dessutom kostar det en hel massa pengar att hitta släkt bakåt i tiden eftersom jag nu hamnat där alla vägar inte bär till Rom, men väl ut över hela världen. Vi har rötter i Sverige, Finland, England, Grekland och utflyttade svenskar som ättat sej i USA. Dessa hade jag gärna velat veta mer om.

Sedan har jag en sida på Geni där jag fyllt i ett släktträd, mest bakåt i tiden och i fem-sex-sju generationer, men tyvärr tillåter Geni bara 100 personers släktblad för att vara gratis, sedan kostar det. Däremot kan mitt släktträd pusslas ihop med andra släktingar som fyllt i släktblad med sina släktingar så att mitt träd växer, vilket är kul och dessutom får jag reda på mer.

Så idag ”släktforskar” jag inte så mycket mer än noterar och finner släkt över Facebook och mera framåt i tiden än bakåt i tiden just nu. Glad är jag då jag fått kontakt med tremänningar som jag länge vetat om, men dom kanske inte vetat så mycket om mej och min bror samt min son och brorsans barn. Tremänningarna Pontus, Lisa Marie, Caroline, Tobias, Andreas, Anssi, Daniel, Johan K, Thorbjörn, Henrik, Johan E, Susanne, Sofia, Gabriella, Isak, Hannes, Jonathan & David har jag nu på Facebook. Gjort vänförfrågan på Zimon och Anthonia. Men dom är minst det dubbla till. Och det är några kusiner och tremänningar som inte ens har Facebook. Tanja och Jaana i Berlin t.ex. Jag har också min morfars kusin Pentti på Facebook nu och får på så vis veta mer om hans barn (mammas tremänningar) och barnbarn, så jag (och min bror) har fyra stycken fyrmänningar till; Linn, Oscar, Elliot & Livia.

Min son och brorsans barn har också Fyrmänningar – Pontus har nämligen tre barn; Ninja, Martin & Adrian. Marcus & hans tjej har fått tvillingar. Anssi har sonen Marcus och de bor i Ohio, USA. Daniel har dottern Julia och de bor i Trondheim, Norge, Sari har två barn och Johan har tre barn. Tanja i Berlin, Tyskland har sonen Felix.

Slutet av 2014

Beklagar att det inte bloggats så mycket efter jul, anledningen är mest sjukdom…

Här kommer slutet av år 2014 i bilder…

I mitten av December var vi på After Work och åt gott på Stadshotellet. Därefter firade vi ett antal födelsedagar under julveckan. Jag hann inte ens få iväg några julkort iår, tråkigt nog.

Jag hann dock vara akut till sjukhus ett par gånger för bl.a. hjärtsmärtor, det hade jag varit in för tidigare också. Det visade sej att jag hade mycket fel i skelettet. Jag hade bl.a. flertalet låsta revben (två av dem gick inte trots två försök att få loss) så jag går ännu med två låsningar som gör ofantligt ont och trycker på hjärta och lungor samt ryggkotorna. Han förklarade ingående varför jag hade hjärtsmärtor, varför jag haft andningssvårigheter och varför jag fått svimningsanfall. Min sjukgymnast var så förvånad att han inte kunde trycka till de två revbenen och han var rädd att jag skulle bryta revbenen om vi försökte knäcka till mera.

Jag har även felställda kotor i nacke och rygg, har sned hållning i axlar och skuldror, mitt ena nyckelben ligger snett. Med andra ord, jag har ständig smärta och ”det finns ingen quick-fix” som min sjukgymnast sa, ”om det går fixa helt återstår att se” sa han. Vi får se efter Januari vilken uppföljning det blir, han önskar att jag får en mer ”up-to-date” med röntgen, med mer undersökningar på misstänkt osteoporos (benskörhet) och min trafikskadade höft och knä som inte längre bär mej och smärtar så. Mot alla odds så har min Trigeminusneuralgi/-neuropati varit ganska lugn, jag har bara haft några smärtattacker då och då per dag med någon enstaka intensiv smärta i veckan. Inte helt konstant dygnet runt som det varit förut. Jag har haft en och annan ”andningspaus” och det känns bra. Däremot hade jag högt blodsocker i den övre gränsen till diabetes så jag får tänka på att äta mer rätt, jämna måltider, mindre mat och sockerfritt. Samt försöka röra på mej om det går…

Fotona nedan är från kvällen vi var på After Work på Stadshotellet.

 

Vi var dryga 3 veckor kattvakt åt min brors och hans familjs katt, Diezel. Min bror Mikael, hans fru Annelie och deras två barn Tim och Molly var på Koh Samet i Thailand i tre veckor över julen och allt. Mys!

 

Julgranen var pyntad efter Lucia, det var snöfritt nästan hela december med regn, grönska, plusgrader och några få dagar innan jul kom både snö och bästa julklappen, sonen Robin flyttade hem efter två år utomlands! Den 21 december hämtade vi honom från flygplatsen, jag och mamma. Han tröttnade riktigt på Malta. Fyra flyttar i tre länder hann han med och har lärt sej tala spanska. Först bodde han i La Linea de la Concepción i Spanien, sedan Arguíneguín på Gran Canaria (Spanien), sedan Utrecht i Holland och till sist på Malta. Nu bor han tillfälligt hemma hos oss i väntan på lägenhet och nytt jobb.

 

Från den 20 december och i åtta dagar var vi även hundvakt, åt Pelles förre chefs hund Douglas. Diezel och Douglas gick inte riktigt ihop, men vi löste det genom att ha dom åtskilda i huset, de turades om att få ha hela huset själv då t.ex. hunden var ute och när hunden var inne var katten på den inglasade altanen. Ibland sov Douglas i bädden i vårt sovrum, ibland (eller mest) sov Diezel med oss i sovrummet. Fotot på Pelle och Douglas togs på Julafton då vi firade jul hos Pelles föräldrar, vi var sammanlagt nio personer och tre hundar, Diezel hade hela vårt hus för sej själv. Sedan var Douglas helt slut och somnade, då myste vi hela kvällen med Diezel.

 

I mellandagarna kom SMSet att mina beställda glasögon kommit. Hämtade dem direkt. Optikern hade sagt åt mej ”behöver Du verkligen glasögon?” eftersom det bara är litet synfel på högra ögat som det vänstra ögat korrigerar. Men jag känner själv att det är skönt att kunna köra bil i mörker och kunna lita på att jag ser trafiken. När jag är trött är det som värst. Det är en vanesak att lära sej ha dessa glasögon kan jag säga, är fortfarande osäker på om dom är rätt. Jag ser jättebra normalt och på nära håll utan glasögon, har inte nåt progressivt fel så det blev ganska billiga glasögon. Det är bara på väldigt långt håll jag vill kunna se bättre. Jag var sjuk och febrig med världens influensa på fotot, blev sjuk på juldagen och är faktiskt krasslig än med rethosta och huvudvärk emellanåt. Det känns att man inte återhämtat sej helt ännu.

Nyårsaftonen då vi var krassliga med hög feber så firade vi in det nya året hemmavid. Med plankstek på Entrécôte. Med mousserande vitt vin. Med eldkorg och spanade in alla raketer. Robin firade nyårsafton med oss.

 

 

Alla foton är klickbara större!

Kalenderlucka 23 2014

Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch är en stad i Wales med 3 000 invånare.

Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch är en ort på ön Anglesey vid Wales nordvästra kust. Befolkningen uppgick till 3 040 invånare vid folkräkningen 2001, på en yta av 0,76 kvadratkilometer. Dess namn är det längsta i Wales, och det tredje längsta i världen. Vanliga kortformer är Llanfair Pwll (kymriska) eller Llanfair PG (engelska). Den statistiska byrån i Storbritannien, National Statistics, använder namnformen Llanfairpwllgwyngyll. Namnet är en sammanslagning av två ortnamn, som så brukligt är på järnvägsstationer i Storbritannien. Själva järnvägsstationen med den rekordlånga skylten är om inte nedlagd, så inte använd speciellt ofta, men en bensinstation på orten har fört traditionen vidare för turisternas skull. Samhället fick dock sitt långa namn redan på 1860-talet för att locka turister. Namnet hittades på av en skomakare från Menai Bridge. Tidigare hette byn Llanfair Pwllgwyngyll, vilket betyder ”Den Heliga Marias kyrka i den vita hasselns dal”.

Kalenderlucka 17 2014

Bron över Storseisundet i Norge kallas ibland ”The road to nowhere”. Formen på bron skapar en optisk illusion som kan göra den lugnaste bilisten nervös. 

Storseisundet Bridge ”Storseisundetbrua” är den längsta av de åtta broar som utgör Atlanterhavsveien ”The Atlantic Road”, vägförbindelse från fastlandet Romsdal halvön till ön Averøya i Møre og Romsdal län, Norge . Denna bro sitter på gränsen mellan Eide kommun och Averøy kommun .

Storseisundet Bridge är en fribärande bro som är 260 meter (850 ft) lång och med en maximal avstånd till havet av 23 meter (75 fot). Det öppnades den 7 juli 1989 och det var en betalväg till juni 1999.

Kalenderlucka 13 2014

Odeleite är en flod i Portugal som även kallas ”The Blue Dragon River” p.g.a. dess färg och drakliknande form. En damm (i fotots övre del) hjälper till att forma floden.

Edit: Beklagar att det blev ett avbrott i Julkalendern Lucka 13 och 14, detta p.g.a. datorhaveri.

Kalenderlucka 8 2014

Fingal’s Cave på skotska ön Staffa, väst om Isle of Mull på Skottlands västra kust, är som hämtad ur en fantasyfilm. Grottan får sitt utseende från sina basaltkolumner, vilka bildades när ett stort lavaflöde svalnade och sprack för runt 60 miljoner år sedan.

Hela ön består av basalt, förklyftad i lodräta pelare, täckt av en mera kompakt och sammanhängande bergart. Grottan har bildats genom att basaltpelarna brutits av och deras rester förts bort av vågorna. Taket i grottan bildas av de avbrutna övre delarna av basaltpelarna. Grottans mynning är nära 35 meter hög och 15 meter bred, och sträcker sig 89 meter in i berget. Botten av grottan ligger ännu vid ebbtid under havsytan. I lugnt väder kan man med båt komma in i grottan.

Kalenderlucka 7 2014

Hallerbos är en skog i Belgien, känd för sina klockhyacinter som när de blommar varje vår färgar marken blå. Hallerbos har en yta på 552 hektar. Den är främst belägen i kommunen Halle, i Flemish Brabant och har även en liten del i Vallonska Brabant. Skogen är en publikfavorit tack vare den vackra blålila mattan av klockhyacinter och blåklockor, som blommar i mitten av april. De jättelika Sequoiaträden gör också ett besök i denna skog mer än värt det. Här finns tre vandringsleder, ett skogsmuseum och andra aktiviteter.

I omnejden utanför finns kaféer, restauranger, pensionat, ett naturreservat Verdronken Toren, tornet Malakoff Tower och ”Zevenbronnen” (Seven Springs) är ett unikt naturområde med flora fauna och fågelskådningsplats.

Mer info [här]

Vacker video av Boris Godfroid [här]

Kalenderlucka 6 2014

Fortet Bourtange i Nederländerna ser ut som en vacker stjärna från luften. Anledningen är bastionerna – de utskjutande spetsarna i fästningens vallar – som här är ovanligt symmetriska. Fortet fungerar idag som en by.

Bourtange är en by med en befolkning på 430 i kommunen Vlagtwedde i Nederländerna. Det ligger i regionen Wester i östra delen av provinsen Groningen nära den tyska gränsen. Fort Bourtange byggdes 1593 under den holländska revolten och användes fram till 1851. Stjärnformade fortet återställdes till mitten av 18-talets tillstånd år 1960 och det är för tillfället ett friluftsmuseum. Det bebyggda området i staden är 0,21 km², och innehåller 133 bostäder.

Kalenderlucka 3 2014

Jungfraubahn i Schweiz är en av världens häftigaste järnvägar. Endast de första två stationerna på den 9 km långa och över 100 år gamla järnvägen ligger utomhus – sedan bär det av in i en tunnel som letar sig uppåt inuti de stupbranta bergen Eiger och Mönch. På två platser längs vägen stannar tåget så att passagerna kan uppleva den märkliga känslan av att titta ut från inuti berget genom stora panoramafönster. Slutstationen är sedan Jungfraujoch, som med sina 3 454 m.ö.h. är Europas högst belägna järnvägsstation. Även denna ligger inuti berget, men med hiss eller tunnlar når man flera olika byggnader och utkiksplatser. En av mellanstationerna, Eigerwand, ligger precis innanför Eigers ökända nordvägg. Denna klippvägg är en av de mest svårklättrade i världen och har krävt många liv genom åren. Men tack vare Jungfraubahn kan vanliga dödliga få uppleva hur det är att befinna sig här. Vid Eigerwand finns en lucka som leder ut till nordväggen, och som använts flera gånger vid räddningsuppdrag.

Kalenderlucka 1 2014

På en udde i Plougrescant i nordvästra Frankrike ligger ”Castel Meur”. Det lilla huset byggdes år 1861 mellan två klippor för att skyddas från det stormiga havet. Castel Meur bebos idag av en ättling till den som först byggde huset. Huset och området blev berömd över hela världen genom ett vykort som utfärdats av de lokala kommunala tjänstemän, angelägna om att utveckla kustturismen i detta kustområdet. Ägarna dock inte var roade eftersom detta förde hord av turister försöker klättra huset för att ta foton etc. Det är underförstått att nu varje framställning av ”Castel Meur” för kommersiella ändamål är förbjuden.